Mina vapen beslagtogs av åklagare Lars Magnusson den 26 oktober 2018 (alltså inte av Polismyndigheten.)

Anledningen till beslaget var att han ansåg att vapnen skulle bli förverkade då jag enligt honom hade skjutit en varg och att jag skulle komma att bli dömd för det. (Bedömning 1)

Läs även: Från planta till planka: Hur Karl Hedin byggde sin skogskoncern

Jag ansåg att hans beslut grundade sig på felaktigt underlag. Jag överklagade därför hans beslut till tingsrätten som ansåg att åklagaren hade rätt. Jag ansökte då om prövningstillstånd för mitt överklagande hos hovrätten och fick det.

Mina synpunkter till hovrätten var, att det inte var sannolikt att jag skulle fällas för brottet (som jag visste att jag inte hade begått) och begärde, att hovrätten skulle lyssna på de olagligt inspelade samtalen som polisen åberopade som bevisning vid häktningsförhandlingen.

Inspelningar som jag aldrig fått tillgång till, trots att jag begärt detta ett flertal gånger och trots godkännande av utlämnande till mig från dem som förekommer i samtalen. Jag anade, att något inte stod rätt till.

När hovrätten begärde att få ut samtalen, som jag ansåg vara en viktig del i mitt överklagande, ändrade sig plötsligt Lars Magnusson och meddelade hovrätten, att det inte längre fanns skäl för honom att ha vapnen i beslag. Detta fick hovrätten att besluta, att vapnen skulle återlämnas till mig. Lars Magnusson måste alltså ha ändrat sin uppfattning, nu förväntade han sig inte en fällande dom mot mig. (Bedömning 2)

Dagen efter hovrättens beslut meddelade polismyndigheten i Region Bergslagen mig, att de interimistiskt omhändertagit mina vapen i avvaktan på att mina tillstånd att inneha vapnen skulle komma att återkallas efter en dom. Vad fanns det då för anledning för polisen att ha den uppfattningen, som åklagaren uppenbart inte delade?

Anledningen var, enligt polisen, att jag fanns upptagen i misstankeregistret om brott. Det är ett sekretessbelagt register, som förs av polisen på åklagarens instruktioner och ansvar.

Jag protesterade mot beslutet och hävdade att polismyndigheten enligt lag (se nedan) skulle göra en egen bedömning om det var sannolikt att tillstånden till vapeninnehaven skulle komma att återkallas. Det vill säga: Det åklagaren just hade meddelat hovrätten, att han inte ansåg vara sannolikt!

Vapenlagen (1996:67), 6 kapitlet, § 4 lyder:
”Omhändertagande av vapen, ammunition och tillståndsbevis:
Polismyndigheten ska besluta att ett vapen med tillhörande ammunition och tillståndsbevis ska tas om hand om:
1. det finns risk att vapnet missbrukas, eller
2. det är sannolikt att tillståndet att inneha vapnet kommer att återkallas och särskilda omständigheter inte talar emot ett omhändertagande.”

Svaret jag fick av polisen var, att de gör ingen egen bedömning. Är jag upptagen i misstankeregistret, som åklagaren ansvarar för, då är det åklagarens bedömning som gäller. Men hans bedömning var ju, att det inte var sannolikt med en fällande dom? Hur går detta ihop? Svaret är givetvis, att det gör det inte alls! Senare ändrar sig åklagaren igen och går till åtal, vilket han bara får göra om han förväntar sig en fällande dom. (Bedömning 3)

Nu har vi efter två och ett halvt år landat i en situation, där dels inget skall finnas kvar i misstankeregistret och dels, att vi har ett domstolsbeslut – en friande dom.

Domstolens utslag säger vad gäller tidigare bedömningar, det vill säga den om sannolikheten för en fällande dom, att åklagaren hade fel första gången, rätt andra gången och fel tredje gången.

Polismyndigheten hade fel. Det blev inte en fällande dom, det blev tvärtom en väldigt tydlig enhälligt friande dom. En dom som däremot luktar starkt av ett obefogat åtal, mer än något annat.

Nu förväntar jag mig, att polismyndigheten skall göra sitt jobb och bedöma sannolikheten av, att mina vapentillstånd kommer att bli återkallade (se lagtexten) efter en dom i hovrätten vilka härnäst har skyldighet att ta ställning till åklagarens överklagan av den mycket tydligt skrivna friande domen. En överklagan utan att några nya omständigheter har presenterats till hovrätten från åklagarens sida!

Jag ansöker nu än en gång hos polisen om att få tillbaka mina vapen. Det första beskedet jag får är, att deras jurist uttalar sig i en ”skrivelse” å polisens i Bergslagens vägnar.

Han anser, att jag formellt sett fortfarande är misstänkt för brott, då tingsrättens dom i och med överklagandet inte vunnit laga kraft. Därför finns det inte skäl för polisen, att ompröva sitt tidigare beslut om omhändertagande av mina vapen.

Kontentan av skrivelsen måste vara, att polisen anser att det är sannolikt, att det blir en fällande dom i hovrätten och då det inte föreligger något nytt i vapenärendet, prövas detta inte igen.

Hur då inget nytt? Det finns ju en tydligt skriven friande dom från tingsrätten, en mycket viktig ny omständighet!

Varför tycker polisen att det är sannolikt, att det blir en fällande dom i hovrätten? Jo därför att åklagare Lars Magnusson, som hade både rätt och fel avseende sannolikheten av en fällande dom i tingsrätten, nu tror att det blir en fällande dom i hovrätten. Denne man hade ju bara rätt en gång av tre i sina försök att bedöma sannolikheten för en fällande dom i tingsrätten!

Läs även: Antalet vargar har ökat i Sverige

Det är detta förfarande som polismyndighetens jurist i sitt svar till mig kallar grundläggande rättsprinciper.

Jag trodde att grundläggande rättsprinciper var att följa och agera enligt lagen. Där har tydligen jag och polisens jurist Herman Pettersson olika uppfattning. Vidare handläggning får visa, vem som har rätt och vem som har fel.

Tydligt är dock att Herman Pettersson sätter större tillit till åklagaren, än till den rådman och tre nämndemän som enhälligt friade mig från alla anklagelser i tingsrätten. Effekten och troligen meningen är, att jag fortsatt skall straffas i flera år till, genom att jag inte får tillbaka mina jaktvapen.

Hela hanteringen bär spår av ett gemensamt agerande mellan åklagare och regional polis, där det verkar som att polisen inte gör några egna bedömningar eller fattar några egna beslut, de kopierar bara åklagarens inställning.

Vad skall vi med en myndighet till, som inte gör sitt i lagen väl definierade jobb, utan skjuter över besluten på andra? Varför skall de, med sin till jägare och jaktvapen negativa inställning, ha hand om vapenärenden överhuvudtaget?

Ansvarig för att vi får uppleva denna upprörande uppvisning av felaktigheter, olagligheter, ineffektivitet och politisering av rättsväsendet är ändå den regering som tillsatt de chefer som operativt skall se till, att sådant här inte skall kunna ske.

Att inte agera när man ser att det sker, innebär att man godkänner det!

Den nuvarande regeringen (MP) och (S) med stöd av (C), (V) och (L) bär ansvaret. Det vi kan hoppas på, är att en ny regering ser till att återskapa lag och ordning med några viktiga reformer.

Läs även: Älg i parti och minut

Återinför tjänstemannaansvaret och skapa en författningsdomstol, som tar hand om uppenbara missförhållanden inom polis- och åklagarmyndigheterna då objektiviteten från deras egen domstol lyser med sin frånvaro.

Överför även alla frågor om jakt och tillstånd till innehav av jaktvapen till en ny myndighet, skild från Naturvårdsverket och Polismyndigheten.

Läs även: Annika Borg: Vindkraft, nej tack

Karl Hedin är företagare och jägare.

Texten har tidigare publicerats på Facebook.