Kommunen är normalt största arbetsgivare, så det är måhända inte mycket att ifrågasätta när kommuner också tar ansvar som sådana och erbjuder sommarjobb till ungdomar där det kan passa. 

Det är så vi vill att andra arbetsgivare agerar – delaktiga också när det gäller fostran av nästa generation. Inte sällan ligger det dessutom i det lokala näringslivets intresse att skola in ny personal, hitta talanger och samtidigt väcka samhällets förståelse för verksamhetens förutsättningar.

Men nyckelfrasen är ”där det kan passa”.

Ingen kan väl komma på tanken att kräva av ett enskilt företag att åta sig ett större ansvar än det mäktar med? Att hålla öppet under en olönsam sommarmånad bara för att sysselsätta sommarjobbare, till exempel, skulle inte gynna många. Det vore direkt oklokt. Företaget skulle gå sämre, vilket i förlängningen försvagar hela samhället. Feriepersonalen skulle få en felaktig bild av arbetslivet. 

Lika lite som vi vill att lokala företagare tar på sig skadliga uppgifter, vill vi att kommuner ska lägga resurser på verksamheter som både försämrar det offentligas prestanda och skapar skev förståelse för arbetets villkor.

Läs också: Ordningsvakterna har blivit vår kommunala polis

Vetlanda i Småland har en socialdemokratisk kommunstyrelseordförande, men styrs blocköverskridande i ett samarbete mellan S, M och C. Där erbjuder kommunen inte bara vanliga sommarjobb och vikariat. Kommunen har också betald feriepraktik för gymnasieungdomar och sommarpryo för elever som just gått ut årskurs nio. Och därmed skulle man kunna hävda att kommunen – med råge – har tagit sitt rimliga ansvar som arbetsgivare.

Men Vetlanda stannar inte där. Kommunen betalar också för ungdomar som inte har fått jobb men som gör en valfri ”samhällsnyttig insats”.

”Det kan handla om att stötta en enskild person eller att hoppa in och hjälpa till i en förening som driver någon verksamhet” beskriver kommunen på hemsidan. Förra året betalade Vetlanda ut lön till nior som hjälpt mormor att måla om garaget, gå ut med en väns hund eller varit hjälpreda på golfklubben. I praktiken har Vetlanda infört medborgarlön för 15-åringar.

Det handlar om nålpengar i kommunens budget. Och det är behjärtansvärda och samhällsnyttiga insatser, utan tvekan. Men, det är samhällsnyttiga uppgifter av den karaktär som man utför som medmänniska, inte som avlönad.

Vetlanda lär nu ut, till årskull efter årskull, att man får kommunal lön för att vara en god människa. Man förmedlar till skolungdomen att det inte är någon substantiell skillnad mellan trivsamt pyssel i hemmet och arbete. Man säger till ungdomarna att kommunal verksamhet inte behöver prioritera mellan utgifterna. Och man hamrar in att man kan vara vårdslös med skattebetalarnas pengar.

Så agerar knappast en ansvarstagande kraft i samhället.

Läs också: Vindkraft, nej tack