Sverige har tredje lägst polistäthet i Europa. Här har vi omkring 200 poliser på 100 000 invånare, medan exempelvis Tyskland har cirka 300. För att komma till tysk nivå skulle vi alltså behöva bygga ut polisen med 50 procent.

Det råder också bred politisk enighet om att polisen ska utvidgas. Tyvärr är detta mycket svårt att realisera, av en rad anledningar. Sökande till polishögskolan håller inte tillräcklig kvalitet. Polisutbildningarna går heller inte att skala upp, eftersom det finns ett begränsat antal högspecialiserade lärare inom exempelvis bilkörning eller kriminalteknik. Mängden praktikplatser är beroende av polismyndighetens storlek och förmåga att suga upp aspiranter. Et cetera.

En kraftigt utbyggd polis är med andra ord mest en from förhoppning, om man med polis menar uniformerade patruller på gator och torg. Det är därför politikerna allt som oftast lovar fler polisanställda, snarare än fler poliser.

Men om vi i stället bättre kunde utnyttja landets 7 830 förordnade ordningsvakter skulle vi i praktiken närma oss normaleuropeisk nivå.

Läs också: Så lätt beställer du ett kontraktsmord i Sverige

Enligt polislagens portalparagraf är det förvisso polisens uppgift att ”upprätthålla allmän ordning och säkerhet”. I verkligheten ser det annorlunda ut. De offentliga miljöerna kontrolleras i bästa fall av ordningsvakter, väktare eller diverse trygghetsvärdar. På många platser hanteras så mycket som 80 till 90 procent av alla ingripanden av dessa vakter. Polis kopplas in först i ett senare skede.

Men ordningsvakternas handlingsutrymme är begränsat. En vakt kan omhänderta en bråkstake, men inte kroppsvisitera denne för identifiering och inte heller transportera till polisstationen. En ordningsvakt kan inte ens hälla ut beslagtagen starköl på tonårsdiscot. I stället måste polis tillkallas för rena rama städuppgifter. Det blir dubbelarbete.

Att ge ordningsvakter större befogenheter skulle kunna vara det enskilt mest trygghetsskapande beslutet lagstiftarna fattar under den här mandatperioden. På fredagen tog inrikesminister Mikael Damberg (S) emot Ordningsvaktsutredningens betänkande ”En ny lag om ordningsvakter”. Utredningen föreslår att det ska bli lättare att stationera ut ordningsvakter, samt att dessa ska få utökade befogenheter för att kunna omhänderta, kroppsvisitera och transportera misstänkta. Och hälla ut ölen på skoldansen.

Regelverket som i dag styr ordningsvakterna är från 1980-talet. Sedan dess har Sverige förändrats radikalt, konstaterar Ordningsvaktsutredningen. ”Förklaringarna är bl.a. en förändrad demografi och växande utanförskapsområden som har lett till omfattande ordningsproblem.” Därför satsar alltfler kommuner på vakter. I praktiken har ordningsvakterna därmed blivit den kommunala ordningspolis som avskaffades 1964.

Ordningsvakterna ses alltmer också som en integrerad del av polisens trygghetsskapande arbete. Detta blev tydligt inte minst när Nationella operativa avdelningen (det som förr hette rikskriminalen) förra året publicerade rapporten ”Hur Polismyndigheten tillsammans med 8 300 ordningsvakter gör hela Sverige tryggt och säkert”. Flera av Noas förslag återfinns nu i Ordningsvaktsutredningen.

Förslagen är mycket välkomna – om de blir verklighet. Utökade befogenheter för ordningsvakter har föreslagits av utredningar 1995, 2002 och 2003, utan att leda till lagstiftning. Risken finns att regeringen sjabblar bort tillfället den här gången också.

På en punkt bör dock regeringen omarbeta utredningens förslag innan det går till riksdagen för beslut. Ordningsvaktsutredningen föreslår att Säkerhetspolisens registerkontroll av ordningsvakter ska ersättas av den vanliga polisens register. Det är feltänkt. Ska ordningsvakterna få utökade befogenheter måste kontrollen skärpas. 

Inför ett förordnande borde vakten prövas av BÅDE polisen och Säpo.

Läs också: Rekordmånga poliser säger Damberg – men långt under toppnivån per capita