Rob Henderson har en doktorsexamen i psykologi och det som skiljer honom från andra psykologer är hans biografi. Som son till en koreansk prostituerad och en narkoman utspelade sig hans första levnadsår i en husvagn, varpå följde familjehem, hemlöshet, stölder, alkohol och droger. Till sist armén och studierna. Hans nyligen publicerade självbiografi är en bästsäljare, och ultraprogressiva ser på honom med misstänksamhet, och misstänksamheten är ömsesidig.

Läs även: Berggren: Filmen Civil War och kulturvänsterns våldsromantik

Henderson var mannen som myntade termen luxury beliefs. De som lever i lyx vill gärna ordna världen åt oss andra utifrån sina visioner. Dessa lyxföreställningar har redan lett till att de flesta amerikanska barn i fattiga familjer växer upp i trasiga hem utan en pappa, en massutbildning som inte ger utbildning och till att demokratin inte längre respekteras och att anarkin och våldet återvänder. Hendersons senaste artikel i The Free Press berättar om Eric Hoffers profetia.

Hendersons fascination för den självlärde hamnarbetaren Eric Hoffer är förståelig. Inget är känt om hans barndom, annat än att han föddes någonstans vid sekelskiftet 1900. Som ung man under den stora depressionen arbetade han på gårdar, diskade på pubar och slutligen, vid en ålder på över 40 år, blev han varvsarbetare i San Francisco och kunde ägna sin fritid åt böcker.

Man misstänker att hans påstående om att ha fötts i New York är påhittat, och det går inte att utesluta att han faktiskt var en illegal invandrare (han talade engelska med tysk brytning livet ut). Han inte bara slukade böcker glupskt, utan började även skriva egna. Hans mest kända titel The True Believer: Thoughts on the Nature of Mass Movements, publicerades 195,1 var enligt Henderson profetisk redan då och är det ännu mer idag.

Boken är på mindre än två hundra sidor lång och har väckt intresse och beundran hos både politiker och forskare i över 70 år. Förstod Eric Hoffer essensen i massrörelsernas framväxt bättre än andra? Kanske bör denna fråga ställas på ett annat sätt: Kan de som läser boken förstå att den inte bara handlar om deras fiender, utan också om dem själva?

Eric Hoffer dog 1983, men över än 30 år senare sökte Hillary Clinton efter svaret på frågan om Donald Trumps popularitet i Hoffers bok.

Rob Henderson går lite längre. Henderson fick höra talas om Hoffer från av en vän efter att han publicerat en artikel om diskriminering på amerikanska universitet mot människor som tänker annorlunda. I sin artikel skriver han att ”Tidigare exporterade USA Coca Cola, tv-program och musik. Idag exporterar vi upprördhet, censur och social mobbning.” Det var på grund av just denna mening som denne vän sade till honom att han borde läsa Eric Hoffers bok.

Han läste den och kom förvånad till slutsatsen att Hoffer hade lyckats fånga de fenomen som vi idag observerar i en tid av smartphones och sociala medier, där människor börjat frukta för konsekvenserna av minsta oövertänkt ord, inte bara därför att de fruktar utfrysning, utan också för att de är rädda för att förlora sina jobb och för hotet om rent fysiska angrepp. Henderson åberopar ett citat från Hoffers bok:

[I] fallet med en massrörelse är luften tung av misstänksamhet. Det är snokande och spionage, spänd övervakning och den stressande medvetenheten om att vara bevakad. Det som är förvånande är att denna patologiska misstro i leden inte leder till oenighet, utan till strikt konformism. De troende som vet att de ständigt övervakas, försöker undvika misstänksamhet genom att nitiskt följa föreskrivna beteenden och åsikter. Strikt ortodoxi är lika mycket resultatet av ömsesidig misstänksamhet som av brinnande tro.

De av oss som fortfarande minns livet under Europas kommunistiska system vet mycket väl att en framgångsrik massrörelse inte kräver någon tro. Det bygger på en kultur av belöningar av fördömanden av andra, liksom på misstänksamhet och på rädsla. Hoffer fruktade uppkomsten av en fanatisk massrörelse bland de intellektuella eliterna i ett fritt amerikanskt samhälle. Han var förvånad över fenomenet med eliter som hatar sitt eget land och strävar efter övervakning och diktatur.

Diktaten kräver att det språk som ska skydda ortodoxin kontrolleras och övervakas, som Henderson skriver:

Enkla ord – skriver Hoffer – får ny innebörd och förvandlas till symboler i hemliga meddelanden. Således uppvisar den mest utbildade och sanne troende sin analfabetism. Han verkar använda ord som om han inte är medveten om deras egentliga betydelse. Därav hans förkärlek för argument, hårklyverier och skolastiska knep.

Ord fylls med betydelser som inte har något samband med dess ursprungliga mening.

The True Beliver var Hoffers debut, han skrev senare ytterligare tio böcker. Han fortsatte att arbeta på varvet tills han gick i pension, därefter erbjöds han att föreläsa vid Berkeley University.

Läs även: Göranson: Mordet på Mikael ett uttryck för dominanskultur

Precis som idag var universitetet även då en plats för protester och upplopp som väckte hans förvåning och motvilja, men som också gav honom möjlighet till nya iakttagelser, bland dessa att bränslet för massrörelser är frustration, men att frustration inte bara beror på materiella problem. Han skrev: ”Vår frustration är större när vi har mycket och vill ha mer än när vi inte har något och vill få bara lite.”

Rob Henderson började studera vid Yale när han var 25 år gammal. Efter flera år i militären kunde han äntligen ta igen förlorad tid och såg med förvåning på sina klasskamrater, som var uppslukade av närmast konstant frustration. Inte konstigt att han tolkade Eric Hoffers ord annorlunda än Hillary Clinton. Ur Hoffers bok:

Frustrerade och förtryckta av sina brister skyller de sina misslyckanden på befintliga begränsningar. Faktum är att deras djupaste önskan är att sätta punkt för ”frihet för alla”. De vill eliminera den fria konkurrensen och de hänsynslösa prövningar som individen ständigt utsätts för i ett fritt samhälle.

Enligt Hoffer bygger extrema massrörelser mindre på en specifik ideologi än på ett gemensamt hat mot nutiden och en längtan efter en vagt definierad utopisk framtid. Ur Hendersson artikel:

Hat – skrev Hoffer– är den mest tillgängliga och mångsidiga av alla förenande faktorer... Massrörelser kan uppstå och spridas utan tro på Gud, men aldrig utan tro på djävulen.

Vem kidnappar massorna, vilka är ledarna för massrörelser där kvalifikationer inte längre spelar någon roll, och där det viktigaste är hängivenhet, lojalitet och beredskap att använda våld?

Hatet rättfärdigar våldet och ger glans åt framtidsvisionerna men det behöver en guru eller ledare. En ledare som inte behöver vara exceptionellt intelligent, men han måste ha modet att skrika, han måste visa en så djup tro och övertygelse att han framstår som en sanningens ägare. Enligt Hoffer behöver vi också någon med ett förakt för nuet och med kunskap om den mänskliga naturen, med dess behov av symboler och av ceremonier. Hänsynslösheten är också viktig, tron att målet rättfärdigar alla medel.

Rob Henderson påminner oss om hästskoteorin, om att ytterligheterna möts, om den säregna gemenskapen mellan rörelser som överger verkligheten till förmån för utopin. De kommer från vänster och från höger, båda djupt övertygade att de slåss för den ljusnande framtid – och mot varandra.

Idag bevittnar vi den sekulära vänsterns fascination för den islamiska, rabiata högerteokratin, och medlemmar i studentorganisationer liknar alltmer hunwejbiner från tiden för kulturrevolutionen i Kina. Vid nästan varje tillfälle kan man se deras bubblande krav på hat i godhetens namn.

Eric Hoffer drog sig tillbaka från det offentliga livet tretton år före sin död. Han hade modet att förbli ensam, utanför intellektuella modenycker och påtryckningar.

Säger han oss mer om dagens situation än våra samtida tänkare? Hendersons text publicerades i artikelserien Prophets. I gamla böcker upptäcker vi ibland spår av hur nutiden föds. Det är aldrig den fullständiga bilden, dessa böcker hjälper oss bara att bättre förstå världen omkring oss.

The Free Press är plattformen för en relativt ny bildad grupp av människor som bestämde sig för att stå utanför intellektuella modeflugor och påtryckningar.

Läs även: Koraszewski: Civilisationernas kamp och kanariefågeln i kolgruvan

Översättning: Henryk Rubinstein