En privatfinansierad utredning ledd av parlamentsledamoten Rupert Lowe har kartlagt Storbritanniens våldtäktsgäng och hur dessa och deras offer behandlats. Rapporten dokumenterar hur organiserade gäng bestående till övervägande del av muslimska män med pakistanskt ursprung under decennier systematiskt utnyttjat, våldtagit och handlat med utsatta brittiska flickor – medan polis, socialtjänst, sjukvård och politiker tittade bort. Utredningen påstår att minst 250 000 flickor utsatts under sextio års tid. Den siffran har dock ifrågasatts.
Rapporten, som är resultatet av den så kallade Rape Gang Inquiry och publicerades i tisdags, 16 juni, är 219 sidor lång och bygger på vittnesmål från överlevande, visselblåsare, experter och politiker. Utredningen saknar formella lagstadgade befogenheter. Den finansierades av drygt 20 000 privatpersoner och leddes av överlevande-aktivisten Sammy Woodhouse, själv ett offer för de brott som utredningen granskar.
Flera tidigare rapporter om detta har enligt kritikerna fuskats bort eller förtigits. Därför har denna rapport gjorts.
Slutsatserna är nedslående i sin tydlighet. Organiserade nätverk av muslimska män våldtog, handlade med, drogade, gjorde gravida och förstörde livet för tusentals brittiska barn i stort sett i varje del av landet, under decennier. Enligt rapporten har minst 250 000 unga vita flickor utsatts för upprepade våldtäkter, gängvåldtäkter, trafficking, tortyr och tvångsmässiga islamiska konverteringar.
Brotten började på 1950-talet
Rapporten daterar de första dokumenterade fallen av pakistanska gängvåldtäkter till 1955, då fyra pakistanier i Bradford åtalades för våldtäkt på en 15-årig flicka från Middlesbrough. Det var strax efter att tidigare kolonialmedborgare fått rätt att invandra till Storbritannien under British Nationality Act 1948. Vad som började som enstaka och begränsade fall blev med tiden systematiskt och industriellt.
Gängens metoder följde i stort sett alltid samma mönster. Flickor så unga som elva år inledningsvis bearbetades av en ung muslimsk man som behandlade dem som vuxna och försåg dem med alkohol, droger och cigaretter. Efter några månader hämtades flickorna i taxibilar utanför skolor, ungdomshem och på gator, och fördes till lägenheter, restauranger och hotell där de våldtogs upprepade gånger av grupper av män, filmades för utpressning och fick veta att de var ”white trash” eller ”kuffar” – otrogna – som förtjänade bestraffning. Många blev gravida medan de fortfarande var barn.
Brotten har dokumenterats i minst 149 lokala förvaltningsdistrikt – nära 40 procent av samtliga sådana distrikt i Storbritannien.
Gärningsmännen och deras bakgrund
Rapporten slår fast att av domstolsprotokoll och officiella utredningar framgår att cirka 87 procent av dem som dömts i dessa fall av sexuellt utnyttjande av barn i grupp har namn som tydligt kan identifieras som muslimska. Imam Taj Hargey vid Oxford Islamic Congregation uppger att den verkliga andelen gängmedlemmar som är muslimer är runt 95 procent.
Rapporten analyserar också de kulturella och teologiska drivkrafterna. Gärningsmännen opererade under ett heders- och skambaserat klanmönster som behandlade icke-muslimska flickor, i synnerhet vita flickor från arbetarklassen, som egendom tillgänglig för sexuellt bruk. Rapporten pekar på åtta teologiska och juridiska aspekter av islam som förstärkte detta mönster.
Statliga institutioners misslyckande
Rapporten dömer brittiska statliga institutioner lika hårt som gärningsmännen. Polisen ignorerade upprepade anmälningar, behandlade offer som brottslingar, förstörde bevis och lät kända förövare gå fria mot borgen. Socialtjänsten motarbetade beskyddande föräldrar och placerade barn i ungdomshem som i praktiken fungerade som traffickingnav. Sjukvården dokumenterade skador i underlivet, multipla könssjukdomar hos barn så unga som tretton år och graviditeter till följd av våldtäkt – men skickade tillbaka offren till sina förövare utan skyddsåtgärder.
Skolor observerade äldre män som hämtade flickor vid grindarna, hörde berättelser om våldtäkter på skolgårdar och svarade med att stänga av offren i stället för att skydda dem. Taxilicensmyndigheter förnyade licenser för förare som utgjorde ryggraden i gängens logistik.
Politiska misslyckanden – Labour pekas ut
Politiskt misslyckande beskrivs som skandalens kärna. Rapporten är särskilt hård mot Labourpartiet, som från början vägrade tillsätta en offentlig utredning och bara backade under hårt tryck. Labourstyrda kommuner och parlamentsledamöter uppges länge sedan ha fått information om gängen men senare förnekat kännedom. Partiet prioriterade väljarstöd från muslimska väljargrupper och mörklade etnicitetsdata.
Londonborgmästare Sadiq Khan ägnas ett helt avsnitt. Khan hävdade upprepade gånger att inga groomingsgäng fanns i London, trots att metropolitanpolisen hade rapporter om unga flickor som lockats med alkohol och droger och sedan gruppvåldtogs på hotell runtom i huvudstaden. Khan ska ha haft direkt tillgång till rapporter som dokumenterade dessa mönster. I oktober 2025 inledde metropolitanpolisen en genomgång av 9 000 fall av sexuellt utnyttjande av barn. Den nationella brottsbekämpningsbyrån NCA sjösatte Operation Beaconport för att granska tusentals ytterligare ärenden i hela landet.
Även de konservativa kritiseras: trots tydliga bevis från Rotherham och andra städer underlät de att kräva obligatorisk registrering av etnisk bakgrund eller att starta en landsomfattande statlig utredning.
Rekommendationer
Rapporten avslutas med ett antal rekommendationer: obligatorisk registrering av gärningsmäns etnicitet och religion, betydligt hårdare straff, ett omfattande utvisningsprogram, institutionellt ansvarsutkrävande och ny lagstiftning som specifikt riktar sig mot gruppbaserat sexuellt utnyttjande av barn.
Utredningsledaren Rupert Lowe MP skriver i förordet att Storbritanniens grundproblem inte är rasism utan invandring, och uppmanar till de hårdaste möjliga straff mot förövarna – inklusive dödsstraff.
Lowe själv
Rupert Lowe är miljardär och har under många år ägt fotbollslag. Hans politiska karriär har gått från det konservativa partiet till Brexit party, till Reform. Han valdes in i parlamentet på Reforms mandat, men blev senare utesluten ur partiet. Då bildade han sitt eget parti Restore Britain, som förespråkar inte bara en mycket restriktiv invandringspolitik, utan också deportation av minst en miljon illegala immigranter.
Kritik kan därför riktas mot rapportens vederhäftighet. Redan innan den blev färdig blev den ett politiskt slagträ i kampen om vilket högerparti som får flest röster. Och resultatet av det kan med det brittiska valsystemets utformning leda till att Labour trots kraftiga förluster i opinionsundersökningarna ändå kan vinna nästa parlamentsval, med högern delad på tre partier.
Att rapporten bygger på verkliga vittnesmål, äkta domar och polisundersökningar, är ställt utom allt tvivel. Men siffran 250 000 flickor, som Lowe menar är i underkant, menar kritiker, också från håll som delar upprördheten om hur groomingskandalen skötts, är kraftigt överdriven. Rapporten har tagit exempel från de värsta orterna, som Rotherham och Rochdale, och tillämpat dem som måttstock för hela landet, menar man.
Men om det bara hade handlat om en liten bråkdel av så många flickor hade givetvis skandalen fortfarande varit allvarlig. Dock kan man konstatera att groominskandalen, som förtigits av politiska skäl, nu används av politiska skäl.
