När forskarna Richard E Nisbett och Dov Cohen studerade den höga våldsfrekvensen i USA:s sydstater i jämförelse med nordstaterna och kallade det en hederskultur, som jag skrev om i förra avsnittet av denna serie, var det långt ifrån en självklarhet att utifrån statistik om våldsfrekvens dra slutsatsen att det handlade om hederskultur. Det kan finnas många andra skäl till att människor slåss och har ihjäl varandra.

En orsak kan vara fattigdom. Det som brukar kallas socioekonomiska orsaker är en populär förklaring till våld, inte minst bland dem som hellre vill förändra samhället än göra något åt våldet. Att södern är fattigare än nordstaterna kan vara en förklaring. Men det finns andra.

Det är varmare i södern. Högre värme gör människor mer aggressiva. Kan klimatet vara en förklaring?

I sydstaterna var slaveriet utbrett och pågick länge. Många vill förklara söderns våldskultur som ett arv från slaveriet. Det brutaliserade såväl ägare som slavar och – menar de som ser detta som en förklaring – den väl dokumenterade ovilja mot arbete som är vanlig i den amerikanska södern kan också bero på detta. Ett talesätt säger att du kan få en sydstatare att uthärda vad som helst, så länge du inte kallar det arbete.

Läs även: Korn: Nej, vi har inte gjort det förr

För att visa att ingen av dessa teorier håller redovisar Nisbett och Cohen ett digert material. Att värmen gör människor aggressivare är sant, men det går att mäta. Kriminaliteten ökar med tjugo procent i vissa områden under sommaren, men vissa kommuner i sydstaterna har fyra gånger så hög mordfrekvens som i vissa nordstatskommuner. En så stor skillnad kan inte förklaras med vädret.

Våldsfrekvensen är hög också i delar av sydstaterna som inte präglades av slaveriets plantager, så arvet från slaveriet verkar inte hålla som förklaring. Och även om man studerar specifika befolkningsgrupper, som vita medelklassmän, där fattigdom inte håller som förklaring, är våldsfrekvensen högre.

I undersökningen ingick studier av juridik. Sydstaternas lagar och domstolar var mycket mer förlåtande för viss typ av våldsutövning. Till och med in på 1970-talet, i staten Texas, blev den som mördade någon för att denne varit otrogen med hans eller hennes make/maka frikänd. Ett sådant dödsfall sågs helt enkelt som naturligt.

De skickade jobbansökningar till företag i nord- och sydstaterna där den fiktive sökaren skrev att han suttit i fängelse därför att han slagit ihjäl en rival, som skröt om att han förfört hans fästmö. Detta påverkade helt klart företagare i nordstaterna att välja bort den sökande. Men företagare i södern svarade ofta med största sympati och tackade för den sökandes ärliga uppriktighet. Samma sak hade ju vilken man som helst gjort i den situationen, menade man.

De utförde också flera experiment. Bland annat lät de studenter vid universitetet i Michigan genomgå ett test. Studenterna var vita män, inte tillhörande någon minoritet, som exempelvis judar eller spansktalande, men däremot hälften sydstatare och hälften nordstatare. De var alltså inte fattiga, inte outbildade, vilket gjorde att många av förklaringarna till våldsfrekvens redan var avlägsnade.

Studenterna fick fylla i en undersökningsblankett och man tog blodprov på dem. Därefter fick de veta att blanketten skulle levereras i ett visst rum på universitetet. På väg dit gick de genom en korridor där två kontrollanter, som låtsades vara upptagna med läxläsning, satt. Ett stort arkivskåp stod i korridoren och ur en dörr med skylten ”Fotolabb” kom en man ut och drog ut en av lådorna i arkivskåpet för att leta efter en dossier. När studenten kom fick han stänga arkivskåpet och gå åt sidan, för att denne skulle komma fram.

När studenten lämnat sitt papper i rätt rum och var på väg tillbaka igen stod mannen där och letade i skåpet och fick alltså än en gång stänga skåpet och gå åt sidan. Då rörde han sig aggressivt och när studenten gått förbi skrek han ”rövhål” efter denne. Vad hände nu? De två kontrollanterna noterade ansiktsfärg och om studenten vände sig om efter mannen, som gick in i fotolabbet.

När studenten återkommit gjordes några prov där de skulle fylla i den felande bokstaven i olika ord, exempelvis -ight, där man antingen kan lägga till ett f, så att det blir fight, det vill säga bråk, eller ett l, så att det blir light, ljus. Slutligen togs än en gång blodprov på studenterna.

Läs även: Korn: Är du dum i huvet, eller?

Resultatet var förbluffande. En överväldigande majoritet av nordstatare tog förolämpningen med humor, medan en lika stor majoritet sydstatare blev uppenbart förargade. Detta framgick också i deras svar på frågorna och slutligen kunde man konstatera högre halter av hormonerna kortisol och testosteron bland sydstatarna. Båda dessa resultat var tydligast bland dem som reagerat med hög ansiktsfärg och vänt sig om i korridoren.

Givetvis fanns det nordstatare som också blev arga och sydstatare som reagerade överslätande eller roade av situationen. Men helt tydliga majoriteter reagerade så som jag beskrivit här, vilket visar att det handlar om kulturella skillnader, som dessutom kan mätas biologiskt.

Vad kan detta bero på? Ja, det får vi ta itu med nästa gång.