Nyligen skickade Daniel Källenfors, moderat kommunalråd i Lidingö, ett brev till de ukrainska flyktingar som sedan 2022 bott i kommunen. Brevet informerade flyktingarna om att deras hyreskontrakt inte skulle förnyas nu till hösten, och de uppmanades istället att överväga återvandring till Ukraina. Källenfors verkar inte förstå att Ukrainas krig är vårt krig, och hans uttalande är att betrakta som illojalt i krigstid. Därför bör Moderaterna omedelbart kräva hans avgång.

Faktum är att ukrainarna som kommit hit till Sverige utgör den första flyktingvåg som inte visat sig nettonegativ för Sverige sedan västvänliga iranier flydde hit efter den islamistiska revolutionen 1979. Ukrainarna har fått en tiondel av det stöd andra asylsökande fått – exempelvis har de inte rätt att gå på SFI – men har ändå integrerats bättre på 3-4 år, än andra gjort på 30 eller 40. Ändå räcker det inte åt Källenfors och hans Lidingömoderater.

Ukraina är ett land där ett aktivt krig pågår. Sveriges flyktingmottagande, som mestadels består av kvinnor och barn, hjälper Ukrainas krigsmaskin som frigörs att fokusera på själva kriget. Män är betydligt mer beredda att riskera livet i strid, när de vet att deras fruar och barn är i tryggt förvar utomlands. Färre civila innebär också att Ukraina behöver lägga mindre resurser på dyra luftvärnsmissiler, utan istället kan fokusera på offensiva drönare, som redan nu håller på att göra den ryska civilbefolkningen krigströtta.

Vad är det då som förmått Daniel Källenfors att skicka detta mycket tondöva brev?

Min första tanke var att detta bara var typisk Lidingö-moderatpolitik. Lidingö har ju en lång historia av att lämpa över socialfall på andra kommuner (så kallad ”social dumpning”).

Som en av Sveriges rikaste kommuner där Moderaterna sedan generationer styr med järnhand, så är man inte lika blyga som moderater i andra kommuner med att visa sitt förakt för människor utan sjusiffrig nettoförmögenhet.

Efter att ha gått tillbaka i arkiven kan jag konstatera att ingen företrädare för Moderaterna i Lidingö protesterade mot Reinfeldts massinvandringspolitik på den tiden det begav sig. Däremot var man – såklart – motståndare till att själva behöva ta emot asylsökande i sin kommun.

Källenfors ryktas också ha ambitioner om att efterträda Kristersson som partiledare. Kan det vara så att brevet är en del i en missriktad olivkvist? Kanske vill han visa moderata medlemmar att han, trots att han kommer från Lidingö, står för en ”tuff” linje i migrationspolitiken.

I så fall bör Moderaterna göra honom medveten om att hans brev istället är diskvalificerande, inte bara för partiledarposten, utan även för hans nuvarande ämbete. Migrationspolitiken har, tack vare tonårsutvisningarna, på kort tid gått från att vara ett starkt kort för Tidöpartierna, till att nu potentiellt bli en black om foten i valrörelsen.

Det är såklart inte rättvist – några tveksamma utvisningar till trots så är regeringen och SD:s migrationspolitik milsvida bättre än oppositionen – men det är ett faktum.

Att som Daniel Källenfors i det här känsliga politiska läget ge sig på att visa en grupp mönsterinvandrare dörren är inte bara fel i sak, utan också politisk inkompetens av den högre graden. I en valrörelse där Moderaterna enligt uppgifter tänkt satsa hårt på att vinna tillbaka kvinnliga väljare, har Källenfors på eget bevåg tydligen bestämt sig för att istället jaga väljare bland SwebbTV-tittare och Elsa Widdings fan club.

Sverige och Ukraina har inte bara gemensamt att båda våra länder har blågula flaggor. Vi har också en gemensam fiende i Ryssland. Varje krona som läggs på stöd åt Ukraina, i form av militära leveranser eller av flyktingmottagande, besparar Sverige framtida försvarsutgifter. Viktigast av allt, så minskar stödet till Ukraina också risken att de ryska soldater som idag strider i Donbas, imorgon kan komma att landstiga på Muskö.