Sara Skyttedal är återigen i spalterna då hon just petats från KD:s EU-lista. Hennes mandat tar slut i juni och som hårt beskattade medborgare är vad hon kommer att göra härnäst tyvärr allas vårt intresse.

Börja arbeta som andra? Tillåt mig tvivla. Sådant brukar inte drabba den som en gång varit framträdande politiker. Helt säker på att undvika normala medborgares öde kan hon förstås inte vara, men det är inte troligt att hon råkar ut för detta. Hon skulle förstås kunna välja det själv, vilket vore en positiv överraskning i svensk politik.

Läs även: Busch om varför Skyttedal petades

Jag har inte mycket till aning om vad Skyttedal går för annat än via den ytliga information vi får via media. Likt andra politiker säger Skyttedal mycket i det offentliga rummet men det är samtidigt svårt att veta vad hon åstadkommer. I EU-parlamentet ingår våra politiker i ett oformligt kollektiv, och EU i sig är dessutom en obegriplig koloss. Att veta vilken politiker det var som tog vilket beslut och vad resultatet av detta beslut faktiskt blev är hart när omöjligt.

Tyvärr är det dessutom så i Sverige att knappt någon som blir framstående politiker har åstadkommit något i livet utanför politiken, ett sorgligt faktum som jag diskuterat tidigare. För att ha en chans att bli framstående politiker är det nämligen sedan omkring femtio år nära nog ett krav att i unga år gå med i ett politiskt ungdomsförbund.

Väl där gäller det att arbeta hårt, politiskt, internt i förbundet, att armbåga sig fram, att vinna de interna maktstriderna, men att samtidigt vara obrottsligt lojal mot moderpartiet i alla frågor som räknas. En ungdomspolitiker kan dock gärna vara lite fräscht ungdomlig i några perifera frågor. Skriva en lite kontroversiell bok, göra några uttalanden, och så vidare.

Lyckas detta karriärval koopteras politikern ifråga in i moderpartiet, ofta redan i unga år, ibland som statsråd i 20-årsåldern. Sara Skyttedal blev inte statsråd men väl kommunalråd i Linköping och därefter europaparlamentariker.

Den politiska karriären ger ofta inte mycket tid över till några grundligare gymnasie- eller universitetsstudier och knappt alls till någon karriär utanför politiken.

Skyttedals studienivå får väl anses ligga över medel för dagens politiker men någon högre befattning utanför politiken har hon inte haft.

Som jag diskuterat tidigare tar våra politiker för sig av våra skattepengar för personlig vinning, med hjälp av lagar de själva stiftat. De begår därför sällan någon formellt brottslig handling; vad som i normal bemärkelse är korruption är i Sverige lagligt.

En möjlighet är således att Skyttedals politiska kompisar ger henne en tjänst som landshövding. Vid knappt 38 års ålder är hon dock väl ung för en sådan befattning. Den ges normalt som sinekur till politiker i slutet av karriären. Utredare blir många, men det låter som en för låg position för någon som varit så prominent som Skyttedal.

Andra populära sätt att låta skattebetalarna stå för avdankade politiska vänners uppehälle är generaldirektör för en av Sveriges 458 myndigheter eller styrelseordförande eller styrelseledamot för ett statligt ägt företag. Dock inte chef. Nackdelen med att vara chef är nämligen att chefen som regel bör vara väl insatt i verksamheten, något som få politiker är.

En ytterligare fördel med att vara styrelseledamot är att politikern ifråga hinner med att vara det i flera företag och organisationer samtidigt.

Sverige har även förr haft företagare som politiker. Johan August Gripenstedt (1813–1874), vårt lands bäste finansminister är ett exempel. Gripenstedts företagande var dock oberoende av hans politiska gärning. Högerledaren Arvid Lindman (1862–1936), Sveriges statsminister 1906–1911 och 1928–1930, var VD för Iggesunds bruk 1892–1903, VD för Strömbacka bruks AB 1903–1923, VD för LKAB 1901–1903 och även styrelseordförande för LM Ericsson.

Det var dock först efter att han visat sig duglig utanför politiken som han 1904 blev invald i Riksdagen. Detta borde för den demokratiskt sinnade vara den normala gången, alltså först visa sig duglig och först därefter få allmänhetens förtroende som folkvald.

Läs även: Skyttedal: Busch kände till mina samtal med SD

Göran Persson däremot hade enligt vad det framgår aldrig arbetat, annat än politiskt, under sitt liv, fram tills att han avgick som statsminister 2006. Därefter blev han PR-konsult, styrelseordförande i Sveaskog 2008–2015 och styrelseordförande i LKAB 2017–2024. Hans efterträdare blir i år den före detta finansministern Anders Borg.

Ett av de i min mening tre största stolpskotten till politisk ledare Sverige haft sedan vårt land kristnades, Fredrik Reinfeldt, blev på liknande vis i mars 2023 ordförande för Svenska Fotbollsförbundet.

Om du som läser skulle söka till en befattning som Hållbarhetschef på det stora teknikkonsultbolaget ÅF (nu AFRY), vad borde du ha för kvalifikationer? Jag gissar att en civilingenjörsutbildning som grund vore lämplig, kanske i kemiteknik, kanske i något annat, och dessutom gedigen, kanske tioårig erfarenhet på gradvis högre chefspositioner på relevanta områden inom företagets verksamhetsfält.

Denna tjänst innehades av Alice Bah Kuhnke 2009–2013. Vad hennes kvalifikationer för detta skulle vara är svårt att se. Disneyklubben? Styrelseledamot för Hela Sverige Artister mot nazister? Dessa förefaller inte vara relevanta erfarenheter.

Bah Kuhnke efterträddes 2013 på ÅF av folkpartisten Nyamko Sabuni. Vad skulle Sabuni i sin tur ha för kvalifikationer? Dåliga betyg från natur på gymnasiet? En termin högskolestudier i migrationspolitik?

Vad Göran Persson och nu Anders Borg ger LKAB är givetvis inte djupa kunskaper i gruvbrytning, ståltillverkning eller annan kompletterande verksamhet. Blev Fredrik Reinfeldt ordförande för Svenska Fotbollsförbundet på grund av sina gedigna erfarenheter som ledare inom svensk fotboll? Näppeligen. Bah Kuhnke och Sabuni gav inte heller ÅF några insikter i hållbarhet.

Vad de istället hade att sälja var politiska kontakter; de exemplifierar vad som på engelska kallas för crony capitalism, översatt av Wikipedia som kompiskapitalism.

Vad de har är kontakter in i den politiska maktens korridorer. Företag är beredda att betala stora pengar för sådant. Genom att anställa politiker, eller i Bah Kuhnkes fall, personer med kontakter värdiga en politiker, får de i god tid kännedom om kommande politiska beslut så att de kan bedriva lobbying för eller mot dessa. Dessutom kan de bedriva lobbying för nya politiska beslut som gynnar dem.

Kapitalet, facket och vår politiska klass sitter här i samma båt. Eftersom kompiskapitalism inte är olagligt i Sverige, eftersom ”Saltsjöbadsandan”, ett prominent exempel, framhålls som något positivt, inser få hur korrupt denna verksamhet är.

Varför är kompiskapitalismen så skadlig? För det första därför att den värnar existerande företag, och i synnerhet värnar existerande stora företag mot konkurrens, och i slutändan skyddar dem mot oss medborgare som konsumenter. Företag som är små, och nya företag som skulle kunna startas, och som skulle kunna ge oss konsumenter bättre, billigare eller annorlunda varor och tjänster, har inga gräddfiler till vare sig LO-facken eller till den politiska maktens korridorer.

För det andra, genom att kompiskapitalismen minskar konkurrensen försämrar den också arbetsvillkoren för de anställda och orsakar dessutom arbetslöshet. Detta är något som facket i sin kortsiktiga egoism inte förefaller vara medvetet om.

Via kompiskapitalismen får existerande större företag reda på lagstiftning och regleringar som planeras så att de kan påverka hur de ska utformas och hur undantag som gynnar dem själva ska formuleras. Via kompiskapitalismen kan existerande företag också mer eller mindre beställa lagstiftning och regleringar som både är specialbyggda för dem själva och specialbyggda för att sätta käppar i hjulen för konkurrenter.

Ytterligare möjligheter för avdankade politiker erbjuds även i så kallade ideella föreningar. KD:s förre ordförande Göran Hägglund, som varken är läkare, biolog eller kemist, blev 2022 ordförande i Cancerfonden. Äras dock den som äras bör: Hägglund har haft en kort karriär utanför politiken.

Så var hamnar Sara Skyttedal? Jag hoppas att jag blir positivt överraskad och att hon likt en vanlig medborgare blir en anonym medarbetare eller mellanchef i ett privat företag. Eller hamnar på en liknande position i offentlig sektor. Återigen, troligt är detta scenario inte.

KD:s opinionssiffror är för tillfället låga vilket reducerar hennes potentiella politiska värde i det privata näringslivet. Opinionssiffror ändras dock ofta så troligen är detta inte ett stort hinder. Eller så blir det en ordinär sinekur i offentlig sektor.

Generaldirektör för en myndighet är min främsta gissning just idag, mitt andraval är styrelseledamot för ett flertal företag och förment ideella organisationer som uppbär statsbidrag.

Läs även: Skogkär: Till sist gick Skyttedal för långt