Det är en skam att DN försöker dra kritiker av public service med dem som hotar journalister över en kam. Syftet är att smutskasta meningsmotståndare som avviker från den egna uppfattningen. Detta, till skillnad från kritiken mot SVT, hotar det fria samtalet och demokratin.
Det finns en växande opposition mot vänstervridningen i public service och i svensk nyhetsbevakning. Facebooksidan “I allmänhetens tjänst – granskning av public service” har 48 000 följare. Den öppna facebookgruppen ”Granskning SVT och SR” har 46 000 medlemmar. Kritiken mot vänstervridningen av public service och på svenska nyhetersredaktioner är stark i bägge dessa växande grupper.
DN väljer att belysa dessa forum genom att skriva en artikel om säkerhetsincidenter på SVT och om hot mot journalister. Uppenbarligen är syftet att bunta ihop alla slags kritiker av SVT och svensk journalistik och hålla dem ansvariga för hot som framförts mot journalister. Beskyllningen smygs bland annat in genom ett uttalande av en presschef på Sveriges Radio: “Tonen i sociala medier är hård, ibland hotfull”. DN namnger en av facebookgruppens administratörer, och skriver hotfullt att de kontaktat en moderatpolitiker som tidigare varit aktiv i gruppen.
Artikeln doftar jakt på högeroppositionella, ett valår som detta kommer sådant som ett brev på posten från DN. Det är inte första gången som DN jagar människor som hänger sig åt kritik i sociala medier av det rådande tillståndet i landet. Man har gjort det förut, bland annat när det drar ihop sig till val. Inför valet 2018 var man väldigt oroliga över att högerpopulistiska sidor dragit ifrån antirasistiska sidor på Facebook. Man har löpande uppföljningar med oroliga texter om alternativa nyhetsmedier och högersajter som växer. Tidningen verkar ha varit djupt engagerad i att släcka ner Youtubekanalen “Granskning Sverige”
Det är viktigt att dra en väldigt skarp linje mellan vass kritik och hot. Hot är ett lagbrott, och har inget i det demokratiska samtalet att göra. Jag vill uppmana läsare att själva gå in på Facebooksidan “I allmänhetens tjänst – granskning av public service” och facebookgruppen ”Granskning SVT och SR”, som DN skriver om. Det man finner på dessa forum är nämligen i princip enbart kritik av public service, inte hot. I de flesta fall handlar det dessutom om saklig kritik.
Läs även: Lindberg: Jorden anropar Morgan Johansson
Det kan vara intressant att jämföra hur DN skriver om motsvarande aktivistgrupper till vänster. 2016 skrev man till exempel om aktivistgruppen “Jag är här” att de ska “motverka hat på nätet”. Mönstret är att aktivister till vänster framställs i väldigt positiv dager, medan aktivistgrupper till höger beskrivs som mörka och fulla av hot, ibland misstänkliggjorda som utposter för rysk påverkan. Intrycket är att nyhetsbevakningen på området aktivistgrupper i sociala medier är snedvinklad till vänster, av svenska nyhetsredaktioner i allmänhet, och av DN i synnerhet.
Strategin att bunta ihop radikaler med sunda kritiker, som DN använder sig av, är gammal. Till exempel brukar diktaturer försöka framställa oppositionen illegitim för allmänheten genom att svartmåla den i allmänhetens ögon. Olof Palmes Internationella Center skriver till exempel att ”oppositionella smutskastas och tystas och det pågår dagligen i länder som Brasilien, Ungern och Kina”. DN:s jakt på dem som driver SVT-kritiska forum nätet påminner om den strategin.
DN borde göra som Expressen Ledare vilka drar en skarp skiljelinje mellan kritik och hot: “I Sverige ska man kunna kritisera mediernas journalistik eller propagera för sänkta anslag till public service och ändå betraktas som en god demokrat”.
DN:s text slår också ett slag för påståendet att SVT inte är vänstervinklat och skriver: “I forskningen finns inget stöd för att det förekommer varken någon systematisk vänster- eller högervridning i public service rapportering”.
Läs även: Lindberg: Strandhäll visar hur lite Sverige värderar kunskap
Senast man undersökte partisympatier bland journalister på SVT fann man att inte mindre än 52 procent av dessa sympatiserade med Miljöpartiet. Ytterligare 18 procent hade sina partisympatier hos V och 13 procent hos S. 0 procent hade sina sympatier hos KD. Undersökningen ställde bortom allt tvivel att journalister i allmänhet, och de som jobbar på SVT i synnerhet, befann sig långt ifrån snittbefolkningens värderingar i politiska frågor.
När forskare och journalister inte själva förmår se att journalisters partisympatier avspeglas i sådant som nyhetsvärdering, val av frågor eller för den delen om hur man rapporterar om aktivistgrupper på nätet, så beror det på att man själva befinner sig långt ifrån allmänhetens uppfattning om var mitten befinner sig.
En av de ledande medieforskarna i Sverige, Jesper Strömbäck, som är medieprofessor vid Mittuniversitetet, har till exempel skrivit en rapport om invandringens nationalekonomiska vinster. Detta trots att det råder akademisk konsensus om att invandringen numera bidrar till nettokostnader för landet. En tydlig positionering som står i motsats till uppfattningen hos de högergrupper som anser att SVT är vänstervinklat.
Det gjordes en undersökning där man lät ett dataprogram processa hundratusentals artiklar från Sveriges 16 största dagstidningar. Man fann då att “två referenser av tre i undersökningen kommer från vänstertidningar oavsett vilken partifärg som den svenska dagstidningen har”. Att svenska medieforskare själva inte lyckas se medias snedvinkling säger mer om forskarna själva än om svensk media.
