En person utan rätt att uppehålla sig eller arbeta här frihetsberövades av polisen i statsminister Magdalena Anderssons privata bostad. Personen försörjer sig på att jobba svart, är dömd för stöld, är efterlyst och har ett beslut om utvisning mot sig.

Man kunde tycka att public service skulle ha sett som sin plikt att granska statsminstern och regeringen. Magdalena Andersson sa i sitt nyliga installationstal: “Det ska var och en tänka på, som fixar husfasaden eller naglarna till orimligt låga priser, som beställer hemkörning av droger till en fest eller köper sex. Den som ägnar sig åt sånt är med och finansierar det våld som förgiftar vårt samhälle. Här måste alla, var och en, ta sitt personliga ansvar.”

Magdalena Andersson påstår att hon upprepade gånger frågat städfirman om de haft kollektivavtal. Oklart varför hon frågat flera gånger om hon var osäker. Mats Skogkär på Bulletins ledarsida tar upp att Magdalena Andersson enkelt kunnat vända sig till Almega Serviceföretagen och deras förteckning över medlemsföretag som tecknat kollektivavtal. Även facket Fastighets hade kunnat kontrollera om städfirman var seriös.

Läs även: Magdalena Anderssons städfirma – detta har hänt

Fokus från public service har snarare handlat om dimridåer. Vilka andra än Magdalena Andersson kan tänkas ha ett ansvar för det inträffade? Säkerhetspolisen säpo lastas. Sveriges Radio påpekar påpassligt att Magdalena “Andersson hade flyttat när kvinnan greps utanför bostaden”, och då är det ju inte lika allvarligt. Eller.

Sedan vänder SVT strålkastarljuset mot oppositonsledaren istället. Polisen frihetsberövar svart efterlyst städhjälp hemma hos statsministern, och statsfinansierad media intervjuar oppositionsledaren om hans städhjälp. Maken till fräckhet.

Plötsligt står oppositionsledaren Ulf Kristersson där och ser ut som ett får i SVT:s bildsättning och måste förklara sitt inköp av städhjälp. Reflexen borde varit att gå till häftigt motangrepp mot public service kampanjarbete för Magdalena Andersson som ny statsminister, och påpekat deras senfärdiga och vilseförande rapportering kring den svarta städhjälpsskandalen.

Dessvärre kommer inte motangreppet. Det påminner om när Moderaterna petade Hanif Bali sedan han kritiserat Carl Bildts turkietvänliga politik på Twitter. Resultatet blev att “Moderaterna petade Hanif Bali från hans sista uppdrag i riksdagen efter ett krismöte”. Lite som när etablerad media kritiserade Ulf Kristersson sedan han låtit sig fotograferas i jaktkläder. Media kunde snabbt konstatera resultatet angående bilden: “Nu tycks Moderaterna ha raderat den.”

Chang Frick, chefredaktör för Nyheter Idag, kommenterar pricksäkert på Twitter: “Anledningen att Moderaterna inte kommer lyckas ta makten (trots att de borde ha alla chanser i världen) beror på att de är så in i helvetes hunsade att de lade sig platt för åtta miljarder till public service. Ni ser ju nedan vilken vinkel SVT kör på städhjälps-skandalen.”

Läs även: Illegal invandrare städerska hos statsminister Magdalena Andersson – var efterlyst

Det verkar inte spela någon roll att dödsskjutningar, sprängningar, antisemitism och förnedringsrån grasserar i förorten eller att elpriset slår rekord. Socialdemokraterna sitter säkert vid makten ändå. De ökar i opinionen. Som en Twitterprofil undrade: “Om S bestämmer sig för att atombomba Sverige. Tror ni de skulle tappa i mätningarna då?”

Historien med Magdalena Anderssons städhjälp påminner om två faktorer som förklarar socialdemokraternas oförminskade stöd. Public service är ideologiskt emot det konservativa blocket. Och oppositionsledaren är för skotträdd för att fräsa ifrån ordentligt.

Men, invänder läsaren, medieforskaren professor Jesper Strömbäck har ju visat att public service till och med gynnade alliansen vid det förra valet? Redan att Jesper Strömbäck står bakom studien ringer i larmklockorna. Han har skrivit en rapport om invandringens nationalekonomiska vinster, trots att det råder akademisk konsensus om att invandringen numera bidrar till nettokostnader.

En twitterprofil, Björn Håkansson, tittade närmare på Jesper Strömbäcks resultat, och visade att “det var främst januaripartierna som gynnades”. Public Service gynnade de partier som senare kom att ingå i den rödgröna regeringens underlag. Inte överraskande med tanke på hur journalister vid public service visat sig ha mycket större sympatier för Miljöpartiet och mycket mindre för Moderaterna och Kristdemokraterna, än befolkningen, vid tidigare undersökningar.

Svenska skattebetalare finansierar public service med åtta–nio miljarder per år, och gör den därmed till den dominerande medieaktören i Sverige. Detta sker dessvärre med högeroppositionens goda minne. Så länge det ser ut på det sättet så kommer högerpartier som vill strama åt invandringen och göra kriminalpolitiken hårdare att missgynnas i media.

För det första behöver vi en högeropposition som inte är skotträdd för vänstermedia. Sedan behöver vi ett medielandskap som inte domineras av journalister som älskar Miljöpartiet och hatar det konservativa blocket. Då först har oppositionen en chans att öka i opinionen.