Statsminister Magdalena Andersson (S) kräver att andra tar ansvar och inte göder den svarta ekonomin. Men att leva som man lär har hon svårt för. Istället framställer Andersson sig som ett offer för ”oseriösa aktörer”.
Plötsligt blev skuggsamhället synligt för alla och envar.
Det tog gestalt i form av en nicaraguansk städerska hemma hos landets statsminister, Magdalena Andersson (S).
En illegal invandrare, en person utan rätt att uppehålla sig eller arbeta här. En person som försörjer sig på att jobba svart. Dömd för stöld. Efterlyst och med ett beslut om utvisning mot sig. Och som ändå dyker upp vid statsministerns hem.
Ett levande exempel på hur den organiserade brottsligheten blivit “en skamligt välintegrerad del av vår ekonomi”, skulle man kunna säga.
Det var också med exakt dessa ord Magdalena Andersson beskrev tillståndet i nationen i sitt installationstal som nyvald ordförande för Socialdemokraterna.
Där utlovade Andersson krafttag mot den organiserade brottsligheten och mot våldet som följer i dess spår – detta “gift som hotar hela vår samhällsgemenskap”.
Skuggsamhället, vilande på svarta pengar, penningtvätt, arbetslivskriminalitet, välfärdsbedrägerier, narkotikahandel och våld, skulle pressas tillbaka. Alla stenar skulle vändas.
Då, den 5 november, betonade Magdalena Andersson, att alla har ett ansvar:
“Det ska var och en tänka på, som fixar husfasaden eller naglarna till orimligt låga priser, som beställer hemkörning av droger till en fest eller köper sex. Den som ägnar sig åt sånt är med och finansierar det våld som förgiftar vårt samhälle. Här måste alla, var och en, ta sitt personliga ansvar.”
Läs även: Kan vara Sveriges nästa statsminister – det här är Magdalena Andersson (S)
Strax före jul, mindre än två månader senare, greps den nicaraguanska städerskan vid Magdalena Anderssons villa i Nacka. Hemlarmet hade utlösts av misstag och polisen kom till platsen.
Men nu är Andersson inte lika intresserad av att tala om ansvar. I alla fall inte sitt eget.
“Vad har detta med Magdalena Andersson att göra?”, som statsministerns pressekreterare svarade när Expressen först bad om en kommentar.
Senare, i ett sms, hälsar Andersson:
”Även vi som vill göra rätt kan råka ut för oseriösa aktörer.”
En ursäkt som möjligen haft viss tyngd om Andersson ansträngt sig. Vilket hon inte gjort. I alla fall inte särskilt hårt.
Statsministern har nöjt sig med att “flera gånger” fråga städbolagets företrädare om de hade kollektivavtal.
Varför frågan behövde upprepas är oklart. Kanske litade Andersson inte på att svaret hon fick var sanningsenligt. Vilket det ju inte var.
Magdalena Andersson kunde istället ha vänt sig till Almega Serviceföretagen, som är bransch- och arbetsgivarorganisation för landets seriösa städföretag. Det kräver ingen större ansträngning. På deras hemsida finns en förteckning över alla medlemsföretag som tecknat kollektivavtal.
Ett annat alternativ hade varit att kontakta partikamraterna på facket, Fastighets. Där hade Andersson säkert kunnat få hjälp att kontrollera om firman hon tänkte anlita var seriös.
Alla måste ju, som hon själv påpekat, ta sitt personliga ansvar.
Ekobrottsmyndigheten har för övrigt en broschyr fylld av tips till den som köper hushållsnära tjänster och vill försäkra sig om att det inte handlar om svartjobb.
Men istället för att göra rätt valde Magdalena Andersson att göra det lätt för sig. Anlitade en firma vars företrädare dömts för att ha fifflat med skatten och nu visat sig sakna kollektivavtal.
Av ledaren för ett parti och en regering som gjort det till en av sina viktigaste uppgifter att motverka skuggsamhället och arbetslivskriminalitet måste det gå att begära mer.
Läs även: Nu svarar städfirman om illegala invandraren och Magdalena Andersson
Magdalena Anderssons trovärdighet när det kommer till frågor om “eget ansvar” är i dagsläget högst begränsad.
Utöver att få henne och Socialdemokraterna att framstå som hycklare – gör som vi säger, inte som vi gör – kvarstår en rad frågor om säkerheten kring landets högsta politiska ledning.
Hur länge har städfirman haft tillträde till Magdalena Anderssons bostad? Vem städar hemma hos övriga ministrar? Har svartjobbande illegala migranter haft tillträde till utrikesministerns hem? Till försvarsministerns?
“Jag förutsätter nu att ansvariga myndigheter går till botten med det här och klarlägger vad som har hänt”, förklarar Andersson i sin sms-kommunikation med Expressen.
Så pekas andra ut som ansvariga.
Men statsministern liksom statsministerns kansli, det vill säga statsrådsberedningen, och de olika departementen har ett ansvar för säkerhetsfrågor. I ett land som sett två ministrar mördas i modern tid – Olof Palme och Anna Lindh – borde det handla om ren självbevarelsedrift.
Socialdemokraterna vill inget hellre än att ha den politiska makten.
Men det ansvar som följer med makten skyr de som pesten.
