När jag kom till Sverige trodde jag att jag hade kommit till ett glatt, tolerant och civiliserat samhälle där människor respekterade varandras rätt till egna åsikter.

Gud vad fel jag hade.

Häromdagen ölade en socialdemokratisk ungdomsförbundare med en sverigedemokratisk dito. En fin bild på ungdomarna delades där de ler och skålar. ”I samhället lever folk sina vanliga liv. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är idag två av de större partierna. Då är det kanske dags att stå över sandlådefasonerna”, sa Alexander Paulsson (S) till Värmlands Folkblad. (8/7)

Detta var enligt riksdagsledamoten och utrikespolitiske talespersonen för Vänsterpartiet, Håkan Svennelig, ”bedrövligt” och ”legitimerar rasism”. (8/7)

Fundera över att en folkvald utrikespolitisk talesperson, en person som sysslar med utrikespolitik, det vill säga samtalar och kommunicerar med hundratals olika länder och folkgrupper, anser att det ”legitimerar rasism” att öla med en svensk som hyser andra åsikter än man själv. Som dessutom tillhör ett etablerat parti som var femte svensk röstar på.

Det bedrövliga i det hela är den fortsatta avhumaniseringen av meningsmotståndare och legitimeringen av ett polariserat politiskt klimat.

Läs även: Norell: Ayaan Hirsi Ali har skrivit en modig bok

Dock måste vi vara ärliga. Det är inte bara vänstern som sysslar med sådant. Vi inom ”högern” stoltserar ofta med att vi står för ”äkta yttrandefrihet” och att vi inte cancellerar folk – men det stämmer inte. Även högern sysslar med att cancellera och ta avstånd.

För en månad sedan delade Omar Makram en bild på mig och Bilan Osman då vi kramades och hon kysste mig. Bilden var fin och harmlös. Många tyckte om den. Dock var många av mina konservativa vänner förbannade.

”Hur f-n kan du legitimera en islamist som står för en ideologi som bokstavligen mördar dig?” ”Du kritiserar islamism och sedan gullar du med någon som relativiserar och försvarar islamism. Du har tappat det helt!.”

Jag satt i en park och försvarade mig i 30 minuter inför några vänner om varför det var helt okej att umgås med Bilan. Jag försökte förklara att hon är en människa.

”Men hon är rasist, hon hatar vita, och du myser med henne!”

Läs även: Luai Ahmed: Islam förstörde mitt liv

Bilan är vänsterlagd, bär hijab, försvarar Sveriges invandringspolitik och skriver provocerande inlägg på sociala medier. Jag gör exakt samma sak, fast åt andra hållet. Jag tycker att hijab är en symbol för förtryck, jag kritiserar islam och invandringspolitik – konstant och högljutt.

Men det betyder inte att jag måste avsky slöjbärande människor som förespråkar invandring eller muslimer. Majoriteten av mina familjemedlemmar och vänner är muslimer och förespråkar öppna gränser. Ska jag sluta umgås med min egen familj och mina vänner på grund av ”olika åsikter som jag inte håller med om”? Ska jag ta avstånd från dem? Ska jag fördöma deras religion och politik vid varje middag? Legitimerar jag islamism genom att fika med min kusin?

Läs även: Åberg: Hederskulturen är genuint främlingsfientlig och liknar maffiaverksamhet

Vad är det för låg intellektuell nivå? Vad är det för färglöst, svagbegåvat klansamhälle som vi bygger, som fördömer och cancellerar människor som pratar med meningsmotståndare?

Polarisering föder ännu mer polarisering. Igår var det inte okej att ha vissa åsikter. I dag är det inte okej att prata med människor som har motsatta åsikter. Vad händer imorgon?

Man lär sig mycket av sina meningsmotståndare, men det viktigaste som man lär sig är att de är människor de också, fast med andra åsikter. Och utan skiljaktiga åsikter hade vi inte kunnat lämna djungeln bakom oss och gå ut och bygga civilisationer.

Luai Ahmed
Skribent, debattör och författare till boken Asylum: A refugee’s paradoxical journey from Sharia Yemen to Rainbow Sweden.