Sverigedemokraternas Europaparlamentariker Jessica Stegrud träffade en dansk Europaparlamentariker och ställde frågan: ”Finns det någon gemensam ståndpunkt som förenar de olika partierna i dansk politik”? Då svarade dansken: ”Vi ska aldrig bli som Sverige”. (15/7)

Danmark vill ”aldrig bli som Sverige” så mycket att de till och med infört gränskontroller mot Sverige på grund av kriminaliteten som vi exporterat dit. (KvP 11/11 2019). Danskarna har ”built a wall” så att säga, för att undvika Sveriges ”utmaningar”. Vi har nästan blivit som Danmarks Mexiko.

Socialdemokraterna i Danmark har även stängt gränsen för asylinvandring och formulerar självklarheter som i Sverige anses vara ”högerextrem fascism” som endast ”brunhögern” sysslar med här. Vårt ”konservativa block” vågar inte ens enas om att stänga gränsen trots att Sverige redan har beviljat cirka 2,2 miljoner uppehållstillstånd sedan 1995, enligt Migrationsverket.

Förra året beviljades ytterligare 80 000 uppehållstillstånd, varav nästan hälften till asylsökande, men den politiska eliten fortsätter låtsas som det regnar och att det vore en extrem åtgärd att stänga gränsen.

Läs även: Altstadt: Det som tidigare stämplades som rasism är nu accepterade sanningar

Med tanke på bostadskrisen: var ska de ”nya svenskarna” bo? Med tanke på att det redan finns cirka en miljon arbetslösa som har svårt att skaffa jobb: vad ska de jobba med? Är vi så verklighetsfrånvända att vi inte inser att de kommande volymerna konkurrerar med de tidigare anlända volymerna? Hela det svenska politiska spektrumet erkänner att vi har integrationsproblem idag men ändå fortsätter de att fylla på ”integrationsskulden”. Och det är intressant det här nya ordet ”integrationsskuld”. Å ena sidan så tjatar man om ett problem, å andra sidan så fortsätter man att bygga på problemet i stället för att lösa det.

Detta är en falsk humanism, Sverige ger inte invandrare en ärlig chans att etablera sig, skaffa jobb, bostad och ett värdigt liv. Man sätter tusentals invandrare i ett område och säger: Ha det kul! Njut av välfärden och tryggheten. Förresten, det kommer tusentals till av er under sommaren. Lycka till!

Miljöpartiets Märta Stenevi och Centerpartiets Annie Lööf och deras väljare vill inte prata om ”volymer” eller ”siffror”. De drar en röd linje där: ”Vi pratar inte om människor som siffror, eftersom för oss är människor människor. De är inte siffror”.

Fast för Märta och Annie är vi invandrare faktiskt bara siffror samt slagträ för att håna nationalister och vinna godhetspoäng. Jimmie vill ha 0. Annie och Märta vill ha cirka 100 000. För båda lagen är vi siffror. Skillnaden är att det ena ser och förstår problemen, det andra kanske ser problemen ibland, men förstår dem inte.

Märta och Annie tror att de rensar bort sin egen rasism genom att säga: ”För oss är invandrare inte siffror. Alla människor är lika mycket värda.” Det bedrövliga är att de inför politik som ökar splittringen mellan svenskar och invandrare och ökar rasismen som de själva påstår sig jobba emot.

Läs även: Dahlman: Strunta i familjeveckan och ge barnen trygghet

Juni har varit en katastrofal månad för Sverige. Speciellt då en polis blev ihjälskjuten i början av månaden. Den händelsen blev lite av ett rött piller för många – det vill säga, ett piller som väcker någon från rätt-värdegrundssömnen. När själva den myndighet som är tänkt att skydda oss blir oprovocerat attackerad på det viset så avslöjas två saker: en djupgående kris i landet och förekomsten av ett grovt gatuförakt för själva Sverige.

Men efter att den 33-årige polisen Andreas Danman blivit kallblodigt mördad på öppen gata fick Sverige inte tid att sörja honom. Det blev mord efter mord efter mord efter mord. Under en och samma vecka.

Det går inte att undvika att se kaoset i Sverige längre. För fem år sedan sa Donald Trump: ”Look at what happened last night in Sweden!” och majoriteten av svenskarna skrattade kollektivt och sade ungefär att ”vilken tönt, inget hände igår kväll”. Trots att Trump syftade på en film på Fox News som visade att det händer saker i Sverige hela tiden.

Idag är svenskarna tvungna att se vad som händer i Sverige varje gång de öppnar datorn och möts av notiser om mord, rån eller våldtäkter. Ännu påtagligare blir det när det händer i den stad man bor i. Eller när det handlar om barn.

Morgan Johansson berättade för oss att risken att ”vi” skulle drabbas är ”väldigt, väldigt liten”. Lite som att bara när ”vi” drabbas är det ett problem. När andra drabbas, tja, inte ett särskilt stort problem. (23/1/18)

Några veckor innan en femårig flicka och en sexårig pojke blev skjutna på öppen gata sade Stefan Löfven till oss: ”Berätta för (era barn) att det inte är som att de kommer att mördas snart eller något”. (1/7)

Danmarks socialdemokrater agerar. Sveriges socialdemokrater tröstar oss med: ”Ni kommer inte att drabbas”.

Det är väl inget konstigt att Danmark aldrig vill bli som Sverige. Vilket land skulle vilja bli som Sverige? Till och med Afghanistan vill inte bli som Sverige – de har stängt sina gränser och vägrar att ta emot sina egna medborgare. (Svt 11/7)

Dock är det lugnt, det är ingen fara. För om ni inte har förstått det än så är Sverige världens kapablaste land. Sverige är den övermänniska som Nietzsche försökte att skapa inom oss. Naturligtvis kommer vi att ta hand om Afghanistans stackars medborgare. De saknar asylskäl och egentligen ska de inte vistas i Sverige överhuvudtaget.

Läs även: Makram: Dagens invandring har blivit en belastning för alla

Men varför ska Europas övermänniskor bry sig om trygghet när övermänniskor kan vara antirasister istället? För vem bryr sig om lag och ordning när man kan stolt säga ”jag är antirasist” och ställa sig på den rätta sidan av historien?

Vem bryr som om beskjutna poliser, barn, mödrar, ökande våldtäkter och bombningar, när man kan lugnt säga: ”jag är antirasist”?