Strandvägen, precis som Hornsbergs strand, har nyligen diskuterats på grund av den oordning som har skapats under sommarkvällarna. Unga män (för det mesta) från förorterna samlas där, kör streetrace och spelar hög musik till sent på natten. De tar inte hänsyn till att deras beteende stör de boende i området som ofta är rädda för att konfrontera dessa män på grund av de aggressiva reaktioner de får. Detta återspeglar något som kallas för antisocialt dominansbeteende.

I ett reportage av SR där några av dem som orsakat detta kaos intervjuades blir det tydligt att deras attityd återspeglar mer än bara en önskan att få ha kul. En man påstår att svenskarna inte vill ha invandrare i området och att det som de gör är rebellhandlingar mot den svenska staten, och säger ”när de jävlas med oss (polisen) då jävlas vi tillbaka”. ”Lite egoistiskt att svenskarna har gjort det så fint för sig själva”, säger en tjej, som tillägger att hennes dröm är att sitta på ett tak i Gamla stan, och att hon bara ser äckliga hus i Tensta där hon bor. När hon fick frågan om hon inte tycker synd om dem som bor där, svarar hon: ”Absolut inte!”.

Detta handlar inte bara om klass och det handlar inte bara om kultur heller. Det handlar om en kombination av bägge samt andra bidragande faktorer.

Läs även: Betonglejon placeras ut för att stoppa ”kaotisk” stämning vid Strandvägen

Attityden hos de intervjuade ortengängen visar förbittring och avund som är baserade på både etnicitet och klass. Den visar också på en offermentalitet och på animositet mot polisen, den svenska staten och svenskar i allmänhet. Det här är människor som inte ser sig själva som svenskar och inte känner att andra ser dem som svenskar heller, så de försöker skilja sig ännu mer från svenskar och det blir en ond cirkel, som förstärker den toxiska attityden.

Det är dock viktigt att förstå att den attityden även existerar i länder i Mellanöstern, inklusive i Egypten där jag kommer ifrån. Men sådana situationer uppstår sällan utan konsekvenser. Antingen skulle polisen kliva in eller så skulle invånarna i området konfrontera de nykomlingar som orsakar störningen.

Det som komplicerar bilden är att det finns några extra dimensioner här i Sverige. Till att börja med har underklassen tyvärr blivit etnifierad, och det blir lättare att hysa förbittring och fientlighet när det inte bara blir klass mot klass, utan också invandrare mot svenskar.

En annan aspekt är att polisen i Mellanöstern är mycket mer hårdhänt och därför räds man den mycket mer. Detta är något som personer som orsakar allmän störning skulle ta hänsyn till, medan de inte riktigt verkar betrakta polisen här i Sverige som ett hinder.

Läs även: Makram: En polismakt som signalerar hjälplöshet är dåliga nyheter för samhället

En tredje aspekt är genomsnittliga kulturella skillnader. Svenskar är mer konflikträdda, så sannolikheten för konfrontation mellan svenskar och de människor som orsakar störningen är också minimala.

Vad som betraktas som hederligt och normativt beteende vid konflikter skiljer sig också åt. Ämnet togs nyligen upp i podden Sista Måltiden, där Mustafa Panshiri påpekade att medan det i Sverige betraktas som eftersträvansvärt att behålla lugnet och bejaka självbehärskning i konfliktsituationer, så gäller det motsatta i Mellanöstern. Och det stämmer. I Mellanöstern skulle hederligt beteende inte vara att hålla sig lugn och sansad när man attackeras, utan tvärtom. Om du accepterar påhopp från en annan person ses din passivitet som svaghet och betraktas som skamlig.

Det är sorgligt att oansvarig migrationspolitik och dysfunktionell integrationspolitik förvärrat situationen och lett till segregation och parallella samhällen. Och för att vara ärlig: Medan det naturligtvis är oacceptabelt när besvärliga människor från förorterna orsakar störningar och inte visar någon respekt för invånare som råkar vara svenskar som bor på Östermalm, så är det faktiskt mest synd om de vanliga människor som bor i förorterna och som har fastnat i samma områden som dessa konfliktsökande unga män.

Läs även: Storbritannien föreslår ”radikala” förändringar av migrationspolitiken

De flesta i förorterna är fortfarande hedervärda människor som strävar efter ett bättre liv, vill göra rätt för sig och vara en del av samhället. Dessa antisociala män förstör för dem ännu mer än de gör för svenskarna. Både genom att ge människor i förorterna ett dåligt rykte, utsätta dem för samma antisociala beteenden och genom att även utsätta dem för brott.

Det är de goda människorna i förorterna som framför allt behöver samhällets brådskande hjälp och stöd och det kan endast ske genom en ansvarsfull migrationspolitik, en funktionell integrationspolitik, liksom en effektiv kriminalpolitik som befriar förorterna från sina vargar.