Gängkriminaliteten ökar och Sverige ligger i topp när det gäller dödligt skjutvapenvåld i Europa. Även utomstående som inte är inblandade i gängverksamhet dör eller skadas i skjutningar ibland. Polisen genomför operation efter operation, men de verkar vara överväldigade inför en allt större organiserad brottslighet och släktbaserade klaner.

Nyligen sköts en polis till döds i Göteborg. Det var första gången på fjorton år som en polis sköts till döds medan hen utförde sitt jobb. Detta är en tragedi, en attack mot hela samhället och ett tecken på hur allvarlig situationen har blivit.

I en intervju i SVT kunde inte Ulf Boström, Sveriges enda integrationspolis, hålla tillbaka tårarna när han fick frågan om hur det kändes med utpressningen från gängkriminella i förorterna. En polis som gråter i TV är en mycket slående scen för någon som jag som kommer från ett land där polisen i praktiken har absolut makt.

Jag började fundera över vad det betyder när de som har ansvar för att skydda folket öppet ger uttryck för hjälplöshet. Vad detta signalerar till de människor de ska skydda och ännu viktigare vad detta signalerar till kriminella och samhället i stort.

Jag vill vara tydlig med att detta inte alls är kritik mot Ulf Boström för att han grät, det visar bara att han är en genuin person och att han verkligen bryr sig, och jag har stor respekt för det och för honom.

Läs även: Per Brinkemo: Det är dags att lyssna på poliser som Ulf Boström

Jag kommer från en polisstat och hade därför bara förakt för polisen i Egypten. Min syn på polisen förändrades och blev till respekt här i Sverige. Det är med sorg och ilska jag ser den svenska polisen attackeras och överväldigas på detta sätt.

Intervjun med Ulf Boström var inte första gången jag såg polisen i TV framstå på ett sätt som i mina egyptiska ögon var mycket ovanligt. Jag har gång på gång sett poliser som säger att de känner till de gängmedlemmar som orsakar all denna förödelse. I Egypten skulle ett sådant uttalande vara både obegripligt och provocerande. ”Ni vet vem dessa människor är?! Gå och grip dem! Gå och skjut dem!” Och polisen hade gjort det om frågan om gängkriminalitet i Egypten var en så viktig politisk fråga som här i Sverige.

Låt mig dock vara tydlig: så är det inte och så ska det inte vara i en liberal demokrati – polisen i Sverige ska aldrig kopiera polisen i Egypten i det avseendet. Människor litar inte på polisen i Egypten, polisen där är korrupt och riktar våld och förtryck mot oskyldiga och mot civila såväl som mot brottslingar, nästan utan att diskriminera mellan de två.

Läs även: Lars Åberg: Räcker det med fler poliser?

Jag kan dock inte låta bli att undra om polisen i Egypten och polisen i Sverige är två extrema motsatser, en med absolut makt att göra vad den vill, och en annan med alltför begränsade förutsättningar för att bekämpa gängkriminaliteten. Polisen i Egypten bryr sig kanske inte om medborgarnas bästa, men de bryr sig om att hålla kaoset borta. Tillståndet tillåts inte att degenerera i total oordning, och de använder alla nödvändiga medel för att se till att så inte sker. Det betyder inte att svensk polis borde jobba på samma sätt, men denna hjälplöshet från polisens sida hotar samhällets stabilitet.

I kollektivistiska och klanbaserade samhällen skyddar familjen och klanen individen, i en liberal demokrati överlämnas detta ansvar till staten, polisen och rättsväsendet. Men hur kan vi be folk att överge sin klanlojalitet och lita på staten när staten inte kan skydda dem?

Människor i förorterna litar på polisen, de litar på att polisen inte är korrupt, de litar på att polisen vill deras bästa, men litar de på att polisen kan skydda dem? Jag tror tyvärr att svaret på den sista frågan inte är självklart.

Läs även: Peter Springare: En ung polis mördas – politiker och polischefer måste avkrävas ansvar

Om det handlar om fler poliser på gatorna, varför finns det då inte fler poliser? Om det handlar om att det är för låg lön som gör det svårt att rekrytera, hur kommer det sig att lönerna inte kan höjas i ett land med så höga skatter som Sverige? Om det är ett problem med för låga straff som får dessa brottslingar att återvända till gatan för tidigt, varför har straffen inte höjts? Om det är ett problem med att människor är rädda för att vittna, varför har det inte fixats så att vittnen kan få skydd eller en viss grad av anonymitet, som inte hotar rättssäkerheten? Om problemet är att det är för svårt att bevisa skuld, beror det kanske på att kraven på bevisning är orimligt höga?

Det verkar vara för mycket prat om problemet, men alldeles för lite görs i praktiken eller åtminstone för sent. För när poliser blir skjutna på öppen gata och när poliser gråter offentligt betyder det att de ansvariga har trasslat alltför mycket alltför länge.

Det här är ett akut problem som bör åtgärdas snabbt för att skydda rättsstatens fundament.