Tack vare Stefan Krakowskis nyutkomna bok Incel och det senaste Kalla fakta-avsnittet om just incels i Sverige, har frågan om dessa män hamnat på agendan, vilket jag tycker är bra. Det finns nämligen indikationer på att Sverige kan vara det land som har den högsta koncentrationen av incels i hela världen, och det är ett problem som bör tas på allvar.

Även om det finns enighet om vad begreppet incel betyder i bokstavlig mening (ofrivilligt celibat –involuntary celibate på engleska), så verkar det inte finnas enighet om vilka individer som anses ingå i gruppen incels. Det beror på att begreppet egentligen beskriver en online-subkultur, snarare än alla människor som inte har sex trots att de vill.

Denna subkultur återfinns i online-forum där diskussionerna ofta genomsyras av kvinnohat, självförakt, hat mot sexuellt aktiva män och kvinnor, samt en känsla av, eller övertygelse om, att män har rätt till sex.

Många incels har också självmordstankar på grund av en genetisk-deterministisk och binär syn som går ut på att man antingen är född med generna som gör en till en attraktiv sexuell partner, eller så är man född utan dem. Och saknar man dessa gener finns det inget att göra åt saken, och man kan lika gärna ta livet av sig. Vissa av dem uttrycker även stöd för våldshandlingar och förhärligar självidentifierade incels som begått mord som hämnd för att ha blivit avvisade av kvinnor, som exempelvis Elliot Rodger.

Läs även: Makram: Höj byxmyndighetsåldern!

En annan sak som är viktig att notera är att psykisk ohälsa, ensamhet och isolering verkar vara återkommande faktorer som antingen leder till eller starkt bidrar till problemet. Det kan också delvis förklara varför denna subkultur nästan uteslutande existerar i den individualistiska västvärlden, som har en hög grad av isolering, snarare än i kollektivistiska samhällen som har en högre grad av gemenskap. Det är dock svårt att säga om situationen är bättre i kollektivistiska samhällen, eftersom många av dessa länder tenderar att ha höga nivåer av sexuellt våld.

Det verkar också som att isolering kan radikalisera. Om man inte har någon kontakt med omvärlden alls, är det lättare att ha extrema idéer och galna övertygelser, särskilt om man fastnar i en extrem online-bubbla. Detta fenomen belyser vikten av social interaktion och människors behov av en känsla av gemenskap i verkligheten, och visar att allt detta inte helt kan ersättas av gemenskaper online. Sådana kan till och med vara problematiska, när de isolerade männen söker denna känsla av gemenskap och tillhörighet i online-forum som sprider och förstärker myter, förvränger fakta och sprider hat som leder till radikalisering. Medlemmarna i dessa forum träffar sällan människor i verkligheten som skulle kunna utmana deras idéer och få dem att ändra eller korrigera dem.

Läs även: Makram: Biologiska könsskillnader är fakta – och inte ett hot mot kvinnor

Onlinedejting är en annan faktor som verkar komplicera problemet. Kvinnor på dejtingappar som Tinder är mycket mer selektiva jämfört med män. På Tinder swipar män höger på 46 procent av profilerna medan kvinnor swipar höger bara på 14 procent, vilket innebär att flertalet män har mycket svårt att få matchningar på Tinder. Detta skapar en sorts polygyni – ett system där en liten andel män i toppen matchar ett flertal av kvinnorna. Matchningen på appar som Tinder baseras dessutom främst på utseende, vilket förstärker utseendefixeringen hos många incels, liksom deras föreställning att utseendet avgör allt. Allt detta vara en bidragande orsak till att fler än dubbelt så många män i åldrarna 16–29, i förhållande till kvinnor i samma åldersgrupp, inte har haft sex under det senaste året, enligt Kalla fakta. Det skulle då handla om 120 000 unga, svenska män.

Kvinnohat och främjandet av våld är såklart oacceptabelt, och den som bryter mot lagen ska självfallet lagföras och straffas. Men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att inte alla män som lever i ofrivilligt celibat stödjer våld eller hatar kvinnor. Det är uppenbart att dessa män också upplever mycket lidande, psykiska problem och ensamhet, och många av dem förtjänar vår empati snarare än vårt ogillande.

Läs även: Makram: Kan man bli etnisk svensk och hur går det till?

Med det sagt bör dessa män göra sitt bästa för att förbättra sin situation. De måste släppa offermentaliteten och den fatalistiska inställningen, ta ansvar för sina liv och försöka fixa det i stället för att skylla alla sina problem på kvinnor och biologi. Om de lider av psykiska problem bör de söka terapi. De måste se till att utbilda sig och hitta jobb, vilket skulle skänka möjligheter till självständighet och stabilitet i deras liv, något som även skulle minska deras isolering.

Dessutom kanske vårt samhälle som helhet måste bli bättre på att skapa gemenskap och en känsla av tillhörighet för att motverka isolering och ensamhet. För i slutändan är det inte av godo för något samhälle att dess medlemmar lider, särskilt inte om de i sitt lidande riskerar att slå tillbaka mot samhället.