Könsskillnader som har sina rötter i biologin är ett av de mest kontroversiella ämnena i Sverige. Staten, media, liksom många universitet, skolor och till och med förskolor har antagit och spridit narrativet att förutom anatomi är män och kvinnor identiska och att alla andra skillnader mellan dem beror på socialisering.

I 2004 sade jämställdhetsministern Jens Orback: ”Regeringen betraktar kvinnligt och manligt som sociala konstruktioner, det vill säga könsmönster som skapas utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politisk ideologi.” Femton år senare verkar det inte som att etablissemanget har ändrat inställning.

Möjligen som ett resultat av den långa indoktrineringsprocessen från staten, medierna och andra institutioner i Sverige, har jag ofta mötts av motstånd och upprördhet, speciellt från kvinnor, när jag säger att det finns personlighetsskillnader mellan män och kvinnor på gruppnivå som är förankrade i evolution och biologi.

Läs även: Kön, biologi och den gränslösa konstruktivismen

Upprördheten verkar uppstå utifrån tre felaktiga övertygelser:

Många verkar inte förstå skillnaden mellan att prata om genomsnittliga skillnader mellan grupper jämfört med mellan individer. Så när någon säger att det finns skillnader mellan män och kvinnor på gruppnivå, hör vissa att varje enskild kvinna eller man är på ett visst sätt. Men variationen mellan individer i samma grupp är större än mellan grupper.

Den andra är en logisk fallasi, det så kallade naturalistiska felslutet, som hävdar att om något är naturligt måste det också vara bra, och eftersom män och kvinnor på gruppnivå är olika så är det bra att de är så och varje man och kvinna bör sikta på att leva och bete sig enligt dessa tänkta naturlagar.

Den tredje är om att män och kvinnor inte är identiska kan de inte ha lika rättigheter, vilket är en ologisk “non -sequitur”.

Efter att ha sett en debatt mellan David Eberhard och Veronica Palm på TV för några år sedan slogs jag av Palms absoluta tvärsäkerhet när hon hävdade att det inte finns några personlighetsskillnader mellan män och kvinnor som är förankrade i biologin. Jag undrade då hur det kommer sig att många feminister i debatten inte är medvetna om forskning inom det området. Men det kanske beror på att de föraktar biologiskforskning och betraktar den som rasbiologi. De läser bara ovetenskapliga genusstudier som ser biologiskforskning som konservativ, gammalmodig och förtyckande.

På grund av detta starka narrativ i Sverige blev jag positivt överraskad över att SVT nu sänder ett program som utforskar biologiska skillnader mellan könen och hur dessa kan påverka våra val i livet, våra karriärer, vår sexualitet och hur vi väljer partner, samt hur barn leker och hur de presterar i skolan. I ”Från savannen till tinder” undersöker Belinda Olsson frågan med hjälp av bland andra hjärnforskare och psykologer, som i princip förklarar något som vetenskapen redan har avslöjat för flera decennier sedan – att vi inte är oskrivna blad och att det finns biologiska könsskillnader.

Men i serien finns det även flera kvinnliga feministfigurer, inklusive de som har vetenskaplig bakgrund som Agnes Wold, som antingen är skeptiska till att prata om biologiska könsskillnader, förnekar att de existerar helt, eller förringar deras betydelse och verkar vara rädda för att detta kan användas för att diskriminera mot kvinnor.

Programmet hann knappt sändas innan kritiken strömmade in .“Det är onekligen pikant när naturvetenskap används för att bekräfta konservativa föreställningar om kön och tvärtom i en evig cirkel” skriver Malin Krutmeijer och hävdar att serien liknar konspirationsfilmer. ”SVT pratar biologism och ramlar ner i 1900-talet” var en rubrik i Aftonbladet.

Läs även: Ben från Herculaneum visar på könsskillnader i den romerska dieten

Men den sortens feminism som bygger på antagandet att män och kvinnor är identiska och bara om de är identiska kan de ha lika värde och rättigheter, vilar på felaktiga och bräckliga grunder och därför är den dogmatisk och farlig. Kvinnor och män har lika värde och ska ha samma rättigheter trots att de inte är identiska och inte på grund av att de är identiska.

Det är också värt att notera att i debatten hävdar aldrig de som lyfter upp biologiska könsskillnader att biologi kan förklara allt eller att socialisering inte spelar någon roll, medan den andra sidan ofta påstår att könsskillnader uteslutande är en socialkonstruktion och har bara att göra med socialisering och diskriminering, vilket är en onyanserad, antivetenskaplig och jag skulle till och med säga en dogmatisk ställning.

Läs även: Makram: Feminism eller könsrelativism?

Jag är medveten om att biologiska påståenden har använts genom historien av män och samhället i stort för att motivera kontroll och förtyck av kvinnor. Jag har sympati för denna rädsla och oro som vissa kvinnor har för att detta skulle upprepas. Kanske ska man förstå socialkonstruktivisternas dogmatism som en överkorrigering och en motreaktion på århundraden av diskriminering mot kvinnor.

Men förmodligen har vi nu nått ett stadium av samhällsutveckling och framsteg som gör att vi kan ta in fakta, erkänna sanning och tro på vetenskap även när det gäller könsskillnader. Detta skulle även göra det möjligt för oss att korrigera de våra system och samhällsstrukturer som kan vara mer partiska för eller belöna mer maskulina drag och indirekt diskriminerar kvinnliga drag.

Det kan vara så att den riktiga vägen till jämställdhet inte är att förneka könsskillnader utan att snarare erkänna deras existens och förstå hur de kan ibland gynna den ena gruppen framför den andra.