Facebook noscript imageMakram: Wokevänstern och yttrandefriheten
Omar Makram
Krönikörer
Makram: Wokevänstern och yttrandefriheten
Många vill förbjuda kränkande demonstrationer som den Rasmus Paludan genomförde 1 maj på Norra Bantorget. Foto: Fredrik Persson/TT
Många vill förbjuda kränkande demonstrationer som den Rasmus Paludan genomförde 1 maj på Norra Bantorget. Foto: Fredrik Persson/TT

Yttrandefriheten i Sverige är under attack. Dels från islamister som kräver särlagstiftning till skydd för den egna religionen, men också från en del av vänstern som är vankelmodig kring principen, och egentligen vill skydda ”rätt tal” snarare än ”fritt tal”, skriver Omar Makram.

Högern är ett hot mot demokratin, eller så har vi i alla fall fått oss berättat om och om igen av många på vänsterkanten. Sällan har det dock presenterats bevis på hur eller varför. När nu vår liberala demokrati och vår rätt till yttrandefrihet utmanas efter korankravallerna, tyder dock tecknen på att det är tvärtom.

Det är nämligen mestadels röster på vänsterkanten som nu argumenterar för att begränsa demonstrationsrätten (och Annie Lööf, men man vet inte var hon kan placeras längre) eller till och med att juridiskt behandla förolämpning av islam som ett hatbrott, och därmed införa hädelselagar i Sverige. Polisen på många håll i Sverige verkar också ha valt att inte tillåta hädiska demonstrationer, vilket i praktiken innebär att vi har yttrandefrihet i Sverige bara så länge de som blir kränkta inte tar till våld.

Läs även: Ahmed: Att ta första steget mot sharialagstiftning

Wokevänstern har utvecklats till en anti-upplysningsrörelse som går emot två av upplysningens fundament, det som lade grunden för vår liberala demokrati. Wokevänstern har blivit både fientlig till yttrandefrihet och alltmer negativ till religionskritik.

En stor del samhället vill nu inte vill tillåta hädelse och det är oroande att så många i Sverige är villiga att kompromissa och kapitulera. I en färsk opinionsundersökning gjord av Novus svarade enbart 55 procent ”nej” på frågan “Anser du att man bör förbjuda demonstrationer som kan kränka någon person eller grupp?” Denna siffra är oroväckande låg, det betyder i princip att ungefär hälften av svenskarna inte är villiga att helt stå upp för yttrandefriheten.

Den siffran varierar dock drastiskt beroende på kön men också efter partisympatier. De som sympatiserar med partier på vänsterkanten är mer positiva till att förbjuda “kränkande” demonstrationer. Bara 42 procent av de som sympatiserar med S och MP svarade att de är emot att förbjuda ”kränkande” demonstrationer, medan motsvarande siffra är 79 procent för SD-sympatisörer. Vilket onekligen är intressant då det är S och MP som upprepade gånger hävdat att SD är ett hot mot demokratin.

När jag såg dessa siffror påmindes jag om Ayaan Hirsi Alis ord när en programledare i en intervju pressade henne om demokratins gränser svarade: ”Du växte upp i frihet och du kan spotta på frihet för du vet inte vad det är att inte ha frihet”. Tyvärr verkar det som att många i Sverige tar friheten för given och de värderar den inte tillräckligt för att stå upp för den.

Jag undrar om de som vill inskränka yttrandefriheten och rätten att demonstrera verkligen har tänkt igenom det. Trots allt kommer sannolikt de flesta demonstrationer att uppfattas som kränkande för någon. Ett exempel kan vara Prideparaden som många ultrakonservativa, inte minst bland många med invandrarbakgrund, kan komma att finna ”kränkande”. Ska vi förbjuda Prideparaden då?

Läs även: Makram: Tolerans för hädelse vs Tolerans för våld

Men de är förmodligen inte för att förbjuda kränkande demonstrationer i allmänhet, de vill bara inte stå upp för yttrandefriheten som princip. Wokevänstern är för vad de anser vara rightspeech och emot vad de anser vara wrongspeech, som de stämplar som hatisk och farlig. Vissa hävdar till och med att ord kan vara våld. Det är därför vi ofta hör från wokevänsterfolket att ”yttrandefrihet betyder inte att du har rätt att kränka människor”. Men det är precis vad yttrandefriheten innebär.

Vissa verkar också vilja inskränka yttrandefriheten utifrån avsikt, men yttrandefriheten bör inte göras avhängig av intentioner eller konsekvenser. Det är en farlig väg att gå, den leder till spekulationer om dolda avsikter och framtida potentiella konsekvenser, och öppnar därmed dörren för godtycklig begränsning av friheterna, allt efter makthavarnas infall och nycker.

Nu när fler och fler i samhället verkar vilja kompromissa om yttrandefriheten, på grund demografiska förändringar som innebär att fler människor har rötterna i antidemokratiska kulturer med icke-existerande yttrandefrihet, men också på grund av en wokevänster som tycks likgiltig eller fientlig till yttrandefrihet, kanske det krävs en lagändring för att stärka skyddet för yttrandefriheten. Inte minst eftersom lagen om hets mot folkgrupp har en förvirrande formulering, som bland annat innefattar att ha en negativ inställning till en religion.

Läs även: Ahmed: Bränn Sverige men inte koranen

Jag tycker att det skulle vara mycket bättre om Sverige antar något som liknar det första tillägget i USA:s konstitution, som garanterar yttrandefriheten så länge yttrandena inte är ”inriktade på att uppmuntra överhängande laglösa handlingar och sannolikt kommer att producera sådana handlingar”.

Det är dags att stärka yttrandefriheten både kulturellt och juridiskt för om vi inte värnar vår liberala demokratis fundament är det inte givet att vår liberala demokrati kommer att bestå.

Omar Makram

Krönikör, föreläsare och poddare