Partiledardebattens duell mellan MP:s språkrör Märta Stenevi och SD:s partiledare Jimmie Åkesson, handlade om vad som kunde göras för att förbättra integrationen i utsatta områden med hög arbetslöshet och svaga skolresultat. Märta Stenevi klargjorde direkt att hon ville ändra benämningen från “utsatta områden” till “politiskt eftersatta områden”.

Läs även: Kommentar: Partiledardebatten – Jimmie Åkesson kvällens segrare

Stenevi förklarar en utveckling som inkluderar kravaller, svaga skolresultat och arbetslöshet med att samhället satsat för lite i dessa områden. Men det stämmer inte. Skolor i utanförskapsområden får mycket större skolpeng. Rinkebyskolan får till exempel 169 500 kronor per högstadieelev och år medan Mälarhöjdens skola, som ligger lägst i Stockholm, bara får 68 000 kronor.

Stenevi menar att vi kan krossa gängen genom att lyfta människorna som bor i dessa områden ur fattigdom. Men vi har ingen jämförbar storlek på gängkriminaliteten bland fattiga infödda. Dessutom är det svårt att se fattigdom som orsaken till brottslighet i dagens bidragssverige. Dagens svenska levnadsstandard för fattiga är mycket högre än den varit historiskt, och fortfarande är på sina håll i Europa. Trots det har vi ett mycket grovt gängvåld som saknar motstycke. Ändå menar Stenevi att det är för lite resurser som är problemet.

Vidare menar Stenevi att det allra största hindret för integrationen är debatten om problem knutna till invandringen. Det antyds att det handlar om osaklig smutskastning och rasism från majoritetssamhället, som orsakat den problematiska utvecklingen.

Analysen är så verklighetsfrämmande att det blir löjeväckande. Det har inte pratats för mycket om saken, tvärtom var det i årtionden tabubelagt att lyfta den stora invandringen från krigshärjade länder, med stor andel lågutbildade, som huvudorsak till problemen i våra utanförskapsområden. De som gjorde det fick betala ett högt pris i form av social utfrysning och i vissa fall deplattformering. Sverigedemokraterna, som tidigt lyfte dessa frågor, var länge, och är fortfarande till viss del, utfrysta från politiskt samarbete med andra partier.

Tankefiguren att Sverige har extra mycket gängproblematik för att vi har blivit så rasistiska har inget stöd i vetenskapen. När man i internationella undersökningar frågar om folk skyr grannar med bakgrund i andra delar av världen brukar Sverige placera sig bland de minst rasistiska länderna. När man undersökt orsakerna till att personer med utländsk bakgrund har svårare att få jobb i Sverige, så har man funnit att det kan förklaras med kunskapsskillnader i svenska språket och andra färdigheter.

Hela Märta Stenevis samhällsanalys bygger på missuppfattningar och sådant som motbevisats av vetenskapen. Därför föreslår hon mer av precis den typ av politik som misslyckats de tre senaste decennierna. Hon föreslår mer av fortsatt hög invandring av just de lågutbildade som har visat sig vara svårintegrerade i det svenska, kunskapsintensiva, samhället. Och hon föreslår mer av de bidrag och andra resurser som hittills mest verkar ha bidragit till att passivisera och isolera människor i förorten.

Läs även: Dan Korn: Partiledardebatter är då sannerligen ingen underhållning

Åkesson har rätt i att problemen i våra utanförskapsområden huvudsakligen handlar om just den höga migrationen, och att detta måste adresseras framöver om integrationen ska kunna förbättras.