Mats Skogkär är ny ledarskribent på Bulletin där han gör sällskap med politiska chefredaktören Annika Borg och ledarskribenterna Per Gudmundson och Cecilia Blomberg.

Under många år skrev Mats Skogkär ledartexter med tydlig högerliberal profil på Sydsvenskan, bland annat om yttrandefrihet, kränkthetskultur och migration. Något som gjorde att han hamnade i polemik med vänsterdebattörer både en och två gånger och slutligen under 2020 ledde till att han lämnade Sydsvenskan.

Hur tänker du kring Bulletins ledarsidas inriktning frihetligt konservativ?

– Jag ser det som ett sätt att förena det bästa ur två världar, den frihetliga och den konservativa. Frihetlig som i försvar av klassiska, medborgerliga fri- och rättigheter, frihetlig som i försvar av upplysningens idéer.

– Att hävda den enskilde individens frihet i förhållande till överheten, i vilka skepnader denna överhet nu än uppträder förblir viktigt. I Sverige i nådens år 2021 handlar det i första hand om staten och om politiker som ständigt kommer på nya sätt att lägga andras liv tillrätta. 

– Den goda konservatismen handlar för mig om att inte förhasta sig, om att tänka efter före. Bygga vidare på det som finns och som visat sig fungera, inte rasera allt för att börja om på nytt.

Vilka politiska frågor ser du som avgörande för Sverige framtid?

– Mäklare säger väl att det finns tre saker som avgör priset på en bostad: läge, läge och läge. Avgörande för Sveriges framtid är i mina ögon invandringen, invandringen och invandringen. Det går inte att komma ifrån eftersom invandringen, som Sverige misslyckats så kapitalt med att hantera, får genomgripande återverkningar på i stort sett varje centralt samhällsområde: skola, lag och ordning, arbetsmarknad, bostadsmarknad. Det är för mig en gåta att så många fortfarande förnekar detta. Nu heter det att vi har det lägsta antalet asylsökande på två decennier och därmed så skulle saken vara ur världen, att vi nu kan vända blad och gå vidare. Så är det inte.

– Det här är processer som bara börjat och som kommer att förändra Sverige, som redan har förändrat Sverige, i grunden.

Vilka områden skriver du helst om?

– Med tanke på vad jag redan sagt så har väl alla listat ut att invandring är ett sådant ämne. Yttrandefrihet ett annat. Den sitter trångt idag på många håll. Att tänka fritt är inte särskilt stort i Sverige, här gäller det först och främst att tänka rätt.

Är det några frågor du tycker hamnar i skymundan i det offentliga samtalet som du vill lyfta fram?

– I förhållande till frågans betydelse så måste jag säga att den svenska säkerhets- och försvarspolitiska debatten är gravt försummad. Kanske är det något slags förträngning, en kollektiv psykologisk skyddsmekanism av något slag. Vi behöver också en diskussion om hur den parlamentariska demokratin kan förnyas, hur makten kan flyttas närmare människorna. Idag lever det politiska systemet – partiväsendet – sitt eget liv.

Läs även: Lars Åberg: Kommunikatörerna blir fler när samhället växer ihop med staten

Du har lång erfarenhet som ledarskribent och av att vara i offentligheten, nämn några frågor/områden du drivit som skapat stor debatt.

– Jag är ju lite motvalls av naturen och har svårt för både åsiktskorridorer och värdegrunder, vilket lett till en och annan kontrovers. Om det sedan kan kallas att skapa stor debatt, det får andra avgöra. Jag är i alla fall stolt över att ha skrivit en hel del genom åren om antisemitismen, inte minst den i min hemstad Malmö. 

Vad kan läsarna förvänta sig av dig?

– Jag tycker om mottot ”en rak höger”. För mig innebär det att gå rakt på sak, att inte linda in, att vara tydlig. Det ska jag försöka leva upp till.

Vad var det som lockade dig med Bulletins ledarsida?

– Först och främst att det känns som att ha hittat hem, åsiktsmässigt. Efter en lång vandring i den liberala öknen så att säga. Och så möjligheten att få jobba tillsammans med tre skribenter som jag följt och uppskattat under lång tid. Jag tror vi blir ett bra team som kompletterar och lyfter varandra. Sedan gillar jag ju projektet Bulletin som sådant. Mediebranschen i Sverige behöver verkligen skakas om, förnyas.

Mats Skogkär är född och uppvuxen på landet i nordvästra Skåne som yngsta barn i en skara av fyra.

– Mina föräldrar var småbrukare, hade en liten gård med mycket skog och mager, stenig jord som gav en lika mager försörjning. Så man kan lugnt säga att jag likt många i min generation är en klassresenär.

– Som liten hade jag för mig att jag skulle bli professor i astronomi, lite senare drömde jag om att bli fotbollsproffs. Jag blev journalist. Det är väl det som menas med att sikta mot stjärnorna och nå trädtopparna. 

Den första bekantskapen med journalistiken kom i form av en praktik under högstadiet på Helsingborgs Dagblad, hos lokalredaktören Ulf Holmklo i Klippan.

– Han tyckte absolut att jag skulle satsa på att bli journalist. Själv var jag väl inte lika övertygad, men efter att ha gjort lumpen så sökte jag och blev antagen till Journalisthögskolan i Göteborg, eller Kommunisthögskolan, som Janne Josefsson brukar säga, den gjorde verkligen skäl för det namnet.

– Därefter, under ett fyra decennier långt yrkesliv har jag jobbat som lokalredaktör, kommunreporter, reporter på nyhetsbyrån TT och senast som ledarskribent på Sydsvenskan.

Bulletins politiska chefredaktör Annika Borg är mycket nöjd med rekryteringen.

– Mats Skogkär är en viktig röst som verkligen behövs i den svenska offentligheten. Jag är så glad över att vi har lyckats rekrytera honom, säger Borg.

Läs även: Annika Borg: Därför är så många svenska journalister Palestinaaktivister