Häromdagen försökte en grupp maskerade män stoppa SVT:s inspelning på Norrby i Borås. SVT skulle följa upp ett nyligt storbråk i området där cirka hundra personer från olika grupperingar varit inblandade. När tv-teamet filmade i området blev de hotfullt konfronterade mitt framför ögonen på polisen. Redaktionschefen på SVT Nyheter Väst beklagar sig: ”Jag blir förbannad. Några unga män har på ett aggressivt sätt, med kränkningar och med hot, hindrat mina medarbetare från att göra sitt jobb. Det gör mig arg och ledsen.”

Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg twittrar ut sitt stöd till SVT:s journalister: “Fullständigt oacceptabelt. Att hindra journalisters arbete på detta sätt är en direkt attack på pressfrihet och yttrandefrihet.”

Det verkar som att etablerade medier den senaste tiden har fått upp ögonen för att journalisters arbete ibland försvåras i utsatta områden. För bara några veckor sedan rapporterade GP: “I helgens kaos i Hjällbo hindrades vårt team av aggressiva personer. Det visar på en ohållbar situation där samhället tappat kontrollen men det stoppar inte oss från att fortsätta bevaka händelsen på plats.”

Men etablerade medier var inte först ut med att rapportera om problem för journalister att rapportera från utanförskapsområden. Joakim Lamotte har försökt lyfta frågan många gånger, men mest mötts med hån i medierna. Lamotte bar till exempel skyddsväst i samband med att han utsatts för hot när han skulle filma i Kronogården i Trollhättan. Egentligen skulle SVT:s program “Sverige möts” ha sänts direkt från Kronogården, men kommunen valde att flytta sändningen till studion för att inte “stigmatisera området”.

Lamotte åkte direkt till SVT:s studio efter besöket i Kronogården och hade fortfarande på sig sin skyddsväst i studion. En tolkning är att han behöll skyddsvästen på för att väcka uppmärksamhet kring de hot en journalist kan utsättas för i svenska utanförskapsområden.

Läs även: Maskerat gäng försökte stoppa SVT:s reportrar i Norrby

Annika Strandhäll (S) var en av många inom vänstern som reagerade starkt på Lamottes skyddsväst. Hon skrev en debattartikel med rubriken: “Lamotte borde ha lämnat skyddsvästen i sandlådan”. Hon förklarar att en “majoritet av hederliga vanliga människor som bor i Kronogården blir så klart både arga och upprörda när det kommer en känd opinionsbildare som man vet har en högerextrem svans”.

Peter Kadhammar skrev också avfärdande kring skyddsvästen i Aftonbladet: “Journalisten Joakim Lamotte kom till SVT:s debattprogram ”Sverige möts” iförd skyddsväst. Den skulle visa Lamottes mod och oerhörda utsatthet men också illustrera Sveriges förfall.”

Några år tidigare gjorde den amerikanske frilansjournalisten Tim Pool ett besök i Sverige för att göra reportage från svenska utanförskapsområden. Först gjorde han ett besök i Rosengård i Malmö och hyllades i medierna efter att han beskrivit ett lugnt besök där. Aftonbladet rapporterade med rubriken ”Nej, Rosengård är ingen krigszon” och underrubriken “Frilansjournalisten om sin ’farliga’ helg i Malmö”.

Men mediernas attityd till Tim Pool svängde kraftigt sedan denne gjort ett besök i Rinkeby. Tim Pool berättade att han hotats av maskerade män i Rinkeby, och att polisen uppmanat honom att lämna platsen.

Ann Törnkvist, en före detta Södertäljereporter på Sveriges Radio, skrev en debattartikel i Sveriges Radio och menade att journalister som Tim Pool var ett “demokratiskt problem”. Sveriges Radio rapporterade också rätt förminskande om hoten mot Pool och menade att folk i gemen inte gillar att bli filmade.

Läs även: Erik Nord: Ingen hemlighet att gängkriminalitet är kopplad till migration

Det fanns dock sådana som påpekade att det inte var besöket i Rinkeby som var problemet. Problemet var i stället att en journalist inte kunde göra önskat reportage i en svensk förort utan att bli hotad. Sakine Madon skrev om Törnkvists artikel i SR: “Problemet skulle enligt texten alltså inte vara att Pool fick lämna Rinkeby, eller att Dagens Nyheters fotograf nyligen misshandlades av ett 15-tal personer i samma stadsdel. Utan hotet är, enligt texten hos SR, att utländska journalister besöker socialt utsatta områden.”

En skillnad mellan hoten mot Lamotte och Pool jämfört med hoten mot GP och SVT är att de senare tillhör de etablerade medierna, medan de tidigare är oberoende frilansjournalister. En annan skillnad är att medias syn på Lamotte och Pool är att de ligger till höger, medan de själva anser sig vara neutrala. I verkligheten har förstås alla journalister en politisk uppfattning, som de mer eller mindre ambitiöst försöker undertrycka i sin rapportering.

Det finns ingen giltig ursäkt för att de etablerade medierna förringat hoten som Joakim Lamotte, Tim Pool och många andra utsatts för när de försökt göra reportage från förorten. Om journalisterna på SVT och GP lyssnat lite mer ödmjukt på frilansjournalisters rapportering från våra utsatta områden så hade den senaste månadens incidenter med hot mot journalister inte kommit som en överraskning.

Detta högmodiga avfärdande av de alternativa mediernas rapportering kring hot mot journalister i utsatta områden är inget undantag, utan snarare ett mönster. För vänstern och de etablerade medierna verkar det spela stor roll vem som framför en berättelse eller en åsikt. Vänstern har ett tydligt tolkningsföreträde i Sverige.

Läs även: Vänstern kallar allt de ogillar för konspirationsteorier

Vi minns hur Morgan Johansson kallade språkkrav för medborgarskap ”en magnet för främlingsfientliga väljare” 2008, och han kommenterade Anna Kinberg Batras utspel 2015 om tillfälliga uppehållstillstånd med: ”Då är vi ju inte längre människor. Då är vi någonting annat.” Sedan dess har han ändrat uppfattning och åsikten har blivit politiskt korrekt.

Högerns oro för utvecklingen är helt enkelt ondska enligt vänstern, fram till dess att vänstern själva inser att oron är berättigad, och då byter de fot. Detta sker utan ursäkt mot tidigare hån och smutskastning. Helt plötsligt har oron blivit relevant och politiskt korrekt att rapportera om.

Nu har det plötsligt blivit politiskt korrekt att rapportera om hot mot journalister i utsatta områden.