Facebook noscript imageMSB:s manual mot konspirationer gör mig misstänksam
Per Gudmundson
Ledare
MSB:s manual mot konspirationer gör mig misstänksam
Hunter S Thompson. Foto: AP/TT.
Hunter S Thompson. Foto: AP/TT.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap vill stoppa konspirationstänkande genom att sprida lugnande budskap om tillståndet i landet. Är inte den naturliga reaktionen att bli misstänksam?

Hunter S Thompson litade inte på någon. Han menade att förföljelsemani snarast var en grundläggande överlevnadsmekanism. Paranoia, sade han, var bara ett annat ord för ofullständig information. Om man bara fick hela bilden klar för sig skulle sanningen nästan alltid visa sig vara mycket värre än de värsta mardrömmar.

Thompson var en komisk figur, såklart, men med skärpa, och han satte djup prägel på amerikansk subkultur från 1968-revolutionen och flera decennier därefter. Hans sätt att bevaka presidentvalskampanjer bildade skola. Gonzojournalistik, kallades den.

Men det var förstås på den tiden det ansågs progressivt att ifrågasätta makten och den traditionella journalistiken. 

I dag är det opinionsbildare till höger som bedriver maktkritik, och då är det plötsligt inte så coolt längre. Nu går statsapparaten och journalistkåren hand i hand för att stävja konspirationsteoretiskt tänkande.

I våras publicerade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, rapporten ”Konspirationsteorier och covid-19: mekanismerna bakom en snabbväxande samhällsutmaning”. Där ges förslag på motberättelser – med målande namn – för att trösta de medborgare som till äventyrs tvivlar på exempelvis statsledningens välvilja. 

Enligt strategin ”Fredstecknet” ska man förklara att ”de flesta vill dig inget ont”. Metoden ”Ljus” lugnar genom att ”utforska det som skrämmer dig”. Berättelsen ”Brandsläckaren” ger perspektiv: ”mänskligheten har överlevt i tiotusentals år och tagit sig genom krig och katastrofer; ditt liv kommer ta slut, men det kommer generationer efter dig”. MSB rekommenderar ”var i nuet och plantera ett träd.” Och motberättelsen ”Katten, blomman och lägerelden” föreslår ”bilder av hopp: det är inte konstruktivt att gotta sig i katastrofer”.

Ur MSB-rapporten “Konspirationsteorier…”.

Hunter S Thompson skulle knappast ha blivit övertygad. Om MSB hade sagt ”var i nuet och plantera ett träd” skulle han antagligen ha frågat: vem tjänar på detta?

Den gångna veckans medierapportering har skänkt två exempel på företeelser som alldeles nyss avfärdades som snurriga konspirationsteorier men visat sig vara högst konkreta hotbilder.

Den person som för några år sedan varnade för att Sverige var i fritt fall, med grasserande utanförskap och organiserad brottslighet utom kontroll, stämplades som populist och samhällsfarlig konspirationist. Att påstå att polisen och politiken hade tappat greppet var att skada Sverigebilden. 

Det offentliga har således försökt lugna: våldsbrottsligheten sjunker, fler dör genom att halka i badkaret, anmälningsbenägenheten har ökat, det var värre förr. Mänskligheten har överlevt i tiotusentals år. Det är inte konstruktivt att gotta sig i katastrofer.

Men i veckan tvingades Brottsförebyggande rådet erkänna att Sverige är värst drabbat av dödsskjutningar i europeisk jämförelse. På femton år har Sverige gått från att vara ett av de tryggaste länderna till det sämsta.

Vem hade rätt?

Läs också: Historierevisionism om coronahanteringen

Eller ta regeringens återkommande besked om EU. Statsminister Stefan Löfven och hans kollegor har hela tiden framhärdat att den svenska modellen inte är hotad. Den så kallade sociala pelaren kommer inte att ge EU makten över den svenska lönebildningen, har man påstått. I EU-valet pekade exempelvis Sara Skyttedal (KD) och Jessica Stegrud (SD) på vad som höll på att hända – men Socialdemokraterna kallade dem populister. Kritiken mot sociala pelaren var oärlig skrämselpropaganda, hette det. De flesta vill dig inget ont.

Var i nuet. Plantera ett träd.

I dagarna har fjällen slutligen fallit från ögonen i arbetarrörelsen. Nu varnar exempelvis LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson för att EU är på väg att sätta lönerna på svensk arbetsmarknad. Ja, Johansson antyder till och med Swexit vore att föredra.

Vem skulle man alltså tro på? De lugnande rösterna från överheten? Eller dem som påstod att EU konspirerade för att tillskansa sig makten över den svenska modellen? 

Det här betyder inte att man ska tro på allt som påstås om rymdödlor och 5G. Det är klart att det finns konspirationsteorier. Det existerar galenpannor. I överflöd. 

Men som Hunter S Thompson visste: Det faktum att du är paranoid, står inte i motsatsställning till att folk är ute efter dig.

 

Läs också: Tro inte på propagandan från Systembolaget

Per Gudmundson

Tidigare medarbetare på ledarsidan. Utbildad vid journalisthögskolan i Stockholm. Bakgrund som journalist vid SVT, SR och kommersiell tv, 13 år som ledarskribent i SvD. Tills nyligen presschef i KD.