Många mindre och medelstora företag upplever idag en svår tid. Coronakrisen har lett till ekonomiska problem, och det stöd som företagare får i Sverige är, och har genom krisen varit, betydligt mindre omfattande än i grannländerna Norge och Danmark.

Företagare inom en rad olika branscher har skurit ned på den egna lönen, och i vissa fall personligt skuldsatt sig, för att klara sig igenom krisen. Under kommande månader kommer en del av företagen att slås ut, medan många andra kämpar hårt för att komma ur en skuldfälla. Risken för företagsdöd är framför allt stor i de glesbefolkade delarna av landet, där en oroväckande utveckling är att få unga engagerar sig i företagande.

Läs även: Lars Åberg: Den som är mest diskriminerad vinner

En stor andel av företagarna i glesbefolkade delar av Sverige, framför allt Norrland, är redan över pensionsåldern. Många av de mindre företagen i norra Sverige kommer att läggas ned under kommande år, i takt med att de som driver dem inte mäktar med längre. 

Ett oroväckande tecken som politiken i stort blundat för är att en stor andel av företagarna i Sverige har passerat pensionsåldern, samtidigt som få unga satsar på en bana som företagare. Förändringen har varit markant under senare tid. För tio år sedan var 75 procent av företagarna i medelåldern (35–64 år), medan 14 procent var unga (16–34 år) och 11 procent var över pensionsåldern (65+ år). Sedan dess har andelen företagare över pensionsåldern skjutit i höjden, medan andelen yngre minskat. Under 2018, senaste året som statistik finns tillgängligt för, hade andelen företagare som är över pensionsåldern mer än tredubblats, till 38 procent. Samtidigt hade andelen av företagarna som är unga minskat till 9 procent.

Om vi även räknar med kombinatörer, alltså de som kombinerar att driva eget med att ha en annan anställning, ser det lite annorlunda ut. Men även inklusive kombinatörerna har Sverige gått ifrån ett läge där 11 procent av företagarna var 65 år eller äldre år 2010, till ett läge där 33 procent var det år 2018. Bland företagare i allmänhet, och särskilt bland dem som driver företag på heltid, finns ett allt större beroende av äldre företagare.

En del av förklaringen är att vissa som tidigare varit anställda väljer att driva företag när de närmar sig eller passerar pensionsåldern, för att hålla sig sysselsatta och få lite bättre inkomst. En annan del av förklaringen är att de som driver företag fortsätter med det högt upp i åldrarna. I tidigare generationer var det vanligt att företagare som sysslade med till exempel jordbruk och skogsbruk lämnade över värvet till den yngre generationen. Men den yngre generationen verkar i alltfler fall inte särskilt intresserad av att ta över verksamheten, så de äldre jobbar på så länge de förmår.

Läs även: Vill lägga ner Bromma flygplats: ”Har inte förhandlat med andra partier”

Visst är det bra att utvecklingen med fler levnadsår och fler hälsosamma levnadsår gör att det är möjligt att fortsätta vara aktiv längre upp i åldrarna. Men den utveckling som vi ser i Sverige är tecken på problem, som enkelt beskrivet är att företagen inte längre genomgår generationsskiften, och att unga inte engagerar sig i nyföretagande.

Problemet är inte stort i Stockholms län där en dryg femtedel av företagarna är 65 år eller äldre. Men samma andel är 40 procent eller mer i Småland med öarna, Norra Mellansverige och Mellersta Norrland. I Övre Norrland är strax under hälften av företagarna vid eller över pensionsåldern. 

De äldre företagarna är Sveriges bortglömda vardagshjältar. Det är personer som ofta fortsätter att arbeta många år efter att deras jämnåriga har börjat pensionera sig. De äldre företagarna erbjuder nödvändiga tjänster, skapar arbetstillfällen och bidrar med skatteintäkter. Men det går inte att jobba hur länge som helst. Företagare är människor av kött och blod och behöver sluta arbeta någon gång.

Ännu är det för tidigt att se statistiken för det senaste året, men jag misstänker att en del äldre företagare snart kommer att lägga ned sina verksamheter, och äntligen gå i pension efter det slitsamma året 2020. För Stockholms län spelar det inte särskilt stor roll, men för Norrland kan det innebära en betydande företagsdöd.

Hur kommer Sverige, och i synnerhet de mera glesbefolkade delarna av landet, att utvecklas den dag äldre företagare till slut inte mäktar med eller rentav lämnar jordelivet? Det är en fråga som svenska politiker hittills mestadels blundat för, men som spelar en avgörande roll för samhällsekonomin.

Det brukar heta att hela Sverige ska leva, men stora delar av Sverige kommer att få det svårt när de äldre företagarna går i pension. Politiken behöver se över villkoren för generationsskiften i företag, så att det blir mer förmånligt skattemässigt att fortsätta driva företag snarare än att lägga ned dem. Sverige skulle också behöva ett modernt lärlingssystem – med inspiration från länder som Tyskland, Nederländerna och Schweiz – som gör det möjligt för småföretagare att träna upp yngre talanger, som senare kan ges möjlighet att driva företagen vidare. 

En annan grundläggande förändring som Sverige behöver är en näringspolitik som skapar goda möjligheter för exportnäringar i Sveriges mer glesbefolkade delar, framför allt i form av goda villkor för basindustrier inom till exempel gruvnäringen, skogsnäringen och metallverken.

På den globala marknaden finns efterfrågan för den svenska basnäringens produkter, men istället för att växa har svensk basindustri en stagnerande utveckling. Byråkratin kring tillståndshantering, framför allt på miljösidan, har till exempel lett till att nya gruvor inte öppnas i Sverige – trots att de skulle vara lönsamma. Till och med Boliden, som spelat en avgörande roll för Sveriges välståndsresa, funderar nu på att lämna Sverige på grund av en byråkrati som sätter stopp för nya satsningar. 

Det finns en koppling mellan byråkratin som sätter stopp för en ny grön industriell revolution i Norrland, och att norra Sverige har särskild svårighet att locka unga till att satsa på en bana som företagare. Byråkratin hämmar de exportinriktade sektorerna i de glesbefolkade delarna av Sverige från att växa. Tillväxten i norr uteblir, trots att det finns stort internationellt intresse för stål utan kol, biomaterial från skogen, och gruvor som kan ta fram de komponenter som behövs för batterier till bland annat elbilar. 

Eftersom tillståndspolitiken sätter stopp blir de lokala ekonomierna i glesbebodda Sverige svaga. Trots att glesbygden i själva verket har stor tillväxtpotential. I det läget blir det svårt att locka unga i norr att satsa på en bana som företagare, eftersom det ekonomiska underlaget är ganska svagt.

Men norra Sverige kan komma ur coronakrisen genom en tillväxtboom, om rätta förutsättningar för nya industrier ges.

Fler unga kommer att söka sig till företagande i norr om politiken öppnar upp för nya verksamheter. Alternativet är att utvecklingen mot att förlita sig på gamla företagare fortsätter, tills framför allt norra Sverige dräneras på nyskapande.

Läs även: Ny studie visar hur effektiva hobbydiagnoser via internet är

Text: Nima Sanandaji 

Nima Sanandaji är teknologie doktor vid KTH och ordförande i ECEPR (European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform).