Oron för att tillgång till medicinsk information ska leda till felaktiga diagnoser är inte ny. Redan berättaren i Jerome K. Jeromes klassiker Tre män i en båt publicerad 1889 tror sig ha drabbats av alla sjukdomar han hittar i en tjock läkarbok. Det vill säga alla, förutom en, ”skurgumsknä”, vilket till en början gör honom förnärmad.

Med internet har tillgången på information om hälsa och sjukdomar ökat dramatiskt. Dessutom är inte all information på internet pålitlig. Därför har det uppstått en diskussion om huruvida internet bidrar till felaktiga diagnoser och hypokondri. Det har talats om ”Dr Google” och cyberkondri. Trots detta är förhållandevis lite känt om hur internet påverkar allmänhetens diagnoser av sjukdomar och bedömningar av hur brådskande vårdbehovet är.

En ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften JAMA Network Open undersöker förhållandena närmare. Totalt ingick 5 000 deltagare i studien. Dessa var utvalda för att vara så representativa för den vuxna amerikanska befolkningen som möjligt. Slutsatsen är att lekmäns diagnoser i genomsnitt förbättras något av att söka på internet. Däremot påverkades inte deras uppfattning om hur brådskande vårdbehovet var.

I ett första steg ombads deltagarna diagnosticera ett sjukdomsfall utifrån en slumpmässigt tilldelad fallbeskrivning. Dessa fallbeskrivningar var kortare än 50 ord, varierade i typen av diagnos och hur brådskande vårdbehovet var. Deltagarna uppmanades att föreställa sig att det var en nära familjemedlem som drabbats och ange de tre diagnoser de ansåg vara mest troliga liksom hur brådskande vårdbehovet var. Vidare tillfrågades de om hur ängsliga eller nervösa diagnosen gjorde dem.

Därefter ombads de att använda internet för att fördjupa sina kunskaper och uppdatera sina diagnoser om de så ville. I genomsnitt tillbringade deltagarna cirka tolv minuter med att söka på internet. Framförallt förlitade de sig på sökmotorer och hemsidor inriktade på hälsa, men tyckte över lag att det var aningen svårt att hitta tillförlitlig information. 

Det visade sig att knappt 15 procent ändrade sin diagnos efter att ha sökt på internet och att knappt två tredjedelar av dem, som ändrade sin diagnos, ändrade från fel till rätt och drygt en tredjedel från rätt till fel. Totalt ökade andelen korrekta diagnoser med 4,2 procentenheter från 49,8 till 54,0 procent när forskarna definierade en ”korrekt diagnos” som ett svar där en av de tre angivna diagnoserna var korrekt. Däremot var effekten av att söka på internet obefintlig vad gällde hur brådskande vårdbehovet var, liksom för hur ängsliga eller nervösa diagnosen gjorde deltagarna.

Överlag var deltagarna sämre på att diagnosticera mer allvarliga och akuta fallbeskrivningar. Dessa gjorde även deltagarna mer nervösa och ängsliga. Å andra sidan var de bättre på att bedöma hur brådskande vårdbehovet var för dessa. Det visade sig även att kvinnor, äldre och de som hade, eller ansåg sig ha, sämre hälsa i genomsnitt var bättre på att diagnosticera fallbeskrivningarna.

Läs även: Brinkemo: De klankriminella bygger imperier via blodsband

Läs även: Johan Lundberg: Den europeiska kulturens långsamma död

Läs även: Helig rätt att fira helig mässa

TEXT: Vetenskapsredaktionen