Uppföljning tycks visa att projektet fungerar och amerikanska undersökningar ger ytterligare evidensbaserat stöd för att så är fallet. Men det viktigaste är att projektet signalerar en övergång från ideologibaserade till evidensbaserade åtgärder, skriver Nima Sanandaji.
”Sluta skjut.” Så heter det projekt som har pågått i Malmö sedan 2018 och som bygger på en amerikansk strategi för bekämpande av dödligt våld i kriminella grupperingar. Utvärderingar visar att strategin faktiskt fungerar och har lyckats dämpa det dödliga våldet.
Strategin Group Violence Intervention togs fram för att minska vapenvåldet. Den infördes först i Boston, i mitten av 1990-talet, som Operation Ceasefire. Konkret går strategin ut på att rikta åtgärder mot de kriminella gäng som står för skjutningarna. Som del av strategin för polisen direkta samtal med medlemmarna i kriminella grupper, och talar om behovet av att minska antalet skjutningar.
Man lägger ett starkt fokus på gängen och ser till att skjutningar får konsekvenser. Rent konkret att polisen sätter in insatser mot gängen när skjutningar inträffar, vilket ger dem incitament att skjuta mindre. Erbjudande om hjälp kommuniceras dessutom till de gängmedlemmar som vill lämna kriminaliteten. Åtgärderna mot gängen är alltså en kombination av kommunikation, sanktioner och erbjudande om stöd till avhoppare.
Hur fungerar då programmet? Forskning från USA tyder på att det fungerar väl. En studie av Andrew Papachristos och David Kirk som publicerades 2015 använder en empirisk metodik som kan särskilja kausalitet från korrelation, för att hitta svar. Det visar sig att arbetet i Chicago med Group Violence Reduction Strategy gav effekt. De gäng som deltog i samtal inom ramen för strategin hade 23 procent mindre skjutningar och 32 procent mindre skjutningar som ledde till att människor skadades, året efter samtalen. Jämförelsen är med de gäng som inte kontaktades som del av strategin.
Läs även: Polisen: ”Sluta skjut” gav bra resultat
Studien baseras på ett så kallat kvasi-experiment. I och med att vissa gäng inkluderats i programmet, och andra inte har inkluderats, går det att skilja på orsak och verkan. Rent logiskt är det också en smart strategi. Kriminella gäng är i grund och botten ekonomiska aktörer, och det är en kostnad för dem att få polisen efter sig. Gängen kan själva agera för att minska antalet skjutningar, om de vet att polisen bevakar dem noga.
Fungerar då strategin i svensk tappning? Svaret tycks även här vara: ja. Institutionen för kriminologi och Enheten för polisiärt arbete vid Malmö universitet har publicerat en effektutvärdering av Sluta skjut.
Under de första 22 månaderna av den undersökta perioden, innan Sluta skjut implementerades, inträffade i snitt 4,4 skjutningar i månaden i Malmö. Under de 16 månaderna efter att de första samtalen med gängen hade genomförts, sjönk antalet till 3,3. De skjutningar som kan kopplas till kriminella grupper minskade från 2,8 till 2,3 per månad.
Gängskjutningarna minskade alltså med 18 procent. Det går inte egentligen att avgöra om den svenska strategin var framgångsrik, eftersom metodiken i studien inte tydligt skiljer mellan orsak och korrelation. Men den amerikanska forskningen är mer detaljerad, och där framgår att strategin i sig tycks fungera. Min slutsats är att det finns goda skäl att se också det svenska införandet som framgångsrikt. Och det är riktigt glädjande att inspiration tas från amerikansk evidensbaserad metodik.
Vi kan se det så här: Sverige är ett land som länge var förskonat från grov kriminalitet. Det förekom kriminalitet inklusive skjutningar, men den form av utanförskapsområden som plågas av tung kriminalitet, som fanns i andra länder, existerade över lag inte i Sverige. I dag finns dock utanförskapsområden i alla större svenska städer. Det rör sig om områden med en hög andel utrikesfödda, ofta med ursprung utanför Europa, och en hög arbetslöshet. Till en början stod det svenska samhället svarslös inför problemet, eftersom den form av mjuka åtgärder som man tidigare förlitat sig på helt enkelt inte fungerade. Att bygga fler ungdomsgårdar löste inte problemet.
Läs även: ”Sluta skjut” floppar så länge de röda tillåter mesigt rättssystem
Men i USA finns en tradition av evidensbaserad forskning kring vad som fungerar och vad som inte gör det. I detta fall är det en metodik av att direkt kommunicera med och sätta tryck på de kriminella gängen, så att skjutningarna minskar. Det finns även evidensbaserade metoder utvecklade i USA för att till exempel stärka skolresultaten i utanförskapsområden.
Varför är metoderna från USA, samt också ibland Kanada och UK, bra att inspireras av? För att de bygger på en tradition med solid forskning, där man använder sig av smarta metoder för att faktiskt särskilja mellan kausalitet och korrelation. Vad vi tycks se med Sluta skjut är att Sverige har tagit ett första steg i att sluta förneka problemen för att i stället ta till sig av de internationella kunskaperna om vad som faktiskt ger effekt.
Läs även: Nima Sanandaji: Politiker, våga sätta upp mål för minskad kriminalitet!
Nu pumpar regeringen in ännu mer pengar, för att Sluta skjut ska testas i fler delar av Sverige. Det är i grunden bra och det är också bra att utvärderingar görs. Kriminaliteten behöver mötas med evidensbaserad metodik (det som fungerar), inte med ideologiskt motiverad policy (det som låter bra).
Kontentan är: när samhället agerar mot kriminalitet med evidensbaserad metodik, går det att göra skillnad. Det är viktigt att fortsätta arbetet och att fortsätta utvärdera resultaten. Den stora vinsten är inte att Sluta skjut tycks ge viss effekt, utan att Sverige har gått ett steg mot att erkänna problemen och försöka komma åt kriminaliteten med evidensbaserad metodik.
Det är klart bättre än ideologiska lösningar som är dömda på förhand att misslyckas, eftersom de saknar förankring i verkligheten.
