Uppklaringsprocenten för brott är bedrövlig och gör kriminalitet till en lönsam affär. Med ett val som närmar sig måste frågan diskuteras. Och våra politiker måste våga sätta upp mål för ökad uppklaringsprocent, skriver Nima Sanandaji.
Hur många brott handläggs av polisen, utreds och klaras upp? Det är en intressant fråga att undersöka i ett land som går mot valrörelse och där en av de främsta samhällsfrågorna är kriminaliteten och polisens arbete med att stoppa brottslingarna.
Under 2020 begicks nära 91 000 brott i kategorin brott mot frihet och frid. Av dessa utreddes drygt 57 000, medan resterande dryga 33 000 inte utreddes. Av de 57 000 brott som utreddes personuppklarades endast 5 800, och för 5 600 väcktes åtal.
Med personuppklaring menas ett handlagt brott där någon form av lagföringsbeslut har fattats, om minst en misstänkt person. För misshandel (utan dödlig utgång) var det över 46 000 fall som handlades. Av dessa följdes drygt 40 000 upp, medan 6 000 inte utreddes. Men de personuppklarade fallen var bara 5 400 och av dem ledde 5 300 till åtal.
I kategorin brott mot liv och hälsa fick polisen in 50 000 fall. Av dessa följdes 43 000 upp med utredning medan 7 000 inte utreddes. Antal personuppklarade brott var 5 700, varav 5 600 ledde till att åtal väcktes. Vi ser alltså ett mönster där åtal väcks i nästan alla personuppklarade brott, men där en del av brotten inte ens utreds och där många av de utredda brotten inte leder till att lagföringsbeslut fattas (ingen personuppklaring).
Läs även: Nima Sanandaji: Polisen har gett upp om cykelstölderna
Till sist har jag även tittat på hemfridsbrott och olaga intrång. Av de drygt 5 000 fall som polisen handlade utreddes drygt 3 000 medan knappt 2 000 inte utreddes. Personuppklaring skedde bara i 340 av dessa fall, varav knappt 300 ledde till att åtal väcktes.
Sett till totalen personuppklarades sex procent av de handlagda brotten mot frihet och frid, samt hemfridsbrott och olaga intrång. För brott mot liv och hälsa är andelen elva procent och för misshandel tolv procent.
De allra flesta brott som polisen handlägger leder alltså inte till att något lagföringsbeslut fattas om misstänkta personer. Kriminalstatistiken visar att för samtliga handlagda brott personuppklarades 14 procent under 2020, vilket är samma nivå som året innan.
Själv förvånas jag över att den låga andelen brott som personuppklaras inte diskuteras i samhällsdebatten. Kriminalitet är i grunden en ekonomisk aktivitet, med plus och minus. De kriminellas plus är deras intäkter och deras minus är risken att de åker fast. Men många brott anmäls inte, och de som anmäls leder bara ibland till att någon lagförs.
Läs även: Fler minderåriga mördar – åtta av tio återfaller i brott
För att förenkla det hela: Ett av sju fall av brott som anmäls leder till att den kriminelle lagförs. I sex av sju fall kommer den kriminelle undan, trots att brottet har anmälts. I vissa fall lagförs ingen trots att någon åkt fast, eftersom den misstänkte är yngre än 15 och då inte kan lagföras. Systemet uppmuntrar de kriminella att involvera yngre personer.
Fler brott behöver utredas och fler kriminella behöver lagföras. Min förhoppning är att något politiskt parti ska sätta upp ett mål om att andelen personuppklarade brott ska öka till minst 20 procent. Det är inte ett mål som är lätt att uppnå, men det borde vara möjligt genom kraftsamling och klok politik.
När det som idag inte finns något mål om att fler kriminella ska åka fast innebär det att man nöjer sig. Det innebär att man kapitulerar för en uppklaringsprocent som är så låg att kriminalitet blir en mycket lönsam affär, eftersom risken att åka fast är så liten. En högre andel personuppklarade brott innebär att kostnaden för kriminalitet ökar, vilket gör den till en mindre lönsam affär. När kriminaliteten blir mindre lönsam skapas förutsättningar för en minskad kriminalitet.
Läs även: Lars Åberg: Räcker det med fler poliser?
Varför har inte Sverige en debatt om hur den låga uppklaringsprocenten kan höjas? Inser inte politikerna att detta är helt centralt, eftersom kriminalitet i grunden är ett ekonomiskt fenomen? Tyvärr tror jag inte den insikten finns. Dessutom vågar inte politiken arbeta mot kriminaliteten baserat på tydliga målformuleringar. Förändring i tankesätt behövs hos den politiska ledningen. Att sätta upp mål för en högre uppklaringsprocent är helt avgörande för att kriminaliteten ska minska.
