Mina tidigare krönikor har lyft problemet med att många brottsoffer inte har en positiv upplevelse av polisens bemötande. Det är något som uppmärksammats av Riksrevisionen, som i en ny granskning visat på flera problem med Polismyndighetens interaktion med brottsoffer. Myndigheten slår fast att det finns en miljon brottsoffer i Sverige som anmäler brott till polisen varje år. Men bemötandet som de får är inte alltid det bästa, framför allt inte sett till informationen som polisen delar med sig.

Läs även: Nima Sanandaji: Stort missnöje med polisen i ny rapport

Vi har i krönikorna kunnat läsa om hur andelen brottsoffer som har en positiv bild av polisens arbete har sjunkit över tid. Det är idag en minoritet av både kvinnor och män bland brottsoffren som har en sammantaget positiv erfarenhet av polisen. Den enda grupp där en majoritet av brottsoffren fortfarande har en mycket eller ganska positiv syn på polisens arbete är personer som är 65 år eller äldre. Men även i denna grupp brottsoffer har andelen med en positiv syn sjunkit betydligt över tid, från två tredjedelar år 2007 till något över hälften år 2020.

Till sist har vi kunnat läsa om att den minst positiva bilden inte finns bland utrikes födda utan bland barnen till utrikes födda. Här ser vi att andelen brottsoffer med en positiv bild av polisen har fallit kraftigt på senare tid, med så mycket som 19 procentenheter sedan 2011.

Riksrevisionen framhäver särskilt att det är ett problem att brottsoffren inte får tillräckligt bra information:

”Riksrevisionens övergripande slutsats är att det finns flera brister som gör att arbetet inte är så effektivt som det skulle kunna vara. Bristerna innebär risker för att brottsutsatta inte informeras på ett effektivt sätt och för att brottsutsatta inte får all den information som de har rätt till.”

Hur ser miljonen av brottsoffer på den information som de får från polisen?

Som vi ser nedan är bara runt en tredjedel mycket eller ganska nöjda. Situationen har varit ungefär stabil över tid, utan större förbättringar eller försämringar. Bland kvinnor var det i senaste undersökningen 38 procent av brottsoffren som var nöjda med polisens information, jämfört med 31 procent bland männen.

Det är framför allt de äldre som är nöjda med polisens information. Andelen brottsoffer i åldrarna 65 till 84 år som är nöjda med polisens information är 43 procent, vilket är en minskning från 46 procent år 2009.

Personer i åldrarna 45 till 65 har näst högst nöjdhet, 37 procent, vilket är en marginell minskning jämfört med tidigare. Bland de yngre grupperna ser det ännu sämre ut.

Hos brottsoffer i åldrarna 25 till 44 år har knappt en tredjedel förtroende för polisens information. I den yngsta gruppen, 16–24-åringar, är det drygt en fjärdedel som har det.

Är det ett välfungerande polisarbete om bara en dryg fjärdedel av unga brottsoffer upplever sig nöjda med den information de får? Och det finns alltså ingen grupp där en majoritet av brottsoffren är nöjda med polisens information.

Vi ser dessutom här samma mönster som tidigare, att den upplevda problematiken med dålig information från polisen är särskilt stor bland de inrikes födda brottsoffren vars föräldrar är födda utomlands.

Läs även: Korn: En skitsak att omvända brottslingar?

Som vi ser i figuren nedan ser det inte bra ut för någon grupp. Det är bara en tredjedel av de inrikes födda brottsoffren som är nöjda med polisens information, vilket är ungefär samma läge som tidigare. Bland utrikes födda brottsoffer är det också en dryg tredjedel som har samma upplevelse, och även här har läget varit relativt oförändrat över tid.

Men i gruppen födda i Sverige av utrikes födda föräldrar ser vi att brottsoffrens bild av polisens information har försämrats mycket över tid. Så sent som 2014 hade en knapp majoritet en positiv bild, men år 2020 hade andelen minskat till drygt en fjärdedel. Det är oroväckande att enbart 27 procent av de brottsdrabbade i denna grupp var nöjda med polisens information år 2019, och 28 procent år 2020.

Vad är då slutsatsen? Först och främst att Riksrevisionen som vanligt har gjort ett gediget arbete. Polismyndigheten behöver lyssna och riksdagspartierna behöver ta frågan om polisens information till brottsoffer på allvar. Det är något som inte står rätt till.

Kriminalitet bekämpas i samverkan mellan polisen och allmänheten. Om allmänheten är så pass missnöjd med den information den får av polisen, krävs ett omfattande förändringsarbete.

Min personliga bedömning är att gruppen födda i Sverige av utrikes födda föräldrar är avgörande för integrationen. Det är denna grupp man hoppas ska integreras. Men i just den gruppen finns många orostecken, till exempel att enbart en minoritet är nöjd med polisens bemötande och informering.

Hur ska kriminaliteten kunna pressas ner om de flesta brottsoffer inte har en positiv erfarenhet av polisen, och bara en tredjedel är nöjd med den information som polisen ger dem? Systemet fungerar uppenbarligen inte så bra som det ska.

Lösningen är enkel: lyssna på Riksrevisionen, gör om och gör rätt.