Har din cykel blivit stulen? I så fall är du inte ensam. Under 2020 rapporterades drygt 77 000 cykelstölder i Sverige, vilket är en ökning med sex procent jämfört med föregående år. Det rapporterar Brottsförebyggande rådet, Brå. Data för 2019 visar att över elva procent av hushållen i Sverige utsattes för cykelstöld under året.

Polisens vilja och förmåga att lagföra dessa brott är emellertid förvånansvärt svag. Brå uppmäter personuppklaringsprocenten för cykelstölder till 0 procent. Antalet cykelstölder som uppklaras är så litet att andelen är mindre än en procent. Tjuvarna kommer alltså undan i så gott som alla fall. För elcyklar ser det marginellt bättre ut – en procent av dessa fall klaras upp, vilket alltså innebär att 99 procent av fallen förblir olösta. Det är nästan komiskt dåligt.

Det är värt att fundera över cykelstölderna. De är ett vanligt brott, som polisen i princip bortser från eller hur som helst inte lyckas göra något åt. Av 77 300 cykelstölder inleddes en utredning i 5 000 av fallen, vilket alltså innebär att de flesta direktavskrevs. Av de fall som utreddes uppklarades 308, vilket alltså ger en personuppklaringsprocent på strax över 0 procent.

Läs även: Nima Sanandaji: Bra med kommunal brottsbekämpning – men staten måste hjälpa till

Jag illustrerar det absurda läget i figuren nedan. Antalet cykelstölder som uppklarades är så litet att det knappt syns i figuren. Cykelstölder är en av de vanligaste formerna av stöld i Sverige, och polisen har i princip satt i system att inte utreda dessa stölder.

Det är alltså fritt fram för småkriminella och organiserade ligor att stjäla tiotusentals cyklar i Sverige varje år. Med den låga risken att åka fast är detta en stabil inkomstkälla för kriminella.

Användningen av elcyklar har ökat och det finns nu också statistik för hur uppföljandet av stölder av just elcyklar går. Här ser det något bättre, då faktiskt 1 procent av stölderna klaras upp.

Det kan vara bra för både motionen och miljön att ta cykeln till jobbet, och elcyklar är ett smart sätt att lösa storstadens trafikproblem på ekologiskt hållbart vis. Men hur hållbart är det att tjuvarna kommer undan med i princip 100 procent av cykelstölderna och 99 procent av elcykelstölderna?

Läs även: Nima Sanandaji: Brottsoffer med invandrarbakgrund har lägst förtroende för polis

Detta är inte några nyheter. Många väljer att inte köpa en cykel, eftersom det har blivit ett allmänt känt faktum att tjuvarna aldrig åker fast. När man får sin cykel stulen förväntar man sig inte ens att polisen ska göra något för att återbörda den.

Är detta verkligen ett brott som är omöjligt att beivra? Skulle inte polisen kunna montera sändare på några cyklar, vänta på att de stjäls, spåra dem och sedan gripa de kriminella ligor som tjänar miljoner på att stjäla cyklar? Nog borde det gå. Men i Sverige har polisen gett upp kampen mot cykelstölder, vilket säger en del om hur stora problemen med kriminalitet är.

Statens kärnuppgift är att skydda medborgarna och deras egendom. Det är den allra mest centrala uppgiften för staten. Och Sverige är en stat där medborgarna typiskt betalar hälften av sina inkomster i olika former av skatter. Att polisen har en uppklaringsprocent på omkring noll procent för en av de vanligaste brottstyperna beror inte på att det är omöjligt att ta fast en cykeltjuv. Det beror på att staten har tappat fokus på sin kärnuppgift.

Läs även: Lindberg: Hur dumt resonerar ni egentligen Brå?

Kriminalitet är i grunden ett ekonomiskt fenomen. Om tjuvarna kommer undan med att stjäla cyklar i 100 procent av fallen, och med att stjäla elcyklar i 99 procent av fallen, inbringar de alltså inkomster med minimal risk. Det skapar en grogrund för ännu mer kriminalitet. Genom att bekämpa den kan man alltså förhindra även mer allvarlig kriminalitet, samtidigt som man hjälper människor att återfå sina cyklar.