För några år sedan föreslog en gemensam bekant att jag borde träffa en ung litauisk Europarlamentariker vid namn Gabrielius Landsbergis. ”Barnbarn till frihetshjälten Vytautas Landsbergis”, förklarade han. Det gjorde jag.

Sedan förra månaden – när Belarus myndigheter tvingade en Ryanair-flight på väg till Vilnius att flyga till Minsk så att de kunde fängsla den unge journalisten Roman Protasevitj – är Gabrielius dock mer känd än farfar Vytautas. Och Gabrielius har viktiga varningar om Belarus som inte bara gäller hans eget land utan oss andra också.

Det känns som en annan värld och en annan era, men så länge sedan är det inte: för bara 31 år sedan vågade en modig litauisk musikprofessor vid namn Vytautas Landsbergis, som hade blivit parlamentsledamot och ledare för Litauens sovjetiska delstatsparlament, propsa på att Litauen borde bli självständigt.

Vissa litauer tyckte Landbergis var modig, men andra ansåg att han var alldeles för äventyrlig. ”Jag tror inte att vår nye ledare riktigt förstår att vi befinner oss i en mycket farlig situation. Vi måste förstå att under denna period borde goda relationer med Moskva vara vår högsta prioritet,” förklarade en annan parlamentsledamot för New York Times.

Tre årtionden senare träffar man under coronafria tider ofta Landsbergis på konferenser i Litauen, där han alltid hyllas vördnadsfullt.

Sonsonen Gabrielius är i sin tur nu alltså utrikesminister för det land som med Vytautas hjälp vann sin frihet. Och till skillnad från många andra litauer, letter, ester, östtyskar, tjecker, slovaker, bulgarer, rumäner, kroater och andra i sin generation tar han inte friheten för given.

När Alexander Lukasjenkos regim förra månaden genomförde den befängda idén att tvinga Ryanair-flighten att landa i Minsk reagerade Landsbergis meddetsamma.

Läs också: Flygkapningen i Belarus är ett avgörande ögonblick

Litauen förbjöd snabbt flyg till och från Litauen att passera belarusiskt luftrum – ingen bagatell med tanke på att länderna är grannar – och Landsbergis utvisade två belarusiska diplomater. I ständiga medieintervjuer uppmanar han Litauens partner i EU och NATO att visa styrka. Han har föreslagit sanktioner mot belarusiska oljeprodukter och twittrat ett jätteporträtt av Protasevitj.

Det kan tyckas lite överdrivet. Vad de belarusiska myndigheterna gjorde förvållade ju inget land någon stor skada, och alla passagerarna utom Protasevitj och hans ryska flickvän Sofia Sapega anlände oskadda i Vilnius. Det är dock med statssponsrad aggression som med trasiga fönster: om man inte åtgärdar dem kan situationen förvärras så snabbt att man förlorar kontrollen.

Långt innan Rudy Giuliani ingick en märklig pakt med Donald Trump som verkar ha fått honom att förlora vettet var han borgmästare i New York och dessförinnan chefsåklagare i Southern District of New York, där största delen av staden ingår. I dessa roller lyckades Giuliani med det till synes omöjliga: att bekämpa New Yorks enorma brottslighet. Hans recept: den så kallade trasiga fönster-teorin, som går ut på att även små brott måste bekämpas; annars inbjuder de till större brott.

Giulianis trasiga fönster-teori borde också användas i internationell politik. Om länder som utsätts för låggradig gråzonsaggression vänder andra kinden till, i synnerhet som det är oklart hur man bäst ska reagera, inbjuder det till mer och värre aggression. Det är ingen vild gissning att Lukasjenko nu tappat lusten till mer flygpirateri.

Men om Landsbergis och hans kollegor inte reagerat – ja, då hade flygresandet blivit riskabelt för oss alla.

Läs också: Låt er inte luras av tystnaden – Belarus opposition lever

Elisabeth Braw är säkerhetspolitisk expert verksam vid American Enterprise Institute. Hon är författare till God’s Spies: The Stasi’s Cold War Espionage Campaign inside the Church (Eerdmans 2019). Hennes kommande bok, The Defender’s Dilemma, handlar om gråzonsaggressioner.