Den svenska sjukvården befinner sig nästan alltid i kris. Det är ofta ett resultat av att svårigheter på något delområde inom vården uppmärksammats särskilt i debatten. Detta får sedan ge en bild av att hela vården inte fungerar, vilket brukar utmynna i slutsatsen att det råder resursbrist. Slutsatsen blir i regel att politikerna gjort besparingar och nedskärningar. Och då är lösningen mer pengar och gärna högre skatter.

Läs även: Lidström: Så kunde sant privat sjukvård se ut i Sverige

Idag bedriver Socialdemokraterna en kampanj på detta tema mot Tidöpartierna som inte ökat statsbidragen till de så kallade regionerna så mycket som dessa har önskat. Den här gången ser det ut som att kampanjen får framgång om man ska döma enligt opinionssiffrorna. Sjukvården är enligt undersökningar väljarnas viktigaste valfråga. Men regeringen har en enbart defensiv sjukvårdsminister som kunde klarar att stå i spetsen för ett alternativt synsätt. Hon heter Acko Ankarberg Johansson och är Kristdemokrat. Istället för att presentera fakta som försvagar Socialdemokraternas angrepp medger hon att det råder brist på personal och vårdplatser.

Förvisso är det så att den svenska sjukvården uppvisar en rad krisfenomen: vårdplatsbrist, kaos på akutmottagningar, långa köer till specialistvård, och så vidare. Men orsaken borde inte vara en generell personalbrist. Vi har aldrig haft så många utbildade läkare och sjuksköterskor. Statistiken över sjukvården är dock fortfarande knapphändig och svåråtkomlig precis som för 25 år sedan då jag utredde sjukvården mera i detalj. Debattörerna på området anför enbart spridda uppgifter. (Här finns ett åtagande för Acko Ankarberg att åstadkomma en förbättring.)

Statistiken visar att den utförande sjukvårdspersonalen ökat mer än befolkningsökningen. Den administrativa personalen har därtill ökat nästan dubbelt så snabbt. En uppgift som framkommer i Googles AI-tjänst säger att antalet läkare sedan 2010 ökat med 23 procent, antalet undersköterskor med 17 procent och sjuksköterskorna med 6 procent. Sammantaget har personalen ”på golvet” ökat med 15 procent medan administratörerna ökat med 31 procent. Befolkningen har samtidigt ökat med 10 procent.

Tre läkare från Danderyds sjukhus menade nyligen i SvD att statistiken visar att det är en fråga om en produktivitetsminskning som resulterat i att svenska läkares produktivitet nu är sämst i Norden. Orsaken är att sjukvårdspersonalens uppgifter de senaste decennierna har förändrats. Läkare och sköterskor ägnar numera bara en tredjedel av sin arbetstid åt direkt patientarbete. Flera undersökningar visar detta. ”En fiktiv brist på personal har skapats.” Det beror enligt de tre läkarna på att de anställda tvingas använda en alltför stor del av sin arbetstid åt ”rapportering, dokumentation, administration och möten”. Arbetstiden äts dessutom upp av ”dysfunktionella IT-system”.

Sjukvården är uppenbarligen behäftad med ett systemfel som sammanhänger med en byråkratisering och en övertung central administration. Det är detta som en handlingskraftig sjukvårdsminister måste angripa och ständigt borde påtala. Det finns sannolikt mycket statistik som sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson kan beordra fram som kan belysa hur sjukvårdens ”resursbrist” egentligen ser ut.

Hon borde ta ledningen i granskningen av sjukvårdens problem och inte låta Socialdemokraterna lägga beslag på problemformuleringsprivilegiet. Dessvärre framstår flera av KD-ministrarna som vankelmodiga och rådvilla. Borde kanske Ebba Busch ombilda sin del av regeringen?

Läs även: DEBATT: Sjukvårdskrisen har enkla lösningar