Den nya regeringen kan med stigande el- och bränslepriser i värsta fall få en generell finanskris på händerna, och de kraftigt ökande levnadskostnaderna är inte bara ett politiskt problem, det är ett makroekonomiskt, skriver Danne Nordling.
Den nya regeringen har ett akut problem att snabbt ta itu med. Hur ska man hindra de stigande elpriserna i vinter från att helt ödelägga många familjers ekonomi? Liknande problem finns med de stigande drivmedelspriserna för hushållens bilar och som lök på laxen de ökande matpriserna. Hushållen kanske träffas av utgiftsökningar på sammanlagt flera hundra miljarder kronor inräknat räntehöjningarna på bolånen.
Läs även: Blågula planen: Sänk dieselpriset med nio kronor per liter – får stöd av EU
Banken SEB har gjort några räkneexempel för typhushåll med bolån för villor och bostadsrätter som bär syn för sägen. På ett år ökar familjernas kostnader med mellan 45 och 54 procent (40 000–80 000 kronor enligt DI 9/10). Det gäller högre kostnader för räntor, el och uppvärmning, drivmedel samt livsmedel. En sådan ekonomisk smäll för en god andel av hushållen i Sverige kan riskera att utlösa en kris på bostadsmarknaden. Därtill kommer att många företag också får ekonomiska svårigheter till följd av högre räntor och priser på insatsvaror och energi. Det kan bli en ny finanskris.
Regeringen står rimligtvis inför ett makroekonomiskt stabiliseringsproblem och inte bara inför problemet att rädda viktiga väljargrupper för sin politik med hjälp av tilltalande vallöften. Men debatten om kompensationsåtgärder har från akademiska ekonomer mötts av varningar för populism och ökad inflation. Dessutom har miljöpartister varnat för att klimatomställningen kan komma i fara om hushållen kompenseras för höjda bensin- och dieselpriser. Både klimataktivisterna och ekonomerna ser tydligen ett högkostnadsskydd för både drivmedelspriserna och elpriserna som att dessa skulle bli lägre med ökad konsumtion som följd.
Oförmågan att inse skillnaden mellan en dämpad prisökning och direkt sänkta priser mot tidigare kan teoretiskt sett bero på avsaknaden av intelligent tänkande även i elementära frågor. Men mera sannolikt är att det åtminstone för miljöaktivisterna är fråga om en dold agenda. De vill att det ska bli dyrt att värma husen och att köra bil. Varje lindring av fördyringen beskrivs därför som en direkt sänkning av priserna som skulle öka konsumtionen. Sådana vilseledande påståenden är relativt ofarliga att kasta ur sig eftersom det visat sig att journalisterna inte klarar – eller vill – slå ner på dumheterna.
Men ska vi tro att också de akademiska ekonomerna har en dold agenda? Det är svårt att veta eftersom deras resonemang är helt abstrakt. Om efterfrågan på en vara ökar kommer den också att öka i pris enligt en enkel nationalekonomisk modell. Det beror på att dyrare produktionsmetoder måste tas i anspråk (mera övertid i ett enkelt exempel). Att då subventionera de höga priserna skulle naturligtvis öka efterfrågan ännu mera och öka det latenta inflationstrycket. Om den ökade efterfrågan kom från utlandet skulle svenska hushåll bli fattigare även om landet Sverige skulle tjäna på att exportvärdet steg. I nästa led skulle svenska löntagare dock kräva högre löner för att få del i de ökade exportintäkterna.
Läs även: Stigande elpriser kan leda till prisfall på villor
Vi ser alltså att även med ett abstrakt resonemang skulle ökade löner ”subventionera” efterfrågan på den knappa tillgången och motverka att efterfrågan sjönk även om effekten blev mera uttunnad än om staten riktade en subvention direkt mot de högre priserna. Det teoretiska motargumentet skulle kunna vara att det i det konkreta fallet med elproduktion enbart skulle beröra något tusental anställda inom vattenkrafts- och kärnkraftsproduktionen. De borde inte få lägga beslag på de extra vinster deras arbetsgivare kunde tillgodogöra sig för att utlandet vill betala högre priser för svensk kraftproduktion kan sägas med moralisk harm.
Men i så fall: ska Sverige stillatigande skänka extravinsterna till tyskarna när vi istället kunde trissa upp priserna på vår elexport? Är det inte då bättre att staten istället subventionerar de svenska elpriserna till förmån för svenska konsumenter så att efterfrågan ökar med upptrissade priser för tyskarna som följd? De får stå sitt kast när de var så emotionella och inkompetenta att de bestämde sig för att lägga ner sin kärnkraft.
Vi som ändå har hälften av kärnkraften kvar ska väl inte behöva lida för att Angela Merkel gick bananas efter Fukushima?
