Facebook noscript imageNordling: Om klimatkris nu råder – var är panikåtgärderna?
Danne Nordling
Krönikörer
Nordling: Om klimatkris nu råder – var är panikåtgärderna?
Var är klimatalarmisternas krav på ”sista utvägen”-lösningar? Foto: Pontus Lundahl/TT
Var är klimatalarmisternas krav på ”sista utvägen”-lösningar? Foto: Pontus Lundahl/TT
Frågan om huruvida klimatkris råder har blivit politiskt brännhet, men samtidigt tycks klimatexperternas föreslagna åtgärder loja och vaga. Var är de ultimativa kraven på Kina eller på drastiska tekniska motåtgärder? frågar Danne Nordling.

Om vi har en klimatkris i världen borde väl dess ledare börja diskutera vilken sista utväg som finns tillgänglig för att rädda vad som räddas kan? Men istället diskuterar man på klimatmötet i Egypten hur mycket de rika länderna ska betala i skadestånd till de fattigare länderna. Är det viktigt om en stor del av världen kommer att gå under?

Läs även: Skogkär: Verklighetsförnekarna låtsas att Sverige kan rädda klimatet

Inför klimatmötet COP 27 i Egypten kom FN med en rapport om att den globala temperaturen kommer att ha ökat med 2,7 grader vid seklets slut. Andra uppgifter säger att FN:s klimatpanel IPCC i sin kommande rapport i mars 2023 ska peka på att uppvärmningen blir 2,8–3,2 grader. FN-chefen António Guterres säger att världen brinner och kör med en temperaturökning på 2,8 grader.

Världen ska halvera utsläppen av växthusgaser till år 2030 men istället fortsätter utsläppen att öka. Enligt gängse klimatalarmistisk teori är läget mycket allvarligt. Miljöprofessorn Johan Rockström i Potsdam har fått stort utrymme i media med sina varningar att det i så fall kan inträffa oåterkalleliga och katastrofala förändringar genom att klimatutvecklingen passerar så kallade tipping points.

En sådan tipping point är enligt Rockström en avsmältning av Grönlandsisen. Han säger till Aftonbladet: ”Vi kanske når 1,5 grader redan om 15–20 år. Och vi vet att 1,5 grader är en verklig tröskel – går vi över den riskerar vi att tippa hela Grönlandsisen med riktigt stora, allvarliga konsekvenser som följd.” Rockström pekar på att när Grönlandsisen smälter släpps kallt färskvatten ut i Nordatlanten kring Golfströmmen. Rockström menar att det finns bevis på att det bromsar värmecirkulationen i Nordatlanten. Då förskjuts monsunsystemen så att det blir mindre nederbörd i Amazonas regnskog, vilket påskyndar kollapsen där. Mer varmt salt ytvatten fastnar dessutom i södra hemisfären, vilket påskyndar avsmältningen i Antarktis.

I slutändan leder avsmältningen till sju meters havsnivåhöjning enligt Rockström, men det kan ta hundratals år. Dock kommer avsmältningen av olika isar redan till år 2100 att höja havsnivåerna med 150 centimeter. En avsevärd del av världen blir alltså obeboelig enligt hans prognoser som inte verkar att ha ifrågasatts av andra tongivande forskare.

Man blir dock litet undrande när han enbart pratar i allmänna ordalag om vad som borde göras för att undvika de katastrofer som han målar upp. ”Vi” ska minska utsläppen, säger Rockström och många andra, som om det var Sverige som hade avgörandet i sin hand. Problemet är i stället Kina som står för cirka en tredjedel av de globala växthusgasutsläppen. Det är också 145 procent mer än USA som tidigare var den största utsläpparen (UNFCCC). Kinas utsläpp är dessutom något större än hela OECD:s både räknat absolut och per capita.

Läs även: Klimataktivister i Tyskland anklagas efter dödsolycka

Om världen nu snabbt är på väg mot ett katastrofläge måste det vara orimligt att behandla Kinas utsläpp med silkesvantar. Det borde i någon mån gälla även för fattigare länder. Dessutom kunde man tycka att det är lättare att avstå från en välståndshöjning än att tvingas sänka ett välstånd som man redan inrättat sig efter.

Nu kanske någon invänder att klimatalarmisterna överdriver farorna med fortsatta utsläpp. För att testa hur seriösa alarmisterna egentligen är föreslår jag att klimatdebattörerna börjar diskutera den sista utvägen, nämligen det som kallas Climate Engineering eller Geoengineering. Man skulle kunna börja med småskaliga experiment där man släpper ut aerosoler i form av svavelpartiklar från ballonger. Syftet är att öka jordens albedo, det vill säga att reflektera bort mera av solinstrålningen.

I full skala skulle en temperatursänkning gå att åstadkomma snabbt. Sådana åtgärder har diskuterats av IPCC för ett antal år sedan men tycks ha fallit i glömska. Eller också har klimatforskningen i tysthet kommit fram till att läget i själva verket inte är så allvarligt att Climate Engineering ens är motiverat att närmare undersöka. Många anser också att sådana åtgärder är vanskliga eftersom vi inte vet vad som kan hända.

Under alla omständigheter borde alarmisterna få ta ställning till om klimatläget är så akut och farligt att Climate Engineering skulle kunna behövas. Kanske de då skulle tvingas erkänna att klimathotet varit överdrivet.

Läs även: Hjort: Tror någon fortfarande på klimatundergång?

Danne Nordling

Nationalekonom och fri debattör