”Målet är att miljardärer i framtiden bara ska vara något som barn stöter på i historieböckerna.”

Organisationen Oxfam brukar varje år inför toppmötet i Davos komma med en rapport om hur mycket de rika ökat sin förmögenhet samtidigt som de fattiga blivit allt fattigare. I år fick Oxfam extra mycket uppmärksamhet i Sverige genom ett långt inslag i Agenda i slutet av januari, vilket Expressen karaktäriserade som ”vänstertrams” och ett fattigdomsbevis för Public service.

Läs även: Lidström: Demokratiska skatter istället för vindsnurrekompensation

Oxfams agerande ingår i en mycket lång socialistisk tradition att skapa indignation över inkomstskillnaderna och fientlighet mot kapitalägarna i samhället. En av de tidiga förespråkarna för denna typ av ”etisk socialism” var Moses Hess (1812-1875) som anses ha omvänt Marx och Engels till socialismen 1843, med sin kritik av människans slaveri under pengarna.

Ironiskt nog omvandlade Marx snart denna lära till en nationalekonomisk prognoslära under beteckningen ”vetenskaplig socialism”. Kapitalismen skulle gå under genom inneboende motsättningar och revolution – inte genom politiska förändringar. En orsak var att de rika blev rika genom att betala för låga löner till de arbetande.

Nu har den av Marx i föraktfulla ordalag myntade ”utopiska socialismen” återuppstått i Oxfams strävanden. Kapitalägarna kommer inte att avskaffas genom objektiva krafter inom samhällsekonomin som för låga löner, utan genom viljestyrda beskattningsåtgärder som ytterst verkar drivas av etiska uppfattningar om rättfärdighet.

Oxfam vill sålunda införa en permanent och global förmögenhetsskatt på 10 procent med syftet att stadigt minska antalet förmögna människor. Ett medel för detta är den statistik om förmögenhetsökningar som Oxfam regelbundet går ut med. Organisationen tror tydligen att regeringarna i världen så småningom kommer att anamma dessa förslag till skattehöjningar och skänka pengarna till världens fattiga.

I Sverige finns redan en första början i form av Socialdemokraternas diskussion om en ”miljonärsskatt”. Men varken Magdalena Andersson (S) eller Oxfam tycks ha funderat på vilka effekter en förmögenhetsskatt skulle medföra. Det speciella med dagens förmögenhetsökning är att den till stor del beror på en kapitalvärdestegring och inte på en kontant inkomstökning. En höjd förmögenhetsskatt kan således inte betalas genom att en del av kapitalinkomsterna betalas in i skatt. Istället måste en del av kapitalet avyttras för att täcka skattebetalningen. En värdestegring i sig duger inte som skattebetalning.

Läs även: Nordling: Vänsterpartiet ljuger om kapitalskatter

För att få kontanter till skatten måste de rika hitta några andra som kan betala för aktierna som de vill sälja. Vilka skulle de vara? Andra rika? Men de andra rika sitter i samma situation och måste också sälja för att få in pengar. Och det är väl inte meningen att de fattiga ska köpa de rikas aktier för att dessa ska klara att betala sina skatter?

Till råga på eländet kommer utförsäljningen av stora mängder aktier att pressa ner priserna på aktiebörserna världen över. Det betyder att de rika måste sälja ännu mer aktier för att få ihop till skatterna. Och det leder i sin tur ... ja ni ser vartåt det barkar.

De rikas förmögenheter är på makroplanet till stor del fiktiva och beror på det sätt man värderar deras aktier. Genom att en liten och marginell del av alla aktier köps och säljs på börsen kan priserna bli höga. Men att värdera alla aktier till dessa priser leder tanken fel. De priserna gäller enbart på marginalen.

Det går alltså inte att förbättra för världens fattiga genom att på några år ta in miljardärernas förmögenheter i skatt. Det är enbart aktieutdelningen från de rikas företag som kan beslagtas och sedan användas för att förbättra för de fattiga. I Sverige brukar den årliga aktieutdelningen uppgå till 2-3 procent av aktievärdet. Så en skatt på 10 procent av aktievärdet skulle snabbt likvidera de rikas förmögenheter.

Men är det inte det Oxfam vill? Och hur är det med de svenska socialdemokraterna? Ska vi inte ha några riktigt rika kvar i Sverige? I TV:s Agenda fick industrimannen Carl Benett framföra varningen att konfiskatoriska skatter på de rika skulle medföra att just ingen skulle vilja satsa på innovationer och tillväxt.

Läs även: Skatteinkomster gav stort budgetöverskott

Det skulle inte bara omedelbart skada de rika utan också vara förödande för alla andra vilkas levnadsstandard skulle försämras drastiskt på litet längre sikt. Utan framstegsinriktade företag skulle vi tvingas införa socialistisk planekonomi.

Och idag är det bara Vänsterns ungdomsförbund som eventuellt har denna målsättning.

Danne Nordling
Nationalekonom och fri debattör