Vänstern må vräka på med domedagsprofetior, alarmism och klimatångest. Men när det kommer till konkreta politiska förslag är det tyst och de klassiska socialistiska lösningarna lyser med sin frånvaro, skriver Danne Nordling.
Var finns vänstern i den klimatpolitiska debatten? Det är en fråga som skenbart kan tyckas vara felställd. Är inte alla klimatlarm och krav på att utsläppen måste minska exempel på vänsterns nästan totala dominans i klimatdebatten? Men den som tänker efter borde kunna inse att detta inte handlar om klimatpolitik utan om att sätta bilden av hur nuvarande läge för det globala klimatet ska beskrivas.
För något år sedan noterade jag att en liten vänstersekt gjorde reklam för en kurs i klimatpolitik med en affisch med texten: ”Klimatkris eller socialism”. Här kunde man förmoda att vänsterns program för att minska de globala utsläppen med hjälp av omvälvande politiska förändringar skulle beskrivas. Men något utflöde till den svenska kulturdebatten eller partipolitiska debatten har nästan inte alls synts till. Några enstaka udda röster som vagt förespråkat global klimatdiktatur är allt som poppat upp.
Läs även: Höglund: Klimatångest är inte vår arvedel
Istället har vänsterdebattörerna och många andra gått in för att betvinga sina numera fåtaliga motståndare i klimatdebatten till tystnad. Vänstern agerar efter principen att ”makt är rätt”. Jag vill i samband med detta citera Johan Hakelius i Fokus nr 30-31:
”Och viljan till makt, att expandera sitt jag och betvinga andra, uppträder numera knappt ens i förklädnad. Den behöver inte det, för samtidigt som sminktipsare, radioproducenter och poddpratare ständigt utses till ’Sveriges mäktigaste’, går de verkliga maktspelen förbi, mer eller mindre okommenterade.”
Läs även: Altstadt: Media rapporterar fel om FN:s klimatrapport
Att kunna hänvisa till jordens undergång är onekligen ”oslagbart om man vill dominera andra människor” och kräva underkastelse. Med Hakelius’ ord: ”Det finns alltid människor som med glädje iklär sig rollen att tvinga fram den underkastelsen, för makt är ett berusningsmedel.” Jag vill hävda att detta främst är ett klassiskt drag hos många vänsterpersoner.
Sakpolitiskt har vänstern gjort mig besviken. Var finns kraven på att avskaffa den privata äganderätten och införa planhushållning? På Vänsterpartiets hemsida duttar man i huvudsak med sådant som att AP-fonderna ska investera i fossilfria företag, inrätta en grön investeringsbank och införa en vägslitageavgift för lastbilar samt en progressiv flygskatt. Dessutom ska nybilsförsäljning av bensin- och dieselbilar förbjudas efter 2025 – ska detta lösa klimatkrisen?
Läs även: Nordling: Varför är Greta Thunberg och klimatrörelsen så tysta om Kina?
Var finns vänsterns internationalism? Hur är det med det klassiska kravet att avskaffa kapitalismen? Och skulle det hjälpa mot utsläppen när det är den socialistiska diktaturen Kina som står för de största utsläppen som dessutom planeras bli ännu större? Var finns vänsterns diskussion om detta i klimatdebatten?
Danne Nordling
Nationalekonom och fri debattör