Löfvens chanser att vinna i valet 2022 ökade enligt Sifo i augusti. Då bestämde han sig istället för att avgå. De rödgröna fick 48,8 procent medan den effektiva oppositionen fick 47,2 procent enligt Sifos mätning 9-19 augusti. Från ett övertag på 0,1 procentenheter i juli har de rödgröna nu ökat sitt övertag till 1,6 procentenheter. Att Socialdemokraterna gått tillbaka med 1,7 procentenheter till 24,1 procent är en tröst för tigerhjärtan – de rödgröna har nu större chanser att vinna valet 2022.

Spekulationerna är många om orsakerna till att Löfven vill avgå. Jag tror att det är en kombination av tjafsandet kring misstroendeförklaringen och den nya karusell som Löfven ser framför sig när det gäller att få igenom budgeten längre fram i höst. Han har helt enkelt tröttnat på politiken som nu blivit alltmer fokuserad på avancerad spelteori.

Läs även: Gudmundson: Löfven uträttade noll och blev partiets hjälte

Därtill kommer rimligtvis en besvikelse över Nooshi Dadgostars ohederliga beskrivning av hyresförslaget som ledde till regeringskrisen, och att Centerpartiet inte ställde upp till försvar av sitt eget förslag mot de före detta kommunisterna i Vänsterpartiet. Det måste ha svidit ordentligt att Dadgostar åsamkade S ett tapp med 1,7 procentenheter i Sifo och samtidigt kammade hem 2,3 procentenheter för egen del genom en lögnaktig beskrivning av vad en obetydligt friare hyressättning skulle innebära.

Ett litet ljus i mörkret för Socialdemokraterna är dock att Liberalerna gör en hel del för att inte komma in i riksdagen. Nu ska regionrådet Anna Starbrink ställa upp i riksdagsvalet för att kunna göra uppror mot partilinjen, och försöka få Liberalerna att stödja de rödgröna efter valet igen. Det måste rimligen stöta bort många som hade kunnat tänka sig att stödrösta på Nyamko Sabuni. Det är förvånande att hon inte kan initiera att någon i partiet väcker frågan att Starbrink borde uteslutas för sitt illojala agerande.

Läs även: Altstadt: Strategin mot SD kostade Löfven jobbet

Om vi antar att Löfvens efterträdare kan få igenom budgeten på ett eller annat sätt återstår frågan om Socialdemokraterna och de rödgröna kan ”vinna” valet nästa år. Sifos mätning tyder på att med Löfven vid rodret skulle detta vara möjligt med viss marginal eftersom Liberalerna åker ut.

Men skulle hans efterträdare också klara det? Är till exempel Magdalena Andersson en röstmagnet som drar röster från de LO-grupper som gått över till SD? Hon verkar mera vara en teknokrat från Handelshögskolan än en representant för folkhemmet i stil med Per Albin Hansson. Att hon snart, likt Angela Merkel, skulle bli Sveriges ”Mutti” får nog ses som en Socialdemokraternas ”våta dröm”, snarare än en realistisk utveckling.

Läs mer: Löfvens migrationsfacit: 800 000 uppehållstillstånd

Om Magdalena Andersson inser sina begränsningar som karismatisk ledare för ett nedgånget socialdemokratiskt parti, som dessutom inte har någon riktig majoritet inom räckhåll, borde hon tacka nej. Att misslyckas med att få igenom budgeten kan hon överlåta till någon av de andra ordförandepretendenterna. Problemet för Socialdemokraterna är att det inte verkar finnas någon stark och karismatisk efterträdare till Löfven som skulle tåla de motgångar som kan vänta i det parlamentariska spelet. Är det socialdemokratins begynnande sammanbrott vi kan se framför oss?

Danne Nordling
Nationalekonom och fri debattör