Efter 14 546 döda vill våra förtroendevalda lämna pandemin bakom sig. Något ansvarsutkrävande för de svenska dödstalen är inte att vänta. Makthavarna kommer inte att tvingas medge att det hade kunnat göras annorlunda.

Riksdagspartierna vill att valrörelsen nästa år ska handla om annat. Det stod klart efter onsdagens debatt.

Ingen tragedi det senaste halvseklet har skakat Sverige djupare. Inget misslyckande har varit lika förödande. Men pandemin nämndes bara i enstaka bisatser. Det är ingen slump.

En partiledardebatt i riksdagen är en noga koreograferad uppvisning. Det som utspelar sig i kammaren är bara en liten del av spelet. Partiernas kanslier har förberett meningsutbytena i veckor. Syftena med replikerna är flera. Partierna vill rikta fokus mot de politikområden som är mest gynnsamma för det egna alternativet. De vill nå maximalt genomslag i nyhetssändningarna, både i text och bild. Budskapen målgruppsanpassas. De väljare som bara läser kvällstidningsrubrikerna eller tittar på TV4 ska få en bild, morgontidningsfolket en annan, kärnväljarna en tredje. Det gäller att framhäva den egna politiken som rimlig, samtidigt som motståndarens legitimitet ska undergrävas.

Efter debatten ska det förhoppningsvis vara tydligt hur partierna förhåller sig till varandra – vilka som samarbetar och vilka koalitioner som är uteslutna. Arbetsdagen är dock inte slut där. Valda delar av resultatet kablas ut i egna sociala medier. Nästa dags rubriker fångas upp och återanvänds.

Det mesta går att förutsäga – även hur motståndarna kommer att agera. Avstegen från det som planerats är få. Skulle det ske något oväntat finns staber av medarbetare som kan assistera sina partiledare. Faktauppgifter kan kompletteras med ett meddelande på smartphone. Spejare kan varna för obekväma frågor från journalister eller rapportera om hur motståndaren argumenterar.

En partiledardebatt är som en militärparad. Rustningarna är putsade. Styrkorna räknas. De främsta vapenslagen förevisas. Åskådarna ska imponeras. Yrkesmässiga bedömare ska kunna ana hur en drabbning skulle gestalta sig.

Läs också: Nytt rekord – Annie Lööf säger “mitten” var 50:e sekund

Onsdagens debatt i riksdagen visade hur valrörelsen nästa år kommer att avlöpa. Oppositionen vill att valet ska handla om den grasserande gängbrottsligheten, den slappa migrationspolitiken och regeringens oförmåga att får ner arbetslösheten. Regeringspartierna vill göra gällande att den förda kriminalpolitiken har all effekt man kan begära, att utgiftsökningar inom utbildning och arbetsmarknadsåtgärder löser integrationsproblemen, samt att en högerregering vore ”löntagarfientlig”.

Moderatledaren Ulf Kristersson pekade på de cirka 200 000 långtidsarbetslösa och frågade ”vilken skattehöjning kommer att lösa arbetslöshetsproblemet?”. Sverigedemokraten Jimmie Åkesson kritiserade regeringen för att den ”avväpnar svensk polis och bjuder gängkriminella på saft och bullar”. Kristdemokraternas Ebba Busch framhävde socialdemokratins osolidariska politik för arbetskraftsinvandring och de ”slavliknande förhållanden” den leder till på svensk arbetsmarknad.

Statsminister Stefan Löfvens svar var att det behövs ”mer socialdemokratisk politik”.

Därmed är det tänkt att svensk politik alltså ska återgå till det normala. Konfliktlinjen är bekant. Fördelningspolitik, skattenivåer, hyror, offentligt mot privat, fler poliser eller fler förskollärare. Ett alternativ till vänster, ett till höger.

De 14 546 döda ska vi tydligen glömma. Partierna har bestämt sig för att valet i stället ska handla om något annat. Något som bättre talar till deras fördel.

Läs också: Annie Lööf vann helt fel krig