Bulletin får ytterligare ett tillskott i krönikespalterna. Den här gången blir det debattören, projektledaren och allt-i-allon Omar Makram, som nu är aktuell med podcasten ”Sista måltiden”, som han är medgrundare till. I den diskuteras samhällsfrågor på ett ”humoristiskt och öppet sätt med nästan ingen självcensur alls”, som han själv beskriver det. 

Mest känd är annars Omar Makram för att ha filmat sig själv när han skändade Koranen och lade upp filmen på Youtube, något som han gjorde för att bevisa för Migrationsverket att han hade lämnat islam. 

– Jag är född i Egypten i en typisk sunnimuslimsk familj och uppfostrades som en djupt konservativ muslim. Senare började jag ifrågasätta min tro och lämnade så småningom islam. På grund av min kritik av islam och Egyptens ”blasfemilag” tvingades jag lämna landet och fick till slut asyl i Sverige år 2017, säger han.

Omar Makram berättar att han blev förvånad och besviken när han insåg att hederskulturen, som han hade vuxit upp med i Egypten, även hade etablerat sig i vissa delar av Sverige. Det gjorde att han började arbeta som projektledare och sakkunnig på organisationen Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF). 

– Jag fick möjligheten att använda min kunskap och erfarenhet om hederskulturens strukturer för att motarbeta hedersvåld och förtryck i Sverige under den tiden jag jobbade på GAPF. Jag har skrivit många debattartiklar, deltagit i offentliga debatter och hållit föreläsningar om hedersvåld, integration, yttrandefrihet och religionskritik.

– I ett samarbete mellan GAPF och Cause Vision har jag också skrivit mangaboken ”Förbjuden kärlek”, som skildrar olika aspekter av hedersförtryck. Jag har hållit i workshops med hjälp av mangaboken för skolelever runt om i landet.

Läs även: Regeringens Pisahantering sågas i rapport

Vilka frågor kommer du att lyfta som krönikör på Bulletin och varför?

– Det blir ett brett spektrum av frågor. Mycket kommer att handla om skillnader mellan svensk kultur och Mellanösterns kulturer. Ofta analyserar jag normer genom att jämföra Egypten och Sverige, två länder som är motsatser till varandra. Jag växte upp i den ena kulturella ytterligheten och befinner mig nu i den andra. Det hjälper mig att förstå hur friktionen kommer till uttryck och vad som kan göras åt den. Jag kommer också att kunna skriva en hel del om hederskultur i allmänhet och om hederskultur i Sverige i synnerhet, utifrån mina personliga erfarenheter och min kunskap om ämnet.

– Religionskritik och islamkritik i synnerhet är också en fråga som jag kan skriva mycket om. Blasfemi, apostasi, hur det är för exmuslimer i muslimska länder och exmuslimer i Sverige, och hur det var när jag startade ”Sveriges exmuslimer”. 

– Sexualitet är också en fråga som jag är intresserad av. Väldigt ofta upplever jag att trots att Sverige är ett väldigt sexliberalt land så finns det en form av sexuell puritanism som kan likna den som finns i Mellanöstern. Detta förespråkas av den sexnegativa feminismen som har fått fäste, som säger att ”vi ska inte sexualisera kvinnor” eller hur fel det är med den ”manliga blicken”. Debatten om frågor som porr och prostitution har också påverkats av den sexuella puritanismen och där behövs en mer balanserad diskussion.

Stora problem med wokeism

Förutom religion, sex och hedersförtryck kommer Omar Makram även att skriva om frågor som till exempel den nya synen på könsnormer och hur språket används i debatten.

– Jag upplever att maskuliniteten samt relationen mellan män och kvinnor i Sverige är i kris idag. Det finns en antagonism mot det manliga och ett försök att bryta ner klassiska könsstereotyper. Det kan vara bra, men problemet är att man försöker skapa nya stereotyper genom att vända på de gamla så att den klassiska manliga stereotypen blir den nya progressiva kvinnliga och tvärtom. 

– Även om Sverige på många sätt är ett fritt land så finns det stora problem med yttrandefriheten som förvärras av ”wokeism” och ”cancelkultur”. Det har skapats en kultur av rädsla och puritanism när det gäller språkbruk och åsikter, men även vem man får samtala med. Detta har också lett till en kultur av självcensur som är skadlig för demokratin. 

– Språk och retorik och det offentliga samtalet är en annan fråga. Hur språket förändras och hur begrepp som har blivit laddade som feminism, liberalism och konservatism leder till missförstånd och förvirring. Hur ska vi använda språket på ett sätt som bäst förmedlar vårt budskap och vår intention? Är det den som lyssnar och läser som har rätten till att tolka eller är det den som pratar och skriver? 

Moral och etik är också något som Omar Makram är intresserad av, säger han, precis som frågan om psykedeliska droger. Dessa är ämnen kan han tänka sig att lyfta i sina krönikor. 

– Jag är själv en ”moralrealist” men jag ser att det saknas en ordentlig diskussion om moral och etik i den offentliga debatten, förutom att prata om ”värdegrund” eller att anta en moralrelativistisk attityd.

– Det finns en växande subkultur av spiritualitet och mystik som psykedeliska droger är en komponent av. Jag själv är väldigt intresserad av frågan. Det forskas mycket nu om psykedeliska droger, särskilt i USA men även i Sverige, och det börjar legaliseras i vissa stater. Jag tror att psykedeliska droger kommer att leda till en kulturell revolution som liknar det som hände under 1960-talet, men på ett mer kontrollerat sätt.

Läs även: Lars Åberg: Kommunikatörerna blir fler när samhället växer ihop med staten

Hur skulle du beskriva den svenska debatten och hur vill du påverka den?

– Den svenska debatten kan vara lite dogmatisk, det kostar mycket att tänka högt och prata fritt. Det finns för mycket ”virtue signalling” som kan stå i vägen för en ärlig diskussion. Den kombinationen av konsensuskultur och konflikträdsla som finns i Sverige är också ett hinder eftersom det blir svårt för många att uttrycka eller ens diskutera avvikande åsikter. Jag vill påverka den genom att ta upp frågor som anses kontroversiella men nödvändiga att diskutera och att fokusera på fakta och vad som är sant, utan rädsla. 

Har du gjort någon ideologisk resa?

– Jag har gått från att vara djupt religiös till att vara ateist, från att vara en del av hederskulturen till att jobba emot det den, från att vara långt till vänster till att vara mer till mitten samt från att vara för öppna gränser och mångkultur till att vara mer försiktig och pragmatisk.

Slutligen, nämn två personer som har påverkat dig och på vilket sätt de har gjort det. 

– Min far har påverkat mig mycket. Även om jag har en komplicerad relation till honom har han lärt mig mycket om ideal som styrka, mod, värdighet och vikten av kunskap.

– En annan är författaren Sam Harris, som har påverkat min syn på religion, spiritualitet, moral och fri vilja.

Läs även: Altstadt: Snurrigt av feminister om sexbrott och förtal