Klädhandlaren Per-Erik Christensen har monterat bepansrat glas i skyltfönstret. Han har även installerat högteknologiska kameror som täcker varje vrå i butiken till ett värde av en halv miljon. Han har blivit erbjuden poliseskort om han känner sig otrygg vid stängning. 

Han skulle aldrig lämna någon personal ensam i butiken, framför allt inte sina döttrar, som då och då jobbar där. Droghandeln pågår öppet flera gånger om dagen utanför butiksfönstret och han kan lätt se att de är tungt beväpnade. Ofta kommer det in unga killar i yngre tonåren med sedelbuntar i fickorna. 

Ibland har vi efterhand sett i kamerorna att det kan handla om uppemot 200 000 kronor. Med 40 års butiksvana kan han lätt bedöma hur mycket pengar det är i en sedelbunt. 

Är detta the Bronx i USA? Är det den våldsamma Parisförorten Saint Denis? Är det Rosengård? Eller Husby? Nej, det är Sundsvall. Alldeles invid stora torget i centrum ligger hans butik, Lads, som säljer märkeskläder som Hugo Boss och Ralph Lauren. 

– Min butik är den enda norr om Stockholm som saluför dessa märkeskläder. De ligger i den högre prisklassen och är därmed åtråvärda av alla. Jag kunde tidigare ha knarkhandlargangsters sida vid sida med läkare och advokater i min butik. Men nu har jag låst dörren och tillåter bara två personer i taget här inne, säger Per-Erik Christensen. 

Dottern utsattes för ett rån

Innan han installerade skyddsutrustning, larm och kameror för tre år sedan var både inbrott och rån vardagsmat för honom. Han berättar att över 40 allvarliga brott har begåtts mot butiken, men att inget är uppklarat. 

– Det var när det inträffade ett rån för några år sedan när min dotter arbetade i butiken som det kokade över för mig. Då insåg jag att alla de skattepengar jag har betalat genom åren inte kommer att komma tillbaka i form av trygghet. 

Han berättar att alla åtgärder har kostat honom över en halv miljon kronor. Kameraövervakningen är i en säkerhetsklass som motsvarar ett bankkontor eller ett försäkringsbolag, menar han.  

– Jag har inte tagit någon längre semester på över tre års tid. Jag skulle aldrig utsätta någon för risken att arbeta ensam i butiken, framför allt inte mina döttrar. Ibland behöver jag vara borta någon dag eller åka och göra något ärende, men då ser jag till att det finns minst tre personer i butiken, säger Per-Erik Christensen.

Han berättar flera händelser ur det förflutna. Bland annat ett tillfälle då en 17-årig kille gjorde inbrott och sabotage i butiken till ett sammanlagt värde av en halv miljon.

Läs även: Ann Linde (S) i blåsväder – kallade folkmord för "massövergreppen"

Leder aldrig till straff

– Han var en ökänd gangster här och han är en av det fåtal fall vi har lyckats ta ända till domstol. Men vad fick han för straff? Jo, att han skulle lämna tillbaka en kostym – det enda som kunde bevisas att han hade tagit, säger Per-Erik Christensen. 

Han berättar också hur vissa personer begår brott mot butiken på helt andra bevekelsegrunder – där brottslingarna väljer att utnyttja den bristande rättsapparaten till sin fördel på ett raffinerat sätt.

– Det kom in två hotfulla människor och plockade åt sig dyra varor, helt öppet inför både personal och andra kunder. Sedan gick de lugnt ut ur butiken. Skälet var att de ville bli häktade. En polis berättade för mig att häktade personer som blir släppta kan få ersättning för lidande på cirka 1 000 kronor per dygn samt blir serverade bra måltider. Och i de flesta fallen blir de släppta, säger Per-Erik Christensen.

Tonåringar med hundra tusen på fickan

Sedan han investerade i skyddsutrustningen har han inte råkat ut för några allvarliga brott. Men han ser tydliga tecken på hur den organiserade brottsligheten växer i staden. 

– Ungar i yngre tonåren kommer in i butiken med sedelbuntar på ett par hundra tusen. Jag har hanterat kontanter under hela min karriär och kan snabbt bedöma hur mycket pengar det är i en bunt femhundringar. Ungarna blir hitskickade av äldre gängmedlemmar som inte får tillträde till butiken för att ”köpa ut” kläder åt dem, säger Per-Erik Christensen. 

En polis mot en duktig advokat är som Åshöjdens BK mot Malmö FF. 

Numera vet brottslingarna att det är lönlöst att försöka ta sig in i butiken under öppettiderna. Men Per-Erik känner ofta otrygghet då han ska stänga butiken för kvällen. Han har också blivit erbjuden personskydd. 

– Personskyddet innebär att jag kan få poliseskort hem efter stängning. Visst är det för jävligt att det har gått så långt i Sundsvalls centrum? 

Vad tycker du om den hjälp du får av polisen?

– Jag tycker synd om polisen. De känner förmodligen uppgivenhet, eftersom de vet att buset ändå klarar sig utan påföljd genom domstolsväsendet. En polis mot en duktig advokat är som Åshöjdens BK mot Malmö FF. Men jag har mycket i övrigt att önska vad gäller polisens arbete också.

Vad är din främsta kritik mot polisens arbete i Sundsvall?

– Vill man att polisen ska komma hit när det väl händer saker så får man lov att åka och hämta dem. Varken polis eller socialtjänst gör någonting. Polisen åker sina rutinrundor på dagarna och det går att ställa klockan efter dem. Då kommer de med nytvättade bilar. Men efter klockan 15.00 så är det inte en polisbil i sikte. 

Vad tycker du att de ska göra?

– De borde vara här och spana mer. Komma på udda tider. Ändra sitt schema med jämna mellanrum. Jag ser ju själv hur droghandeln pågår öppet bara genom att titta ut genom fönstret här. Flera gånger om dygnet sker överlämningar. Det är skrattretande att polisen inte lyckas se det. 

Och socialtjänsten gör inget heller menar du?

– Nej, inte tillräckligt i alla fall. Småungar med sedelbuntar kommer in och köper Boss-väskor av mig, och jag vet precis vad de används till. De har dem som så kallade becknarväskor och säljer droger i skolorna. De är ofta inskickade av äldre gängmedlemmar som måste göra sig av med pengar. 

Förre kommunalrådet ”Slopa straffrabatten”

Jörgen Berglund är moderat politiker från Sundsvall och kommunstyrelsens ordförande under en del av mandatperioden 2010–2014. Numera är han riksdagsledamot och sitter i försvarsutskottet. Han är mycket bekymrad över vad som har händer med hans hemstad. 

– Det är inte längre bara i Malmös, Stockholms och Göteborgs utanförskapsområden som våldet och otryggheten finns. I dag har den brett ut sig över hela landet och det som Per-Erik har drabbats av är bara ännu ett tecken på detta, säger han. 

Han säger att han inte vill dra för stora växlar på vad hans egna visuella intryck säger honom, men han nämner ändå hur han själv bevittnar förfallet i centrum.

– Jag ser med egna ögon hur droghandeln pågår mer eller mindre öppet i centrum och man ser ofta drogpåverkade människor. Jag har inte någon som helst anledning att ifrågasätta Per-Eriks berättelser om vad som händer i och omkring hans butik varje dag, säger Jörgen Berglund. 

Så vad behöver göras från politiskt håll för att stävja denna utveckling?

– Det mest akuta är att vi snabbt behöver få till repressiva åtgärder, som hårdare straff och ta bort alla så kallade straffrabatter. Men vi behöver också arbeta långsiktigt. Vi har ännu inga områden som är klassade som ”särskilt utsatta områden” i Sundsvall, men flera av områdena är på väg i den riktningen. 

Vad kännetecknar dessa områden?

– Vi ser hur trångboddheten ökar, hur skolresultaten sjunker och mängder av människor hamnar på sned. Det är resultatet av en illa fungerande integration av nyanlända. Det bildas gängstrukturer av samma sort som vi länge har bevittnat i storstädernas förorter. Vi har haft flera skjutningar och mord bara det senaste året i Sundsvall kopplat till dessa miljöer.

Behöver vi större fokus på landsbygden i dessa problem i dag?

– Ja, absolut. Det har varit ett stort fokus på Stockholm, men nu sprider det sig i landet. Det saknas oerhört många poliser på landsbygden. Jag är förvånad över att det inte har bildats fler medborgargarden hittills. Det är något vi till varje pris måste försöka undvika, säger Jörgen Berglund. 

Polisen får inte tala med media

Jag får ett nummer av Per-Erik Christensen till en polisman i Sundsvall som har insyn i vad som har drabbat butiken under åren. 

– Jag känner till den handlare du har pratat med och jag känner väl till de problemen han har. Och jag förstår att du vill att jag ska berätta hur jag ser på saken. Självklart har jag en massa åsikter om den brottslighet jag ser. Men jag måste be att få återkomma, mediekontakter ska ske på en annan nivå, säger polismannen. 

Senare samma dag får jag ett sms från honom: ”Jag har hört mig för med sektionschefen och fått direktiv att inte uttala mig i frågan”. 

I stället blir jag uppringd av lokalpolisområdeschefen Victoria Andersson. 

– Jag känner till handlaren och vi vet att han har varit brottsutsatt. Han handlar också med den typen av varor som är attraktiva för det klientel som han inte uppskattar att ha i sin butik, säger hon. 

Han upplever att polisen inte riktigt tar honom på allvar. De åker sina rutinrundor men syns inte vid de udda tider på dygnet då de verkligen behövs. 

– Att en enskild handlare berättar om sina upplevelser kan inte ändra polisens arbete. Men självklart är hans berättelse viktig i det här. Exakt vad vi gör, när vi gör det och hur vi gör vårt arbete kan vi inte säga till dig och inte till någon enskild handlare heller. 

Hur har brotts- och våldsutvecklingen sett ut den senaste tiden i Sundsvall?

– Jag arbetar i utredningssektionen som utreder de grövre brotten. De senaste åren har vi haft en del brottslighet som rör narkotikahandel och vi har också sett hur narkotikabruket har gått ner i åldrarna. Några av de mord som har skett de senaste åren har skett i en miljö som betraktas som kriminell och som har med narkotika att göra och här har det använts skjutvapen. Både de misstänkta och målsägandena har varit inblandade i kriminella aktiviteter.

Enligt Per-Erik sker droghandeln inne i centrum där han även har sett beväpnade människor.

– Då hoppas jag att han ringer polisen. 

Men det är just där han tycker att ni brister. Ni finns inte på plats när det behövs.

– Jag hör dig, och tar det till mig. Men som sagt, en enskild handlares upplevelser kan inte ändra polisens arbete. 

En annan fråga – jag fick först kontakt med en polisman som är mer nära händelsernas centrum i Sundsvall. Han ville först berätta om våldsutvecklingen, men skrev sedan i ett sms att han har direktiv från ledningen att inte prata med media. Varför har Polisen den inställningen till journalister?

– Det får du fråga polismannen och dennes chef om.

Det är inte första gången jag blir kopplad till en övergripande chef eller en kommunikatör när jag vill tala om aktuella brott, i stället för att få tala med den polis som står närmast händelserna. 

– Jag delar inte den uppfattningen. Vi jobbar hårt för att vara nära i vår rapportering till medierna. Och vi är villiga att dela med oss av den statistik vi har. Mycket ser ljust ut i brottsutvecklingen i statistiken också. 

Om du, som polis, fick önska något av politikerna, vad vore det?

– Vi vill bli fler, det är det mest uppenbara. Som det är nu så måste vi prioritera bland de brott som redan är högst prioriterade.

Läs även: Lars Åberg: Förortsspöket har jagat oss i femtio år

TEXT: Henrik Sjögren

henrik@bulletin.nu