Rapport: Migrationsverket och Säpo brister i säkerhetsarbete
En ny granskning från Riksrevisionen visar att Migrationsverket ibland missar tecken på att en sökande kan utgöra ett säkerhetshot, samtidigt som Säkerhetspolisen sällan kontrollerar om myndighetens egna hotbedömningar faktiskt stämmer.
Riksrevisionen har granskat hur Migrationsverket och Säkerhetspolisen samarbetar för att upptäcka och hantera utländska medborgare som kan utgöra ett hot mot Sveriges säkerhet. Slutsatsen är att arbetet i huvudsak fungerar, men granskningen pekar ut flera svaga punkter.
Migrationsverket har enligt rapporten väl fungerande rutiner för att upptäcka varningstecken hos den som söker uppehållstillstånd eller medborgarskap. Trots det missas sådana tecken ibland. Orsakerna är flera: myndigheten begär inte alltid in tillräcklig bakgrundsinformation, kompetensen att upptäcka signalerna varierar mellan handläggare, och styrningen premierar ofta snabbhet framför djupare granskning. Följden kan bli att personer som utgör ett hot ändå beviljas tillstånd.
Säkerhetspolisen kritiseras för att sällan följa upp om myndighetens hotbedömningar faktiskt träffar rätt eller vilken effekt åtgärderna haft. Riksrevisionen pekar på att detta är extra allvarligt eftersom varken Migrationsverket, domstolar eller regeringen i praktiken ifrågasätter Säkerhetspolisens bedömningar i enskilda ärenden.
Granskningen visar också att handläggningstiderna hos båda myndigheterna fortsatt är långa trots tidigare effektiviseringar. Dessutom konstaterar Riksrevisionen att många utvisningsbeslut i säkerhetsärenden aldrig verkställs – av de som fattades 2024 hade mindre än hälften lett till att personen lämnat landet 2026, ofta för att hen riskerar tortyr eller dödsstraff i hemlandet.
Riksrevisionen rekommenderar nu åtgärder mot båda myndigheterna, bland annat bättre bakgrundskontroller hos Migrationsverket och mer systematisk uppföljning hos Säkerhetspolisen.
