“Arab Youth Survey” heter en årlig undersökning av unga människors attityder i 17 arabländer. Bakom den ligger en Dubai-baserad kommunikationsbyrå, ASDA’A BCW, som ägs av den brittiska pr-jätten WPP.

Sammanlagt svarar 3 400 män och kvinnor mellan 18 och 24 år på intervjuer som genomförs på plats i 50 städer och territorier i arabvärlden.

Religion mindre viktigt

Årets undersökning visar att religion fortsätter att vara centralt för många unga arabers identitet, men att siffran minskar. På frågan “Vilket av följande alternativ är viktigast för din personliga identitet?” svarar 34 procent religion, jämfört med 40 procent förra året.

På andra plats kommer “min familj/klan” med 21 procent, vilket är en ökning med två procentenheter. Först på tredje plats kommer “min nationalitet” med 18 procent (17 procent förra året).

Läs även: Magnus Norell: Vart är Libanon på väg?

Bara sex procent ser sin politiska övertygelse som mest central för identiteten (sju procent 2020). “Språk” och “kön” är oförändrade med fem procent vardera.

Sedan flera år anser en majoritet av de tillfrågade att deras lands religiösa institutioner behöver reformeras. Det senaste året instämmer 68 procent i det påståendet. Störst är viljan att reformera religiösa institutioner i de nordafrikanska länderna, följt av gulfstaterna.

För två år sedan instämde två tredjedelar av de svarande i påståendet “Religion spelar en för stor roll i Mellanöstern”, vilket var en ökning från hälften 2015.

Liknande tendenser har synts i andra undersökningar. I en betydligt större undersökning, Arab Barometer, ökade andelen personer i arabvärlden som uppgav att de inte var religiösa till 13 procent 2019 från åtta procent 2013. Bland personer under 30 sade 18 procent att de inte var religiösa.

Siffrorna i den undersökningen är ojämnt fördelade mellan Nordafrika, där Frankrikes sekulära kultur fortfarande har stort inflytande, och länder med en mer blandad befolkning som Libanon och Irak, som präglas av religiösa konflikter.

Antalet icke-religiösa är dock lågt jämfört med i västvärlden. Samma undersökning visade flera andra skillnader mot Väst: en majoritet av både män och kvinnor tyckte till exempel att mannen ska ha sista ordet i familjebeslut, medan hedersmord i flera länder ansågs vara mer accepterat än homosexualitet.

Många drabbade av fattigdom

Länderna i Mellanöstern och Nordafrika har en befolkning på 450 miljoner, varav hela 200 miljoner människor är under 25 år. I slutet av det här året väntas pandemin ha minskat ländernas BNP med sammanlagt 227 miljarder dollar (1 988 miljarder kronor), vilket motsvarar Iraks och Kuwaits BNP tillsammans 2020. Antalet människor som lever i extrem fattigdom i regionen väntas i slutet av året vara 192 miljoner.

Mer än en tredjedel (37 procent) av ungdomarna i Arab Youth Survey svarar att de ofta har svårt att betala alla sina räkningar. Andelen varierar mellan olika länder: från 13 procent i de oljerika gulfstaterna till mer än hälften (56 procent) i Jordanien, Irak, Syrien, Libanon och Palestina.

Ungdomsarbetslösheten i Mellanöstern och Nordafrika uppskattas ligga på 25 procent, vilket innebär att den är nästan dubbelt så hög som det globala genomsnittet på 13,5 procent.

På frågan om vad staterna bör göra för att skapa fler jobb är de vanligaste svaren minskad nepotism (“wasta”), ett reformerat utbildningssystem och bättre information om vilka jobb som finns tillgängliga.

Ekonomi driver migrationen

Jobbmöjligheterna har avgörande betydelse när det gäller vilket land man helst vill bo i. Nästan hälften (47 procent) svarar då Förenade Arabemiraten, som hamnar långt före andraplatsen USA (19 procent) och tredjeplatsen Kanada (15 procent).

Trots att Förenade Arabemiraten saknar både demokratiska val och fackföreningar är det ungefär lika många (46 procent) som anser att det är det land som det egna landet bör försöka efterlikna.

Det senaste året uppger 33 procent av de tillfrågade att de aktivt har försökt emigrera eller att de har övervägt det, vilket är en minskning från 42 procent föregående år. En bidragande orsak tros ha varit den minskade internationella rörlighet som pandemin har inneburit.

Den vanligaste anledningen till att ungdomar i arabvärlden vill emigrera är ekonomin (27 procent), följt av utbildningsmöjligheter (17 procent), viljan att uppleva något nytt och annorlunda (16 procent), korruption i hemlandet (15 procent) och brist på personlig frihet (åtta procent).

Att ekonomiska incitament är viktiga för migrationen visar också listan över länder som flest ungdomar vill flytta från, som toppas av Sudan (68 procent), Marocko (56 procent) och Libanon (48 procent). Krigshärjade Syrien hamnar först på femte plats (45 procent), medan Libyen och Jemen hamnar på delad åttondeplats (36 procent). Tre rika gulfstater hamnar längst ner – där är mindre än var tionde ungdom intresserad av att utvandra.

Fortsatt bristande jämställdhet

I Mellanöstern och Nordafrika ligger kvinnors arbetsmarknadsdeltagande på 18,4 procent, långt under det globala genomsnittet på 48 procent. Kvinnor innehar elva procent av de ledande befattningarna i arbetslivet, jämfört med ett globalt genomsnitt på 27,1 procent.

Läs även: Per Gudmundson: En gåva från oss alla till Abdullah II

I hela regionen har andelen unga kvinnor som svarar att de har samma rättigheter som män fallit från 64 procent till 51 procent.

Bland kvinnorna anser de flesta att de bäst hjälper sin familj genom att jobba heltid (35 procent) eller deltid (39 procent), medan 25 procent tycker att kvinnor ska vara hemmafruar. Fler män (35 procent) tycker att kvinnan ska stanna hemma. Bland män är det dessutom fler som tycker att kvinnan hjälper familjen bäst genom att jobba deltid (43 procent) än genom att jobba heltid (20 procent).