Dan Korn skrev i en ledare i Bulletin den 5 november: ”Inrättandet av folkskolan 1842 syftade helt klart till att skapa ett folk moget för demokrati”. Så var det inte alls utan syftet var ett helt annat, nämligen disciplinering. Jag klandrar inte Dan Korn ett ögonblick för missuppfattningen, för den delas av de allra flesta och förefaller närmast självklar om man inte har tagit del av den verkliga historien bakom folkskolans tillkomst. Låt mig berätta om den och om en parallell bildningsrörelse.

Läs även: Korn: Den dumma massan såg det komma

Under de första decenniena av 1800-talet hade vi en omfattande folkökning och många kunde inte ärva gård och grund eller få tjänst som piga eller dräng. Det ledde till ett omfattande landstrykeri även bland barn och unga. Storbönderna och adeln var vettskrämda för att få sina egendomar invaderade och förespråkade kraftfulla disciplineringsåtgärder. Att sätta alla barn i skola kunde vara en lösning. Den idén drevs allra mest kraftfullt av en man som hette Torsten Rudeskiöld och andra i riddarhuset. När lagen om allmän undervisningsplikt som det hette stiftades angavs syftet som ”att dana christelige och gagneliga samälls medlemmar” (ja, det var särskrivet).

Under det första decenniet efter folkskolans tillkomst var det endast kristendomsundervisning och i huvudsak att läraren läste ur katekesen för elevernas upprepning i kör för utantillinlärning. Ingen undervisning förekom i läsning, skrivning och räkning. Att man inte undervisade i läsning berodde på att det var så inarbetat sedan 1600-talet att läsinlärning sker i hemmet.

Det hade sin grund i den lutherska hustavlans värld. Den innebar att kungen är världslig översåte över husfäderna som i sin tur är världslig översåte över hustru, barn och tjänstefolk. Prästen är andlig översåte över husfäderna som i sin tur är andlig översåte över de andra i hushållet. För att få gifta sig kontrollerades läskunnigheten i husförhör.

Husfäderna måste kunna läsa för att om det förelåg hinder att gå till gudstjänst i kyrkan på söndagen skulle husfadern förrätta den i hemmet. För att inte förvränga evangeliets budskap måste han kunna läsa dagens evangelietext ur bibeln utan förvrängning och egen tolkning. Det var oftast husmödrarna som undervisade i läsning men husfädernas ansvar att det skedde.

Samtidigt med adelns och storböndernas kampanj för en disciplinerande folkskola så skedde en parallell bildningskampanj. Tjugo år före folkskolans tillkomst bildades Sällskapet för folkbildningens befrämjande 1822 med Erik Gustaf Geijer som främste tillskyndare. Sällskapet grundade skolor med ett betydligt vidare bildningssyfte än folkskolan och med läsning även av profana texter och omvärldskunskap.

Läs även: Lidström: Lärt-mig-i-skolan-tankegrodan

Bildningstanken emanerar från franska revolutionen och föreställningen att folket inte är kungens undersåtar utan medborgare med rätt att engagera sig i rikets affärer och delta i styrningen och att vara självstyrande individer. Tanken fördes vidare i upplysningen som ju hyllade den självstyrande autonoma individen. För att kunna delta i samhällets angelägenheter fordrades två saker. Den ena var kunskap och den andra att dana sin karaktär till en ansvarig individ. En ansvarig samhällsmedborgare måste öva dygden.

Detta var grunden i bildningstanken. Ordet ”bildning” har vi i svenskan lånat från tyska ”bildung” som närmast betydde avbildning. Bildningstanken i Tyskland drevs av Goethe, Herder, Schiller och framför allt Wilhelm von Humboldt. Genom läsning kunde man hitta förebilder att efterlikna eller ta avstånd ifrån, som exempelvis i läsning av Odyssén känna igen snikenheten hos friarna och storsintheten hos Telemakos, och avgöra vad man borde försöka efterbilda. Man kan också tänka sig att avbildningen kunde vara att gå i Jesu fotspår.

I Sverige kom bildningsbegreppet att klyvas mellan vad man kallar demokratisk bildning, alltså för deltagande i samhällets angelägenheter och neoklassicistisk bildning där de klassiska språken var huvudsaken. Det byggde på en överspridningstanke att genom att se systematiken i språkens uppbyggnad skulle det överföras till att kunna se systematik och mönster generellt.

Man skulle helt enkelt bli klokare i förståelse av annat genom att studera klassiska språk. Idag har föreställningen om generell intellektuell skärpning genom studier övertagits av matematiken. Den demokratiska bildningstanken har det blåsts liv i genom bland annat betänkandet Skola för bildning (SOU 1992:94) där Donald Broady kopplade bildningsbegreppet till myndighetsbegreppet.

Läs även: DEBATT: Skolans kvinnliga perspektiv förtrycker pojkar

Göran Linde

Professor emeritus i pedagogik
E-post: goran.linde@yahoo.se