Sverige har värst problem med gängmord i Europa, visar en ny rapport från Brå. Tyvärr är det ingen tillfällig ökning som snabbt går över. Uppgången av dödligt skjutvapenvåld har varat under femton år.
Under en lång rad år minskade det dödliga våldet i Sverige, precis som i många andra rika och välfungerande länder. Minskningen var så kraftig, att den för många betraktare dolde den allvarliga underliggande tendensen. Det dödliga skjutvapenvåldet i huvudsakligen kriminella miljöer växte radikalt.
Den svenska ökningen i dödligt skjutvapenvåld började vid 2005 men tilltog från och med 2013. Någon motsvarande utveckling kan inte ses i övriga Europa. Det visar en ny studie från Brottsförebyggande rådet (Brå).
Sverige var tidigare ett av de länder som hade minst problem med dödsskjutningar. På femton år har försämringen varit omvälvande. Av de jämförda länderna är det på senare tid bara Kroatien som har haft högre nivåer av dödligt skjutvapenvåld än Sverige. Men 2018 passerade Sverige även Kroatien. Sverige är numera alltså värst drabbat i en europeisk kontext.
Läs också: Så lätt beställer du ett kontraktsmord i Sverige
Forskarna på Brå kan inte ge någon entydig förklaring till utvecklingen. Tillgången till illegala vapen har förstås blivit större, men är knappast en unikt svensk företeelse. Drogmarknaden är även den utbredd i andra länder. Mönster av social ojämlikhet skiljer inte ut sig. Det enda svaret som är tydligt i Brå-rapporten är att dödsskjutningarna är kopplade till gängbrottsligheten. Runt 80 procent av skjutningarna sker i kända kriminella miljöer.
Regeringens uppdrag till Brå innefattande inte någon granskning av gärningsmännen. En sådan hade dessutom varit svår. Till skillnad från vid övrigt dödligt våld lyckas polisen väldigt sällan binda gängmord till gärningsmän. Uppklaringen av dödligt våld med skjutvapen i kriminell miljö är 23 procent.
Men offren går att studera, liksom det går att göra antaganden utifrån annan relaterad brottslighet. Brå härleder därför försiktigt utvecklingen till ”unga män i socialt utsatta områden”.
Välkomna till verkligheten, vill man utbrista.
Som om den kraftiga utbyggnaden av balkonger under 1900-talets andra hälft skulle kunna förklara ökningen av balkongflickor
Även politiken tycks frånsprungen av utvecklingen. Den svenska debatten har ofta kretsat kring exempelvis tillgången till vapen. Men det är som om den kraftiga utbyggnaden av balkonger under 1900-talets andra hälft skulle kunna förklara ökningen av balkongflickor.
De senaste veckornas politiska debatt om det vänstern brukar kalla mäns våld mot kvinnor framstår även den som yrvaken. Vad gäller det dödliga våld som drabbar kvinnor rapporterar Brå nu ”jämförelsevis låga och dessutom minskande nivåer i Sverige. Kvinnors utsatthet för dödligt våld är, under den studerade perioden, överlag högre i andra länder”. Vilket inte utesluter att våld mot kvinnor är allvarligt – kanske är det dock inte det mest akuta samhällsproblemet.
Uppgången i dödsskjutningar lämpar sig inte heller för ytliga slutsatser om invandring. Som Brå konstaterar har exempelvis även Tyskland tagit in stora mängder migranter, men ”i Tyskland förefaller skjutvapenvåld överhuvudtaget inte utgöra något samhällsproblem”. Något simpelt kausalt samband går inte att fastställa.
Den demografiska utvecklingen spelar dock antagligen en betydande roll på ett eller annat sätt. Där ligger den enskilt största samhällsförändringen under perioden av ökat skjutvapenvåld. Det är inte svårt att föreställa sig effekter av mängden unga män i brottsaktiv ålder, tillväxten av specifika grupper med kraftig överrepresentation i brottslighet, uppkomsten av utanförskapsområden eller bristande social kontroll i ett alltmer fragmentiserat samhälle. Det är ett samhällsexperiment av aldrig tidigare skådad omfattning, vars konsekvenser vi får leva med under överskådlig tid.
Tyvärr kommer utvecklingen att tvinga fram ett slags repressiv rättsapparat av en art som tidigare inte har behövts. Det kommer att krävas fler poliser och vakter, strängare straff, mer övervakning och nya avvägningar i synen på rättssäkerhet. Att den rödgröna regeringen så sent som i denna vecka kunde avfärda möjligheten till anonyma vittnesmål i gängrättegångar visar hur långt efter vi ligger politiskt. Det är uppenbart att det krävs en annan regering för att få reformerna på plats.
Vi kan dock inte förvänta oss att de polisiära åtgärderna löser problemen. Risken är betydande att Sverige har förändrats permanent. Det är inte säkert att våra utsatta områden kan förvandlas till blomstrande närförorter. Vad säger att de inte snarare utvecklas till favelor?
Läs också Dödsskjutningar: Sverige i Europas topp – unik ökning
