Häromdagen hördes ett skri från SvD (0/12): Är det dags att ställa frågan: varför lever vi? Ropet följdes upp med åtskilliga sidor existentiella reportage. Alltså ett flertal texter om livsåskådning, psykisk hälsa, död, sexighet, koncentrationssvårigheter och sadomasochism. För att inte glömma mängder av ord om den själsliga inverkan av distansen människor emellan i virustider.

Läs även: Dahlman: Vill folk ha en S-regering som flyr granskning?

Således en lång rad yttranden om människans livsfrågor samt funderingar kring hennes tillvaro. Uppvisningen i känslor eller subjektivism kan knappast bli tydligare. Jag menar att tendensen är liknande i andra tidningar, liksom i radio och teve. Personligen ställer jag mig något undrande i och med att jag prenumererar på SvD och DN för att få information om det tidningarna utlovar i sina namn, ergo dagsfärska nyheter. Varför har det blivit så här?

En viktig orsak rör pressens ekonomi i nuvarande digitala era. Nyhetsbevakning och distribution till allt färre läsare är ett dyrbart fenomen, särskilt om den ska ske i tryckt form. Därför är det billigare att erbjuda läsarna känslor och åsikter, som inte behöver ha bakats dagen innan, utan faktiskt kan knådats samman närhelst under året.

En ny typ av journalistik har alltså vuxit fram: en sorts hybrid av månadstidningar och dagspress. Resultatet har följdriktigt blivit färre högavlönade och välutbildade kritiska faktanördar på redaktionerna. I stället träder rader av egotrippade skribenter fram, med högsta självförtroende samt tankar åt vanligen vänsterhållet. Detta sker samtidigt som en ung generation alltmer struntar i de stora mediehusens dagliga rapportering.

Läs även: Åberg: Bilderna av Malmö är bilderna av Sverige

Jag tror därtill att det finns en annan viktig förklaring. Det vi ser är en fråga om makt. Många av nutidens journalister vill inte se sig som underordnade kuggar i ett maskineri som styrs av chefer och samhällsskeenden. De vill själva bestämma innehåll och form. Skribenterna ser sig nämligen som fria författare, som själva väljer ämnen och tankar. Detta har förstås även en politisk dimension. Det egna jagets åsikter och värderingar hamnar i centrum och drar som sagt oftast åt vänster. Måhända är det fråga om en journalistik som landets journalisthögskolor lockat fram?

Jag tror att utvecklingen kommer att innebära en medial golgatavandring för landets morgontidningar. Allt färre människor är villiga att betala för att bli iproppade andras syn på livets frågor. Många godtar inte heller vänsterjournalisternas krav på tolkningsföreträde rörande livets mångfaldiga problem. Och den som söker existentiella svar menar i allmänhet nog att man själv lika gärna kan surfa på internet bland mångfalden av ämnen som lockar.

Läs även: Brinkemo: Klanvåldets Palestina och rättsstatens legitimitet

Journalistiken av idag hamnar med andra ord i konflikt med de enskilda mediekonsumenternas val. För dem gäller fria val och individualism. Vi ser alltså en utveckling bort från kollektivens samhälle där överheten talar till medborgarna. Och följden blir enligt min det vi nu ser: gammelmediernas harakiri till ackompanjemang av åsikter och känslor.

Torsten Sandström
Professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet och upphovsman till Anti-PK-bloggen.