Den svenska sjukan om allas tänkta likhet leder ibland vänstern att vilja behandla den laglydige och brottslingen ”lika”. Jag påminns om problemet när jag läser en debattartikel som kräver extrapengar till mindre universitet och högskolor, trots att elevunderlag och lärare för att bedriva akademisk verksamhet saknas, skriver Torsten Sandström.
En svensk helig norm är som bekant det flummiga kravet på ”hållbarhet”, låt vara att det förstås delas med andra nationer. En annan oklar tanke som vi svenskar – mer än andra – odlar, är dogmen om ”likvärdighet”. Ständigt påtalas att alla ska få plats i båten. Denna idé plågar enligt min mening vår svenska nation, mellanmjölkens förlovade land. Allt och alla ska enligt svenska politiker och medier behandlas på ett likvärdigt vis.