Skolstarten blir i år en tid av oro. Pandemin har inte betett sig enligt profetiorna. Redan under de varma sommarmånaderna med prognostiserade låga siffror saktade lyckohjulet. Ett delta satte streck i räkningen.

Nu är det ungdomarna som driver smittan. Dessa skall snart armbåga sig in i skolsalarna med vederbörligt avståndstagande. Detta är inte bara den svenska modellen utan en global tanke.

Den hotande spridningen aktualiserar emellertid ytterligare en diagnos förutom covid: Depressionen.

Återkomsten till skolarbetet kommer att bli särskilt svårt för de unga som tvingats till distansundervisning under långa tider. Den tröga starten kommer att aktualisera trauman och konflikter hos de redan ångestdrabbade. Bakom första motgången lurar nedstämdheten och självanklagelserna.

Det kan vara svårt att avgöra när melankolin antar kliniska dimensioner och kräver psykiatrisk intervention. Sådant fordrar en skärpt uppmärksamhet hos behandlaren och inte minst hos de närmaste.

Läs även: Höglund: Klimatångest är inte vår arvedel

Depressioner drabbar i synnerhet dem som har denna sjukdom i den nära släkten. Andra orsaker är familjekonflikter, kamratbråk, mobbning, ätstörningar, sömnsvårigheter, könsdysfori eller bristande livsintressen. Vidare ska man alltid misstänka missbruk av cannabis, läkemedel eller tabletter.

Det viktiga är en ordentlig somatisk genomgång så att man inte får en kroppsdiagnos tre år senare efter att ha genomgått diverse plågsamma terapier helt i onödan. Det kan vara hormonrubbningar av alla de slag, blodbrist, glutenintolerans eller exempelvis vitaminbrister som i själva verket orsakar depressionen. Om man redan har en kronisk sjukdom får man se till att den är välskött.

Lejonparten antidepressiva skrivs ut på vårdcentraler. Detta trots att de flesta distriktsläkare kanske bara har undervisats några timmar i barnpsykiatri på sin grundutbildning. Barn- och ungdomsdepressioner är inte lika uppenbara eller likartade som vuxendepressioner. De kräver inte bara kompetens utan ofta en långvarig handläggning som en belastad vårdcentral saknar utrymme för.

Depression är en allvarlig diagnos. Vanskött kan patienter gå rakt in i självmordsstatistiken. Suicid är den vanligaste dödsorsaken i sjukdomspanoramat i de övre tonåren och drabbar pojkar i högre utsträckning än flickor. Under de två senaste decennierna har självmordsfallen bland ungdomar ökat.

Läs även: Veckans studier om covid: Infektion påverkar kognitiv förmåga

Vårdköerna kan bli långa till de barnpsykiatriska klinikerna som inte alltid ger ett adekvat bemötande. Ofta är fokuset där de neuropsykiatriska tillstånden såsom adhd eller autistiska störningar – vilka i sig också kan ge depressioner.

Väntetiderna försämrar patienternas tillstånd. Man kan tycka att de somatiska barnklinikerna skulle kunna ta sig an detta diagnosklientel, men där tycks ointresset vara legio. Pediatriken idag är nischad på en rad subspecialiteter, medan intresset för barnens och ungdomarnas känslomässiga miljöer tycks minimalt.

Eftersom den farmakologiska behandlingen kräver ett stort mått av somatiskt kunnande med hänsyn till tabletternas biverkningar eller samtidigt förekommande sjukdomar borde barnklinikerna i vida större utsträckning ta sig an vårdtrycket och de hjälpsökande, såvida dessa inte behöver kvalificerad psykoterapi.

Idag finns en övertro på farmakologisk behandling. Det psykoterapeutiska bemötandet som för några årtionden sedan var den gängse approachen har förlorat sin lyskraft bland mina läkarkollegor. De intellektuella utmaningar som psykoterapi innebär, där lyhördheten är ens viktigaste instrument, försmås idag av de flesta stressade barnpsykiatriker.

Återbesöken glesas ut och patienterna lämnas inte sällan ensamma i sin psykiska misär. Eftersom SSRI-preparaten, serotoninhöjande och stämningshöjande, också bär med sig ett icke negligerbart biverkningspanorama – såsom utvecklande av manier, sänkt sexuell lust eller sömnstörningar – kan inte ungdomarna lämnas vind för våg, utan all farmakologisk behandling måste kombineras med ett psykoterapeutiskt bemötande.

Läs även: Uppgifter: Hårda covidåtgärder under Peking-OS

En ny patientgrupp har redan anträtt sin psykiatriska utförslöpa – postcovidpatienterna. Vi vet inte hur många de är och det är svårt att utvärdera orsakerna till deras trötthet, huvudvärk, luktsensationer eller försämrade skolprestationer. Deltavarianten har bland annat i USA drabbat barnen hårt. Där har man börjat vaccinera 12–16-åringar också.

Här i måttfulla Sverige avvaktas det. Det gjorde vi med Hemophilus- och pneumokockvaccinationerna också. Hur många barn dog inte på grund av vår passivitet, hur många blev inte handikappade?

Hösten närmar sig och med den en relevant oro. Vad postcoviden kommer att förorsaka vet vi ännu inte – men den i mångt hopplösa och utdragna smittosituationen pekar mot att depressioner blir morgondagens parallellt löpande epidemi.