Våldet i våra skolor har förhoppningsvis slutligen kommit upp på agendan, med reportage som klargör att våldet utgör en bromskloss för lärande och resulterar i en omöjlig arbetsmiljö för lärare och elever. I grunden ligger dock en grundskolereform som från början saknade ett tydligt pedagogiskt uppdrag, skriver Jan Sjunnesson.
Äntligen har våldet i skolan kartlagts och en debatt startat. Arbetsmiljöverket har nyligen visat att 36 procent av landets grundskollärare uppger att de utsatts för våld eller hot de senaste tolv månaderna, vilket är långt mer än snittet – 13 procent – för andra yrkesgrupper. 1997 var andelen våldsutsatta lärare 20 procent och 2017 30 procent.
Läs även: Hjort: Partiledarkandidaten och våldet
Enligt Lärarförbundets utredningschef Pontus Bäckström (i Fokus) undviker lärarkollegor att ingripa vid våldsamma situationer. Religiösa motsättningar och familjefejder har förvärrat problemen.
Expressen intervjuade nyligen en lärare som arbetat i invandrartäta förorter i nordvästra Stockholm, i Järvaområdet Tensta/Hjulsta/Rinkeby/Kista/Husby, som vittnar om hot och våld:
”Gunvor”, som är i 60-årsåldern, har arbetat som lärare i Järva hela sitt yrkesliv och vant sig vid en våldsam och hotfull arbetsmiljö. Att bli kallad ’hora’, få höra ’jag ska knulla din mamma’ och bevittna brutala slagsmål är vardag för henne och hennes kolleger, berättar hon. På skolan säger eleverna att jag är smutsig. Med ’smutsig’ syftar de på att jag är vit och kristen.
– Jag har övervägt att ha skyddsväst på mig. Alla andra har ju det. Till och med föräldrarna, de kommer till utvecklingssamtalen i väst.
Fokus chefredaktör Jon Åsberg kallar den svenska grundskolan ”kort och gott en pågående nationell katastrof” med hänsyn till de svaga skolresultaten, förutom det ökande våldet.
Våld i skolan har dock alltid existerat vilket jag sett med mina egna ögon. Några incidenter:
På 1970-talet vikarierade jag en vinter i en högstadieskola i Bålsta, en tuff förort norr om Stockholm som Chang Frick gjort känd, och sade till ett gäng killar att de inte fick röka i den varma entrén utan fick gå ut till den kalla rökrutan. De skockades runt mig, ett 15-tal högresta slynglar varpå jag pep i väg.
25 år senare var jag biträdande rektor på Hjulstaskolans högstadium i Järva intill Tensta, för övrigt den ort i vilken terroristen Rakhmat Akilov stod folkbokförd.
En 15-årig somalisk elev som var känd för sitt våldsamma beteende hade krossat ett fönster i flicktoaletten. Eftersom det fanns vittnen kunde han inte neka. Han fördes in till mitt kontor av sin mentor, en speciallärare, vilket var rutin eftersom man inte skulle vara ensam med bråkiga elever. Jag sade till honom att kostnaden för reparationen låg på omkring 700 kronor men att han kunde arbeta av det under sommaren om det inte fanns nog med pengar hemma. Hans ensamstående mamma med åtta syskon gick på bidrag.
Han såg mig rätt in i ansiktet och spottade. Slut på historien och anmälan av fönsterkrossningen och bespottningen till polisen. Mina överordnade gillade inte polisanmälan, men jag gick vidare och blev kallad till tingsrätten. Den unge mannen log mot mig när han fick sin dom, att ha veckosamtal med socialtjänsten. Han hade haft många sådana samtal utan resultat. Nästa incident.
Läs även: Hotade skjuta svenskar på skola – ”Min AK47 e redo för er”
En vårdag 2005 attackerades Hjulstaskolan av 20–30 busar från den rivaliserande och lika invandrartäta förorten Rinkeby med kedjor, järnstänger och nävar. Fönster krossades, folk blev slagna och panik utbröt innan polisen anlände. Det fanns en misstanke om att en skolelev kunde ha bjudit in dem för att ställa till bråk, men skolan ville ligga lågt i efterforskningarna, liksom alla elever i skolan som inte vågade berätta vad de sett. Det fanns en dold ordning i Hjulsta/Tensta som krävde absolut lojalitet, högre än den till lag och skolledning.
DN rapporterade:
Polisen kunde under eftermiddagen identifiera 20 möjliga gärningsmän mellan 15 och 16 år. Ingen av dem har gripits eller delgivits misstanke. De som identifierades hade inga vapen på sig utan stoppades snarare därför att sprungit och varit i rätt ålder. Drygt 20 poliser deltog i jakten. Jan Sjunnesson som är biträdande rektor på Hjulstaskolan säger att förstörelsen bara handlar om fyra krossade fönster. Enligt Diana Sundin, informatör på Västerortspolisen, är skadegörelsen mer omfattande.
– De har slagit sönder skolan ganska ordentligt inomhus och så är det rutor krossade.
Ett antal elever har skadats lindrigt.
Vidare, 2011 var jag rektor på ett yrkesgymnasium i Stockholm. En asiatisk frisörselev misshandlades av några elever från Mellanöstern. Förhandling vid Södertörns tingsrätt i Huddinge.
Slutligen vikarierade jag i svenska 2016 i Upplands-Väsby i åk 6–9. Eftersom jag varit anställd av SD:s webbmagasin Samtiden och startat Swebbtv fann illvilliga elever ut att jag var en avskyvärd person, en rasist.
Dessa elever drevade så gott de kunde mot mig i klassrummet. Värst var när en rubikskub i hårdplast träffade mig i nacken, annars kastade de vattenflaskor, böcker, pennor, sudd och linjaler.
Att elever går på lärarvikarier är vanligt, men i mitt fall fanns en dimension av att eleverna hade vuxenvärlden, inklusive vissa föräldrar, på sin sida. När jag ringde hem till de mest jobbiga eleverna fick jag ibland till svar att jag var rasist och därför förtjänade att få mina lektioner i grammatik, stavning och ordförråd förstörda.
Rektorn skrattade och sa att det hade varit lättare om jag varit homosexuell. Men en lärare med politiskt kontroversiella åsikter, då 2016, var svår att försvara som rektor även om denna rektor verkligen försökte.
Ingen lärare stod upp för mig. Samma sak skedde på två skolor till där även rektorerna vek ned sig och avbröt flerveckorsvikariat. Se mitt inlägg i Skolvärlden.
Som anställd vid Stockholms universitets lärarutbildning skrev jag en uppgörelse med svensk skola och lärarutbildning 2012 i Pedagogisk Forskning (nr 4/2011), där ett stycke handlade just om våld mot lärare och mellan elever: ”Idag drabbas drygt 20 procent av lärare av hot, våld och trakasserier årligen Skolverket 2009) och för pojkar är siffran högre, 28 procent (Arbetsmiljöverket 2011).”
Mitt inlägg viftades bort medan våldsamheterna ökade ute i skolorna.
Grundskolans problem sedan starten 1962 är att den inte har ett väldefinierat pedagogiskt syfte, att förmedla kunskaper som tidigare skolformer, utan ett diffust socialt uppdrag. Utbildningsminister Olof Palme sade i ett samtal med några elever vid slutet av 1960-talet att man inte går till skolan för att uppnå något för sig själv utan för att vara med andra.
Hans efterträdare Ingvar Carlsson menade på samma vis att skolans uppgift var att fostra välanpassade och goda medborgare, inte att avvika med egna åsikter utan att vara som andra.
Biträdande skolminister Sven Moberg (S) fortsatte på samma tråd och sade att skolans uppgift är att ”skapa den korrekta personen för det nya samhället. Den nya skolan förkastar individualitet och lär elever att samarbeta med andra […] Vi vill producera individer som är integrerade i samhället” (Det blinda Sverige, Roland Huntford, 1972).
Tonvikten vid sociala värden framför kunskap har inte förändrats av borgerliga regeringar. I skolans läroplan från under Bildts regering år 1994 som fortfarande gäller sätts ”2.1. Normer och värden” före ”2.2. Kunskaper”.
Så varför ska eleverna gå upp tidigt i otjänlig väderlek för att sitta i ett rum där en vuxen bestämmer? Jo, för att fredligt samarbeta, vilket är exakt det uppdrag som dagens grundskola misslyckats mest med.
