Över en natt gick Alice Teodorescu Måwe från partipolitisk novis till att bli Kristdemokraternas förstanamn i Europaparlamentsvalet. Det gick fort. Kanske för fort. Nu visar det sig att Teodorescu Måwe först hoppades bli Moderaternas kandidat.
Alice Teodorescu Måwe blev över en natt Kristdemokraternas toppkandidat inför sommarens val till EU-parlamentet. Detta sedan KD:s tidigare förstanamn Sara Skyttedal blivit påkommen med att erbjuda Sverigedemokraterna sina politiska tjänster.
Nu visar det sig att Teodorescu Måwe innan hon blev KD:s kandidat fikat efter en plats på Moderaternas lista inför samma val. Vilket kanske inte ser så bra ut i allas ögon.
”Det stämmer att jag hörde mig för till en person inom Moderaterna om hur deras nomineringsprocess såg ut. Jag hade då tidigare haft uppdrag som tjänsteman åt partiet och har alltid varit intresserad av EU-politiken”, uppger Teodorescu Måwe för Expressen. Hon uppger också att hon informerat KD om detta, vilket bekräftas av partisekreteraren Liza-Maria Norlin.
Upptakten till sommarens EU-val påminner om barnleken Hela havet stormar. Deltagarna vandrar runt, runt, vaktar på varandra i vetskap om att när musiken tystnat så kommer någon av dem att stå där utan en stol att sitta på.
Den första uppmärksammade värvningen inför valet gjorde Liberalerna genom Anna-Maria Corazza Bildt, som representerade Moderaterna i EU-parlamentet under två mandatperioder, 2009–2019. Hon är nu Liberalernas andranamn.
Att det är valet till EU-parlamentet som sätter partilojaliteten på prov är kanske inte så överraskande. Det handlar om få uppdrag, för Kristdemokraternas del om en representant. I bästa fall. Det handlar dessutom om uppdrag som är minst sagt välbetalda. Det lär ha åtminstone en viss betydelse i sammanhanget. En ledamot i parlamentet får ett arvode på drygt 91 000 kronor netto. Det kan jämföras med en ledamot av Sveriges riksdag som får 75 500 kronor – före skatt. Därutöver får EU-parlamentarikerna ersättningar av olika slag. Varje ledamot har rätt till ett schablonbelopp avsett för “allmänna utgifter” på 57 800 kronor i månaden och ett dagtraktamente på 4 200 kronor de dagar ledamoten är på plats i parlamentet.
Sverigedemokraterna berättade för Kristdemokraterna om Skyttedals erbjudande. Sannolikt inte av omsorg om Kristdemokraterna, utan snarare för att skapa problem för ett parti som i stor utsträckning konkurrerar med SD om samma väljare. En källa på Moderaterna berättar för Expressen om Teodorescu Måwes trevare. Likaledes anonyma M-källor vittnar för Aftonbladet om att Teodorescu Måwe under tiden hon jobbade med Moderaternas idéprogram hade svårt att finna sig tillrätta i ett partipolitiskt sammanhang, där åsikter hela tiden måste jämkas. När det läcks, läcks det av en orsak och här handlar det sannolikt inte heller om omsorg om Kristdemokraterna.
Läs även: Skogkär: Till sist gick Skyttedal för långt
Från ena dagen till den nästa – från torsdag till fredag noga räknat – blev Alice Teodorescu Måwe medlem i Kristdemokraterna och övertog Sara Skyttedals förstaplats på EU-listan.
Även om avståndet rent ideologiskt mellan M och KD på de flesta områden inte är så stort, väcker denna snabba process frågor om hur stadigt Teodorescu Måwe egentligen står värderingsmässigt? Hon har ingen förankring inom partiet och sådant betyder trots allt fortfarande en del inom politiken.
Men hon har i alla fall partiordföranden Ebba Busch oreserverade stöd.
“Vi har haft anledning att debattera många gånger och jag har läst hennes texter de senaste 15 åren, och partiet har följt henne. Det här har landat väl hos många”, försäkrade Busch förra fredagen när Teodorescu Måwes kandidatur presenterades.
Först genom beslut på partifullmäktige i mitten av februari avgörs det slutgiltigt om Teodorescu Måwe blir den som tar Skyttedals plats.
Det kan bli svettiga veckor för Teodorescu Måwe och för Ebba Busch. Räkna med krypskytte. Utifrån men kanske också inifrån partiet.
Politiken har professionaliserats och blivit en karriärväg som börjar i ungdomsförbundet och slutar i riksdagen – eller möjligen Europaparlamentet. Kontakterna med verkligheten utanför politikerbubblan upprätthålls på konstlad väg genom ständiga arbetsplats- och verksamhetsbesök. Partierna har blivit kampanjorganisationer med allt färre medlemmar och helt beroende av finansiering med skattemedel.
Desto angelägnare att personer med helt andra erfarenheter, perspektiv och egna karriärvägar kan ta sig in i de beslutande församlingarna. Alla är inte gjorda för livet i partipolitiken. Men det är viktigt att möjligheten finns.
