Skogkär: Amnesty skänker terrorn legitimitet
Amnesty International har efter två års betänketid kommit fram till att Hamas är krigsförbrytare. Det är bara att gratulera Amnesty till insikten. Men genom att behandla terrororganisationen som något den inte är, det vill säga en reguljär armé som kan förväntas följa krigets lagar, ger Amnesty Hamas en legitimitet denna dödskult inte ska ha. Och devalverar samtidigt sin egen trovärdighet, sådan den nu är.
Den så kallade människorättsorganisationen Amnesty International har efter drygt två år av noggrann bevisinsamling och noggranna juridiska överväganden kommit fram till slutsatsen att Hamas och andra väpnade grupper i Gaza begick brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser den 7 oktober 2023.
Det är bara att gratulera Amnesty till denna insikt. Men varför tog det så lång tid? Det är en så självklar slutsats att Amnestys konstaterande så här två år i efterhand framstår som minst sagt yrvaket. Det är en slutsats de flesta tänkande och kännande människor hade hunnit dra redan den 8 oktober 2023, om inte tidigare.
Den aggressiva annonskampanj i offentlig miljö som Amnesty genomförde för ett år sedan, där budskapet löd att Israel begår folkmord i Gaza, lär dock inte inte få någon motstvarighet riktad mot Hamas.
I ännu en rapport, publicerad för två veckor sedan, slog Amnesty fast att Israel fortsätter att begå folkmord i Gaza, även efter den vapenvila som trädde i kraft den 9 oktober. Men medan Israels försvarskrig mot Hamas förvrids till folkmord, begick Hamas däremot – enligt Amnesty – inget folkmord den 7 oktober. Även om kriterierna för folkmord, i en lekmans ögon, framstår som uppfyllda med råge: olika handlingar utförda i syfte att “helt eller delvis förinta en nationell, etnisk eller rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp som sådan”.
I folkmordskonventionen ställs inga krav på att ett visst antal människor eller att en viss andel av en folkgrupp måste dödas för att en handling ska räknas som folkmord. Det avgörande är syftet. Och Hamas syfte den 7 oktober, när omkring 1 200 israeler skoningslöst slaktades, var att delvis förinta en folkgrupp, nämligen den judiska.
Ja, målet för den folkmordsfront som anförs av Iran, och där Hamas spelar en nyckelroll, är att med alla till buds stående medel förinta Israel. Något olika ledare i Hamas öppet deklarerat. Något mullaregimen i Iran utlovat i princip sedan revolutionen 1979. På Palestinatorget i Teheran installerades 2017 en digital domedagsklocka som räknar ner tiden till den dag då staten Israel ska vara utplånad. Mer officiell än så kan folkmordsavsikten inte bli.
Men Amnesty nöjer sig inte med att slå fast det uppenbara. Amnesty avslutar sin rapport med att utfärda ett antal rekommendationer till Hamas. Som att Hamas ska ställa de skyldiga till morden, våldtäkterna och kidnappningarna den 7 oktober, och alla brott som begåtts därefter, till svars inför en självständig och opartisk domstol. Och att Hamas offentligt ska erkänna, ta avstånd från och upphöra med alla brott mot internationell lag – och lova att aldrig begå sådana brott igen. Hamas ska helt enkelt sluta vara Hamas.
Hamasledarna ligger mest sannolikt på golvet och vrider sig av skratt efter att ha läst detta. För Hamas var det hjältedåd som utfördes den 7 oktober, hjältedåd att vara stolt över, hjältedåd som förtjänar att hyllas för all framtid. Hjältedåd att upprepa.
Läs även: Skogkär: De som vill begå ett folkmord kan räkna med Amnestys stöd
Vad Amnesty gör genom sin rapport är inget annat än att ge Hamas en aura av legitimitet. Amnesty framställer Hamas som något helt annat än vad Hamas är – nämligen en terroristorganisation och dödskult driven av religiös fanatism med totalt förakt för människoliv. Förakt för israeliska liv men också för palestinierna, vars uppgift i Hamas ögon är att vara mänskliga sköldar och kanonmat.
Amnesty ger Hamas legitimitet genom att behandla gruppen som vore den en politisk aktör vilken som helst, en regering med en armé som kan förväntas följa krigets lagar och internationella konventioner. Detta när Hamas hela modus operandi är raka motsatsen: att utnyttja de lagar som binder motståndaren genom att för egen del strunta i dem. Så som terrorister gör. Att döda och skada civila är för Hamas inte något som ska undvikas så långt det bara går, utan själva målet.
Tänka sig chocken och den oerhörda besvikelsen hos terrormedlöparna och de nyttiga idioterna i Amnesty då Hamas politiske ledare Khaled Meshal i en intervju med den qatariska propagandakanalen Al Jazeera för ett par dagar sedan beskrev hur stolt han var över vad “motståndet”, ja vad hela det palestinska folket åstadkom den 7 oktober och under åren av krig. Stolt över den spektakulära propagandaframgången, stolt över att den palestinska saken nu hamnat i centrum för världens uppmärksamhet. En stolt terrorist och massmördare. Stolt men inte nöjd eftersom Israel ännu inte är utplånat. Men åtminstone legitimerad av Amnesty.
Läs även: Hjort: Amnestys radikalisering
