Den avgående centerledaren Annie Lööfs stora avskedsturné verkar vara över. Det tog sin lilla tid. De månader som gått sedan avgångsbeskedet i september fram till i dag, när hon på partiets extrastämma i Helsingborg lämnar över ordförandeklubban till sin efterträdare, har Lööf bland annat ägnat åt ett långt ärevarv i medierna. Det har gett Annie Lööf oräkneliga tillfällen att lägga ut texten i sina favoritämnen: Annie Lööf respektive Annie Lööfs ledarskap.

Att hon är mer än nöjd med sin egen insats går inte att ta fel på. Ett smolk i glädjebägaren är dock att så få väljare insett hennes storhet. För Lööf är detta något av en gåta. Eller som hon formulerade det i Morgonstudion i SVT: “Jag känner mig besviken över att inte tillräckligt många väljare såg mitt värderingsmässiga ledarskap”.

Lööf är förstås långt ifrån den förste politiker som inte anser sig uppskattad efter förtjänst.

“Jag har drivits av ett värderingsbaserat ledarskap där det politiska innehållet och mina värderingar har varit viktigare än maktpositioner”, säger Lööf i en annan intervju.

Så låter det när en länge närd dröm om att bli landets statsminister aldrig gått i uppfyllelse. Så kan man försöka bortförklara det faktum att Lööflinjen lett Centern till en punkt där partiet förlorat allt inflytande, vilse i ett öde ingenmansland kallat Den Breda Mitten.

Men mest av allt vill ändå Lööf gå till historien som någon som stått upp för sina värderingar, varit en “humanismens röst”, förklarar hon i ännu en intervju:

“Jag hoppas att mitt eftermäle blir att jag såg till att SD inte fick inflytande under lång tid.”

På Centerstämman 2011 där Lööf valdes till ordförande satte hon upp ett mål: att tredubbla partiets väljarstöd. När Lööf tog över efter Maud Olofsson hade Centern fått 6,56 procent av rösterna i valet 2010. I höstens val fick C 6,71 procent.

Sverigedemokraterna fick 5,70 procent 2010. I valet i september 20,54 procent. Medan Centern trampat vatten har SD nästan fyrdubblat sitt väljarstöd och blivit landets näst största parti. I dag är Sverigedemokraterna ett parti regeringsmakten vilar på. Om Lööfs mål var att hålla SD borta från reellt inflytande så har hon skändligen misslyckats.

I själva verket är väl frågan om någon annan partiledare gjort lika mycket som Annie Lööf för att fösa väljare i armarna på Jimmie Åkesson (SD).

Läs även: Skogkär: Annie Lööf har ingenting lärt

Sverigedemokraternas framgång är den direkta följden av den politik för öppna gränser som Centern varit med och drivit, före Lööf och under Lööf.

De årligen återkommande SOM-undersökningarna från Göteborgs universitet visar att den migrationspolitik regering efter regering fört aldrig haft något stöd i befolkningen. År efter år har en klar majoritet av de svarande velat ta emot färre asylsökande. Men för dem som velat minska invandringen har det bara funnits ett politiskt parti som erbjudit minskad migration: SD.

Annie Lööfs dröm om ett Sverige som genom invandring vuxit till 30–40 miljoner invånare blir väl aldrig verklighet. Men från 1983, det år Annie Lööf föddes, fram till 2020, gav Migrationsverket uppehållstillstånd till drygt 1,5 miljoner flyktingar eller personer med flyktingliknande skäl och deras anhöriga.

Under samma period ökade Sveriges folkmängd med drygt 2 miljoner. Det innebär att 75 procent av den svenska befolkningsökningen under de här åren utgjordes av människor med andra – i regel väsensskilda – seder, bruk och värderingar än landet de sökt sig till. Många har varit lågutbildade, till och med analfabeter.

“Integrationen har inte blivit tillräckligt bra”, säger Lööf i dag. Det har hon sagt i elva år. Men ingen integrationspolitik i världen kan hantera en så extrem migrationspolitik.

Vackra ord om humanism och anständighet kan inte dölja konsekvenserna. Annie Lööfs Sverige har blivit ett land där ljudet av automateld och detonerande bomber ekar mellan husväggarna mest varje dag.

“Vi måste skapa tillit och ge framtidstro till varenda unge, oavsett om de bor i min hemby Maramö eller en förort till Stockholm”, säger Lööf, i ett land där 13-åringar erbjuder sig att mörda människor gratis för att bli någon i den gängkriminella världen.

Annie Lööfs Sverige är ett land där korruptionen ökar. Ett Sverige där den systemhotande organiserade brottsligheten infiltrerar näringsliv, politiska partier och myndigheter. Ett Sverige där hedersförtrycket breder ut sig. Ett land med klanstyrda parallellsamhällen. Ett hårdare, kallare land. Ett polariserat land.

Det är det främsta arvet efter Annie Lööf och hennes värderingsgrundade ledarskap. Det är vad hon förtjänar att bli ihågkommen för.

Läs även: Skogkär: Annie Lööf (C) är pyromanen som klätt ut sig till brandman