Den breda mitten återfinns i praktiken i det lilla hörn av det politiska rummet som Centern i all sin kompromisslöshet målat in sig i. Och som partiet nu försöker ta sig ur, i förhoppning om att färgen till slut har torkat.
Centern har börjat positionera sig inför valet i höst. Under mandatperioden har C agerat underlag, stundtals till förväxling likt en dörrmatta, åt en rödgrön vänsterregering. Gång på gång har C valt en socialdemokratisk statsminister framför Moderaternas Ulf Kristersson. På grund av Centern har vänstern kunnat regera vidare trots den högermajoritet som funnits i riksdagen och i väljarkåren.
Nu syns tecken på att partiledningen försöker manövrera sig fram till en friare position. Kanske känns det kallt och ensamt i den mytiska breda mitten?
Försiktiga trevare görs högerut, mot forna allianskamrater. Nyligen efterlyste Annie Lööf tillsammans med moderatledaren Ulf Kristersson partiöverläggningar för att ta fram en brett förankrad nationell säkerhetsstrategi.
I Aftonbladet (24/1) förespråkar Lööf tillsammans med Centerns klimat- och energipolitiske talesperson Richard Nordin en likaledes bred uppgörelse om energipolitiken.
Det behövs “en saklig energidebatt som fokuserar på lösningar med utgångspunkt i realism och inte populism”, förmanar de båda med den storasysterliga ton som blivit Lööfs adelsmärke.
Lööf och Nordin beklagar att debatten om Sveriges energiförsörjning blivit “onyanserad” och kommit att “kretsa alltför mycket om enskilda kraftslag som ställs mot varandra”.
Men i ett debattinlägg i Dagens industri (23/1), mindre än 24 timmar tidigare, gör samme Nordin just detta. Där döms kärnkraften ut som ett energislag det inte går att lita på, eftersom den enligt Centern måste stängas av “vid svår fredstida påfrestning eller väpnat angrepp”. Därför, menar Centern, måste Sverige satsa på vindkraft och solceller. Och så måste Europas elnät byggas ihop ytterligare “så att när vinden blåser mindre i norr kan solen från söder förse oss med hållbar energi”.
Visst låter det vackert? Och inte så lite fantasifullt.
Läs även: Fjärde gången Annie Lööf röstar S
Lööf och Centern vill inget hellre än att framstå som pragmatiska brobyggare. Allt ska förankras brett. Och fortfarande drömmer Centern om att agera borgerlig vigselförrättare i ett resonemangsäktenskap mellan Socialdemokraterna och Moderaterna.
“Det är ju den här ‘breda mitten’ som vi har talat om länge”, säger partisekreteraren Michael Arthursson i tisdagens Svenska Dagbladet.
Att efterlysa breda lösningar och kompromisser är något av Centerns signum. Centern har aldrig haft problem med att hålla två tankar i huvudet samtidigt, även om de är inbördes oförenliga. Så samtidigt som Lööf hyllar kompromissen har kompromisslöshet gjorts till bärande princip för partiets vägval.
Det Lööf kallar ytterkantspartier – Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna – ska hängas av. Med dem ska Centern inte förhandla. Och om Centern får bestämma, vilket Centern gärna vill, ska ingen annan heller få förhandla med V och SD. De ska blockeras från allt politiskt inflytande.
Det är med tanke på mandatfördelningen i riksdagen en matematisk omöjlighet, vilket visade sig när januariavtalet under hösten rasade som det korthus det var.
Centern är något av en politisk skvader. Partiets kärnkraftsmotstånd, dess invandringsvurm och livsstilsliberalism, placerar det tydligt till vänster. Samtidigt präglas partiet av en radikal marknadsliberalism som inte sällan gör att det i ekonomiska frågor hamnar längst ut till höger bland riksdagens partier. Om Lööf känner sig kluven är det kanske inte så märkligt. Men när det blir allvar, när Lööf måste välja, satsar hon på rött, inte blått.
Ändå försäkrar Michael Arthursson att Centern “absolut inte” ingår i något vänsterblock.
Partiets väljare och sympatisörer är i stor utsträckning av annan åsikt. De vet var de känner sig mest hemma. I SCB:s partisympatiundersökning i november 2019 uppgav 23,9 procent av Centerväljarna att Moderaterna var deras näst bästa parti, 15,8 procent svarade Socialdemokraterna. Två år senare, i mätningen i november förra året, var det bara 19,9 procent som svarade M, medan 37,7 procent C-väljare uppgav att S var näst bäst.
I en mätning Sifo nu gjort för Svenska Dagbladet svarar tre av fyra Centerväljare att de kan acceptera en regering där Socialdemokraterna ingår. Bara drygt hälften kan acceptera en regering där Moderaterna ingår.
För Mijöpartiets partisekreterare Katrin Wissing är det ingen tvekan om att C hör hemma i ett rödgrönt block.
”Vi är ju fyra partier som har progressiva tankar och som vill stänga ute framförallt SD från makten”, säger hon.
Wissing verkar nästan känna Centerpartiet bättre än dess egna företrädare. Eller så är det kanske så enkelt att hon i det här fallet kan kosta på sig att vara ärlig.
Fram till valet lär Centern fortsätta att försöka ställa sig in hos väljare till höger i hopp om att maximera sitt röstetal och bli vågmästare och kungamakare efter valet. Men hys inga tvivel om vem Annie Lööf i så fall kommer att kröna: Drottning Magdalena (S).
